Det finns guldkorn att hitta i Birgitta Maria Storgårds nya diktsamling, men boken hade vunnit på ett stramare grepp.

Birgitta Maria Storgårds debuterade för fem år sedan med Skörda höstlöv. Dikter i haikuns och tankans form. År 2007 gav hon ut Natten skingras, dagen gryr. Kapitel ur ett liv med amalgam och diagnoser. Nu är hon aktuell med diktboken Bara en grind som lutar mot skogen. Storgårds har samhällsvetenskaplig examen från Åbo Akademi och har mest arbetat på olika slag av bibliotek. Sedan sju år tillbaka är hon bosatt i Karis, numera en del av staden Raseborg.

De japanska kortdiktsformerna behärskade hon och de tvingade henne att hålla sig till ett stramt och avskalat uttryckssätt. Kapitlen ur livet med amalgam och diagnoser är en blandning prosa och poesi, en självbiografisk sjukdomsskildring som griper tag i läsaren tack vare temat och autenticiteten.

I den här höstens Bara en grind som lutar mot skogen verkar hon ha låtit orden flöda mera fritt, för fritt emellanåt, till förfång för dikten och till läsarens irritation. Dikterna blir ibland för förklarande och övertydliga, särskilt som hon försett dem alla med rubriker eller överskrifter.

I ”Ur starkhetens ekologi” heter det till exempel: ”De enkelriktade / furornas skog / bjuder mig / kylig skugga. /  Tillbaka till klipporna / längtar jag från / deras / massiva sus / och stubbar.”

Ordet deras, ensam på sin rad, läser man först som om det syftade på klipporna, men de susar knappast, därefter på skogen, men det står i singularis, alltså är det väl furorna författaren tänker på. På liknande sätt skriver hon i ”Också en saga”: ”Hon tänkte skriva om paddan de såg / och vars kväkanden bara var toner / ur deras inre”. Kommer kväkandena från det inre hos dem som såg paddan? Det är inte så man grammatikaliskt uppfattar saken.

Småsaker stör

Sådant är kanske småsaker, men småsaker stör, på samma sätt som en liten, liten sten i skon. Varför kallar hon en (hyllnings)dikt till de väldoftande syrenerna, ”vars klasar harmoniskt / stilla / sträckte på halsen / och drack / av sommarens himmel” för ”Färgsirener”? En siren är antingen en apparat för ljudsignaler eller ett kvinnligt havsväsen. Vardera passar illa i sammanhanget.

Det kan bli ofrivilligt komiskt som i ”Post symbiosum” som slutar: ”Kunde jag rå för / att jag var svulten / just när du kom / och behövde någon / – avsättning för ditt / smörberg”.

Dikten ”Högsommarmorgon” inleds med ett citat av Martin Luther King, men det finns inte med på sidan ”Citat och anmärkningar”. Inget citat är så allmänt känt att inte källan bör anges. Jag skulle kunna ge flera exempel på förbryllande ord och rader, men låter bli.

Dikterna i Bara en grind som lutar mot skogen är för det mesta långa och berättande. De handlar om barndomsminnen och uppväxt, om arbetsliv, utsatthet och gemenskap, precis som det står på bakpärmen.

Bäst är Birgitta Maria Storgårds i de korta dikterna, de som ryms på en boksida och/eller när hon skriver med ironi om samhällsfenomen, till exempel om hur det är att bli anställningsintervjuad, men även där skulle jag stryka ett par rader, de om de grillade i vaggan. Mig tilltalar också dikter som har sin upprinnelse i drömmar eller på annat sätt sätter igång läsarens egen fantasi, som vargarna i veum som flyr mot solen och regnar ner som spillkråkor. Rörande är bokens allra första dikt ”Wonderful world”, som med några ord beskriver en femårig flicka som fått sitt första par glasögon.

I dikterna finns flera fyndiga formuleringar, om jaget som sitter med månen i sin famn eller om att det går att leva med öppna sår så länge de blöder kåda. När mamma var dum fick diktjaget stå i skamvrån.

Det finns guldkorn att hitta i Bara en grind som lutar mot skogen, där man också kan skönja en utveckling från barndomens magi via vuxenlivets besvikelser och kamp för tillvaron till en famn och en värld, där jaget finns med ventiler till tryggheten inifrån.

Eftersom dikterna till sin form huvudsakligen är berättande hade ett stramare grepp om helheten och en mera lyhörd språkgranskning gjort dem inte bara läsvärda, utan fängslande.

Birgitta Maria Storgårds: Bara en grind som lutar mot skogen. Ord & Visor förlag, 2009


Anställningsintervju

Vi vill inte veta någonting

om din talang
Svara kort på frågorna
vi väljer att ställa.

Jaså hann du skaffa dig
erfarenhet?

Det ligger några grillade att tas
direkt ur vaggan.

Miste din nål?

Omskola sig?

Det här är orätt höstack.
Innan du sålt smöret
har det smält.
Pengarna är våra.

Vi har sett din datumstämpel.
Nästa, varsågod!

Birgitta Maria Storgårds

Mary-Ann Bäcksbacka

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.