Europeiska kommissionen har förklarat 2010 till temaår för bekämpning av fattigdom och social utslagning. Man beräknar att 78 miljoner människor, det vill säga 16 procent av Europas befolkning lever under fattigdomsgränsen. Detta trots att medlemsstaterna i Lissabonstrategin från 2000 har bundit sig till att ”på ett avgörande sätt bidra till att utrota fattigdomen” fram till år 2010. Riskgruppen för fattigdom och social utslagning utgörs av människor som förtjänar 60 procent eller mindre av hemlandets medianinkomst. Gränsen varierar således mycket mellan de olika länderna; i Polen går gränsen vid 200 euro i månaden, i Finland är motsvarande siffra 1000 euro.– Antalet fattiga i Europa har inte minskat alls sedan Lissabonstrategin lanserades, påpekar Elina Palola, specialforskare vid Institutet för hälsa och välfärd (IHV). Det är ett tydligt tecken på att socialpolitiska frågor alltid kommer på andra plats.

Ekonomisk tillväxt är det som styr. Lissabonstrategins övergripande målsättning är ju trots allt att göra unionen till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”. Då strategin justerades för knappt fem år sedan blev utrymmet för det sociala om möjligt ännu mindre, menar Palola, som skrivit sin doktorsavhandling om EU:s socialpolitik.

Temaåret är därför ett välkommet initiativ, om än inte problemfritt. I sin redogörelse över varför man valt just detta tema påpekar kommissionen att fattigdom och utslagning inte bara försvårar individens välmående; de har också en negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen.

– Även då man talar om det sociala måste det här berättigas genom hänvisning till ekonomiska konsekvenser. Socialpolitiken finns till för att stöda den ekonomiska tillväxten.

En av de främsta målsättningarna med temaåret är att erkänna fattiga och utslagna människors grundläggande rättighet till ett värdigt liv och till aktivt samhällsdeltagande. Kommissionen betonar såväl kollektivt som individuellt ansvar i kampen mot fattigdom. Palola påpekar att man på europeisk nivå lägger stort ansvar på den enskilda individen att ta sig ur sin situation.

– Välfärdsstaten håller på att bytas ut mot en stat som i första hand ska skapa förutsättningar för arbete, bland annat genom en flexibel arbetsmarknad. Skyddsnätet blir en trampolin som ska möjliggöra för individen att hoppa högre och högre.

Vidare kommer år 2011 att bli EU:s

temaår för frivilligarbete och Palola frågar sig om det är ett sammanträffande.

– Det krävs mer än välgörenhetsorganisationer och individuella attitydförändringar för att utrota fattigdom. Vi behöver politiska beslut och kollektivt verkställande av dessa beslut. Och det kommer alltid att finnas människor som i ett eller annat livsskede behöver ett skyddsnät.

Allt fler fattiga finnar

Trots att Finland klarar sig relativt bra i internationella jämförelser över fattigdom och socialskydd fanns här år 2007 fler fattiga familjer och familjer med låg inkomst än någonsin sedan 1970-talet. Antalet barn som lever i fattigdom har ökat kraftigt sen recessionen i början av 90-talet, mycket kraftigare än befolkningens fattigdom i genomsnitt. Också antalet barn som behöver specialpsykvård har ökat. De unga vuxna som lämnar grundskolan på hälft eller som inte söker sig till andra gradens utbildning blir allt fler, antalet uppgick år 2008 till 61 000 unga i åldern 17-24.

Dessutom har Finland förlorat sin ställning som landet med de minsta inkomstklyftorna. Särskilt oroväckande är det att Finland är det OECD-land där klyftorna växer snabbast.

– Det här är en trend som borde brytas innan det är för sent. Märkväl att Finland är ett av de länder som följt Lissabonstrategin till punkt och pricka. Inkomstskillnaderna och den relativa fattigdomens tillväxt är resultat av snabba strukturförändringar på arbetsmarknaden och den nyliberala politik som de senaste regeringarna bedrivit. Det finns allt mindre social mobilitet och den växande arbetslösheten kommer att försvåra situationen ytterligare.

– Man har alltid varit stolt över det finländska socialskyddet, men det är tydligt att vi också kan lära oss av andra. Trots att jag tidigare var skeptisk mot idén om en mer socialpolitiskt harmoniserad union anser jag numera att det ändå finns skäl att diskutera socialpolitik även på europeisk nivå. De ekonomiska besluten som fattas inom EU har direkta sociala verkningar. Idéer som flexicurity drivs igenom för att göra arbetsmarknaden mer flexibel, medan trygghetsaspekten i praktiken blir så gott som bortglömd. Man borde se på unionen som en byggplats som aldrig blir en färdig byggnad. Det handlar snarare om en politisk process i ständig förändring, och på det sättet förändras också den europeiska socialpolitiken hela tiden.

Temaåret kommer även att synas i Finland genom en kampanj för att öka allmänhetens medvetande om fattigdom och social utslagning. Institutet för hälsa och välfärd kommer att ordna olika evenemang runtom i landet.

– Detaljerna kommer att fastställas under de kommande månaderna och man får gärna komma med förslag på projekt som kunde genomföras eller ställen vi borde besöka, uppmuntrar Palola.

Vi träffas på svenska dagen och Palola föreslår att man eventuellt kunde ordna ett svenskt fattigdomsevenemang på svenska dagen nästa år. Igen, förslag mottages.

En del av IHV:s kampanj handlar om att lyfta fram olika aspekter av fattigdom.

– Det handlar ju inte alltid om en direkt brist på pengar. Man kan räknas som fattig eller socialt utslagen också om man är rörelseförhindrad, eller om kollektivtrafiken inte täcker ens egen hemtrakt.

En annan aspekt är mat eftersom det kan vara svårt för låginkomsttagare att få tillräckligt med näringsrik mat. Det vet också Dead Prez som i sin låt ”Be Healthy” uppmuntrar mörkhyade i USA att leva häsosamt ”cause true wealth comes from good health”. Brödköer är vardag också i Finland.

– I Kvarnbäckens brödkö står cirka 1 000 människor, två gånger i veckan. Speciellt i slutet av månaden uppgår antalet till 1 200, och den ekonomiska krisen gör inte situationen lättare. Det här är sådant som alltmer måste få politikernas uppmärksamhet. Fast egentligen vet de nog om det, men det tycks fortfarande vara alltför lätt att svepa undan.

Förslag: mer Dead Prez åt beslutsfattarna.