”The rush of battle is a potent and often lethal addiction, for war is a drug”.Läs det här citatet en gång till.Det är något att hålla i tankarna, en bruksanvisning kanske, när man ger sig in i krigets Irak i filmen The Hurt Locker. För det är ingen helt lätt krigsfilm Kathryn Bigelow gjort utgående från Mark Boals manus. The Hurt Locker följer en grupp amerikanska bombdesarmerare i Bagdad 2004, och lyckas vid sidan om fånga hela den komplexa verklighet, med två fientliga makter, som Baghdadborna utsätts för. På ena sidan finns de utländska ockupanterna som trots sin framtvingade välvilja totalt kulturkrockar med invånarna, på andra sidan de inhemska fundamentalisterna som blint utnyttjar sina landsmän för sina egna politiska syften, och t.o.m. använder dem som bomber mot deras vilja. Det är en sådan scen, där teamledaren William James (Jeremy Renner) tvingas desarmera en tidsbomb som låsts fast vid en Baghdadbo på ett fullpackat torg, som är en av de starkaste i filmen. Stark, är för övrigt också det adjektiv som bäst beskriver The Hurt Locker, potentiella tillägg är gastkramande, förtvivlad och politisk. Det är stor filmkonst, regin är fantastisk och skådespelarna i bombteamet likaså, förutom Renner, Anthony Mackies JT Sanborn och Brian Geraghtys Owen Eldridge.
The Hurt Locker vinner också på sitt intelligenta manus som Mark Boal belönats för i bl.a. Venedig och Nantucket. Boal, som varit krigskorrespondent i Irak, har också tidigare skrivit om ämnet i In the Valley of Elah (2007). Men där det manuset byggde på hans tidningsartikel om en Irakveteran som mördades kort efter sin hemförlovning, är The Hurt Locker genomgående fiktiv. Detta trots att Boal följde med en bombgrupp, som liknar filmens dito, under sin tid i Irak.
Bigelow och Boal har i intervjuer betonat att målsättningen med filmen varit den enskilda soldatens perspektiv, och mycket riktigt känns vissa sekvenser som 2000-talets På västfronten intet nytt. Det är också så inledningscitatet ska förstås. Frågan lyder: vad gör det åt en soldat som William James när han största delen av sitt vuxna liv, först i Afghanistan och senare i Irak, har varvat familjeliv hemma i USA med krig som förvärvsarbete? Krig är ju trots allt, åtminstone i min föreställningsvärld, tänkt som undantag, även om historien ofta bevisat motsatsen. Vems är ansvaret när familjepapporna blir ”krigsmissbrukare”, beroende av slagfältets adrenalinkick, med känslohandikapp och borttappat intresse för sina barn, såsom William James i filmen?
Filmens Irak är helt enkelt sinnebilden för kriget som ingen längre vill ha, men som det på kort sikt är omöjligt att se slutet på. Det har en enig amerikansk kritikerkår inte heller varit sen om att anmärka. Och med tanke på kritikernas superlativ och reservationslösa förundran över hur träffande filmen är, kommer The Hurt Locker med stor sannolikhet att vara med och göra upp om Oscarstatyetterna i februari. Därför slutar jag med en uppmaning: även om ni inte ser filmen så håll tummarna för att Kathryn Bigelow blir den första kvinnan någonsin att få Oscar för bästa regi.
The Hurt Locker. Regi: Kathryn Bigelow. Manus: Mark Boal. I rollerna: Jeremy Renner, Anthony Mackie, Brian Geraghty m.fl.
Anton Schüller
