I det här numret presenterar Ny Tid sin nya serie om detektiven Diogenes som utreder lömskheter inom det finlandssvenska kulturlivet. Serien är skriven av Lasse Garoff och tecknad av Jason Weckman.

Lasse Garoff skriver manus till Diogenes. Han har studerat journalistik vid Soc&kom och arbetar i dag på sina magistersstudier i kultur och kommunikation.

Vänner av teater minns honom som författaren till pjäserna Och med natten ångesten, Harms och Schauman. Han har också skrivit och tecknat kultserien Nytt från Nordkorea, som i många år publicerades i Studentbladet. Under förra året skapade han dessutom serien Världen enligt Vanhanen för Arbetarbladet. Däremellan har han bland annat praktiserat journalistik på Ny Tid och kulturarbete i Köpenhamn, och arbetat på Studentbladet, Västra Nyland och Kulturfonden.– Nog känns det ju bra, det här. Ny Tid är på det sättet en unik tidning att man verkligen får göra saker som är roliga och inte bara – jag tänkte säga ”grötjournalistik”, men det låter lite fult. Det är uppfriskande att skriva en serie som så uppenbart kommenterar och pekar på saker i samhället, men som inte måste vara helt sanningsenlig. Lasse berättar att han var fascinerad av den gamla grekiska filosofen Diogenes som bodde i en tunna och hittade på den cyniska skolan.– Han sa bland annat att han ville leva som en hund, eftersom han ansåg att hundar hade en massa goda egenskaper som människan saknade, som ärlighet och trofasthet och det att de var nöjda med det de hade. Det här sammanföll med att jag länge velat skriva en deckarhistoria, och de ska ju vara cyniska. Och varför kunde inte detektiven vara en hund, till exempel?
En viktig komponent i serien är Svenska Teaterns musikal PlayMe, som Lasse säger att han har lite svårt att närma sig.
– Många inom kulturbranschen har varit väldigt frustrerade över satsningen. Först måste jag säga att Diogenes åsikter inte nödvändigtvis är mina egna, men visst är det lite besynnerligt att en nationalscen förfaller till att producera den här typen av storsatsning. Att man istället för att kritisera de samhälleliga trenderna med reality-shower sätter upp en egen är ju lite egendomligt. Sen är det dubbelt så frustrerande då det blir en jättesuccé. Då undrar man ju som kulturarbetare att är det faktiskt sånt här folket vill ha?
Serier tror Lasse är ett bra medium för samhällskritik just för att man får töja på sanningen, överdriva och karikera. Till hans egna favoriter hör Arne Anka och Ave Koskelas Armas Paskiainen.
Tidigare har Lasse själv tecknat sina egna serier, att nu lämna över det arbetet åt någon annan ser han enbart som positivt. Det ger honom mer tid att koncentrera sig på själva innehållet.
– Det är ett enormt jobb att teckna seriestrippar på löpande band. Ofta går det så mycket energi till att teckna en enda stripp att man sedan bara skriver in vad som helst för att fylla sidan i nästa. Jag tycker också att Jason har lyckats mycket bra med att fånga karaktärerna i serien.

Om Lasse Garoff redan börjar vara etablerad inom kulturlivet, är Jason Weckman något av en nykomling. Också Jason är såssåkåmmare, han studerar sociologi och studielivet finansierar han med arbete på ett eftis. Vid sidan om har han också både spelat och skrivit om musik. Teckningen har funnits med länge, trots att han inte försökt sig på serier tidigare.
– Det känns nog ganska stort, jag har länge funderat på att jag skulle vilja göra en serie. Men utan Lasses manus och story skulle det nog inte ha blivit av.
Han säger att processen med serieteckning skiljer sig ganska mycket från hur han tidigare arbetat. Bland annat har han insett att han måste börja göra skisser. Tidigare tecknade han utan desto mer planering direkt med tusch på papper.
– Jag har ju ingen serieteckningsfärdighet i sig, så det finns en viss avsaknad av teknik. Jag märker att jag har haft ganska svårt att fylla ut rutorna med bakgrund och få rätt skuggor och vinklar, eftersom det är saker som jag inte har övat mig på. Tidigare har jag mest koncentrerat mig på att teckna figurer, men nu måste jag sätta in figurerna i en kontext, som jag delvis måste uppfinna på egen hand. Så det här är nytt och jätteintressant.
Jason är också glad över att Lasse gett honom fria händer att utveckla den visuella delen av serien.
– Det är lite som ett regissörsjobb, jag måste fundera på hur jag kan förverkliga texten. Ursprungligen var det tänkt att det skulle bli fyra rutor per stripp, men Lasse tycker om att proppa manuset fullt med text, så ibland blir det sex rutor och ibland måste jag också gallra en del i texten. Så kompositionen är helt min egen.
Själv säger Jason att han inte läser väldigt mycket serier. Det beror främst på att han är väldigt kritisk, det måste vara verkligt bra serier för att han ska bli intresserad. En favorit är ändå finlandssvenska Sebastian Nyberg, skaparen av bland annat Haren Krishna, Psykopojken, och det senaste albumet Insekt-polisen. En annan inspiration är den morbida isländska streckgubbstecknaren Hugleikur Dagsson, som han beskriver som väldigt slagkraftig. Dessutom gillar han de surrealistiska svartvita verk som tecknats av Petter Zennström.
– Att arbeta med Lasse Garoff är överlag väldigt tillfredställande, säger Jason.
– Jag tycker om det sätt på vilket Lasse framställer karaktärerna. Speciellt gillar jag Diogenes, han är mycket intressant att teckna och för mig är det ju viktigt att försöka få fram så mycket som möjligt av hans karaktär på pappret.

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.