947
Över hälften av konstnärerna som deltar i utställningen Export –Import arbetar med Berlin som centrum.
Finska Konstföreningen är producent och initiativtagare till utställningen Export – Import i Konsthallen i Helsingfors. Kurator Maija Koskinen fick uppdraget att presentera nya verk av kända, internationellt verksamma finländska konstnärer, som har gjort karriär, bor eller har arbetat långa tider utomlands.
Strikta tematiska ramar saknas. Var och en av de tolv konstnärerna representerar personliga inriktningar, motiv och uttrycksmedel
När Konstföreningen grundades för 165 år sedan, år 1846, fick det en avgörande betydelse för uppkomsten av den finländska konsttraditionen och konstfostran.
Export – Import väcker frågor om vad som hör till det nationella kulturarvet, hur konsten definieras i Finland, Berlin, London, Paris, New York och andra platser i världen och vad som gör en konstnär internationell.
Finländska konstnärer har sedan 1800-talet sökt sig till utlandet för att studera och känna fläktar av de nyaste strömningarna. På 2000-talet har det blivit mera regel än undantag att pejla sina konstnärliga ambitioner på internationella arenor. Ytligt sett är det lättare att vara internationell idag än för 100 år sedan. Billiga resor och nya tekniska hjälpmedel har minskat avstånden både på det mentala och fysiska planet. Studentutbyten och residens för arbetande konstnärer gynnar kontakter, nätverk och kulturkommunikation.
Elina Brotherus hör till dem som älskar att resa, röra sig och se. Hon kallar sig europé och är känd för sina självporträtt och landskap. Ofta använder hon sig själv som modell. Tidsserie IV är en serie porträtt som bild för bild registrerar förändringar i ansiktsdragen orsakade av medicineringen under en sjukdomsperiod. Mötet med ansiktet är intensivt och uppfordrande. Känslotillstånden framkallar oro hos betraktaren. Tidsserie I är en diavisning på dator av ett landskap i Dolomiterna som gradvis förändras i takt med ljuset och molnens rörelser. Sida vid sida samverkar den passiva och den aktiva bildsekvensen. Den mänskliga existensen blir en del av naturens kretslopp.
Kirsi Mikkola har arbetat i USA, Paris och Berlin.
– Utomlands finns mera utrymme och möjligheter att skapa konst som inte följer trenderna, men kraven och konkurrensen är hårda, säger hon.
Över hälften av konstnärerna arbetar med Berlin som centrum. Fyra av de tolv är män.
Robert Lucander är den som har bott längst i Berlin. Efter studierna var det naturligt att stanna kvar. Under tiden har öst och väst förenats och staden har utvecklats till ett kulturens mecca. Serie-, tidskrifts- och reklambilder, film och video är inspirationskällor för Lucander. Färgerna väljs med omsorg. Öst och väst, Finland och Tyskland representeras av skilda färgskalor.
– Först i Tyskland blev jag finne säger den finlandssvenska Lucander.
Adel Abidin är den enda som invandrat till Finland. Idag är han finsk-irakier med internationell konstnärskarriär. Han tvingar oss att se bakom den trygga verklighetsfasaden. Trots den polerade ytan finns sprickor och defekter som plötsligt och oväntat störtar lugnet i kaos. Rummet som byggts upp för videoverket Une Souris Verte/Grön mus är svartbränt. Röklukten bidrar till att ställa sinnena på helspänn. Abidin driver oss att erkänna att vi inte är avskilda utan en del av det gemensamma världsskeendet. Kontrasten mellan den oskyldiga barnvisan, grymheten och likgiltigheten lämnar ingen oberörd.
Att vistas utomlands har för Hannu Karjalainen betytt nya infallsvinklar. Kvinnan på stranden ser vid första anblicken ut som en vacker stillbild. Det är lätt att gå förbi innan något händer. Vågen som plötsligt och oväntat brusar in över den gråa sanden och kvinnan med det utslagna håret skapar rörelse och energi som småningom ebbar ut. Det till synes statiska tillståndet återtas. Ser man noga fortsätter små rännilar över sanden i ett nästan osynligt mönster. Ett darrande ögonlock visar att kvinnan lever. Ju mera tid man ger åt betraktandet desto mera ser och upplever man.
Kristiina Uusitalo har tillbringat 10 år i USA. Först som Fullbright-
stipendiat i Philadelphia. Sedan på egen hand i New York i hjärtat av konstupplevelsernas absoluta smältdegel. Uusitalos stora målningar utgår från naturupplevelsen. Hon förenar österländskt stiliserande med västerländsk expressivitet. Glitter och den estetiska ytan fungerar som ett filter. Bakom ligger en allvarligare verklighet.
Pilvi Takala vänder upp och ner på seder och normer och konfronterar dem med humor. I dubbelmaskering, som en finsk Snövit i ett franskt Disneyland, inleder hon en roande dialog med parkvakten. Stränga regler och kontroll råder också i fantasins verklighetsvärld.
Export – Import väcker frågor om vad som hör till det nationella kulturarvet, hur konsten definieras i Finland, Berlin, London, Paris, New York och andra platser i världen och vad som gör en konstnär internationell.
Finländska konstnärer har sedan 1800-talet sökt sig till utlandet för att studera och känna fläktar av de nyaste strömningarna. På 2000-talet har det blivit mera regel än undantag att pejla sina konstnärliga ambitioner på internationella arenor. Ytligt sett är det lättare att vara internationell idag än för 100 år sedan. Billiga resor och nya tekniska hjälpmedel har minskat avstånden både på det mentala och fysiska planet. Studentutbyten och residens för arbetande konstnärer gynnar kontakter, nätverk och kulturkommunikation.
Elina Brotherus hör till dem som älskar att resa, röra sig och se. Hon kallar sig europé och är känd för sina självporträtt och landskap. Ofta använder hon sig själv som modell. Tidsserie IV är en serie porträtt som bild för bild registrerar förändringar i ansiktsdragen orsakade av medicineringen under en sjukdomsperiod. Mötet med ansiktet är intensivt och uppfordrande. Känslotillstånden framkallar oro hos betraktaren. Tidsserie I är en diavisning på dator av ett landskap i Dolomiterna som gradvis förändras i takt med ljuset och molnens rörelser. Sida vid sida samverkar den passiva och den aktiva bildsekvensen. Den mänskliga existensen blir en del av naturens kretslopp.
Kirsi Mikkola har arbetat i USA, Paris och Berlin.
– Utomlands finns mera utrymme och möjligheter att skapa konst som inte följer trenderna, men kraven och konkurrensen är hårda, säger hon.
Över hälften av konstnärerna arbetar med Berlin som centrum. Fyra av de tolv är män.
Robert Lucander är den som har bott längst i Berlin. Efter studierna var det naturligt att stanna kvar. Under tiden har öst och väst förenats och staden har utvecklats till ett kulturens mecca. Serie-, tidskrifts- och reklambilder, film och video är inspirationskällor för Lucander. Färgerna väljs med omsorg. Öst och väst, Finland och Tyskland representeras av skilda färgskalor.
– Först i Tyskland blev jag finne säger den finlandssvenska Lucander.
Adel Abidin är den enda som invandrat till Finland. Idag är han finsk-irakier med internationell konstnärskarriär. Han tvingar oss att se bakom den trygga verklighetsfasaden. Trots den polerade ytan finns sprickor och defekter som plötsligt och oväntat störtar lugnet i kaos. Rummet som byggts upp för videoverket Une Souris Verte/Grön mus är svartbränt. Röklukten bidrar till att ställa sinnena på helspänn. Abidin driver oss att erkänna att vi inte är avskilda utan en del av det gemensamma världsskeendet. Kontrasten mellan den oskyldiga barnvisan, grymheten och likgiltigheten lämnar ingen oberörd.
Att vistas utomlands har för Hannu Karjalainen betytt nya infallsvinklar. Kvinnan på stranden ser vid första anblicken ut som en vacker stillbild. Det är lätt att gå förbi innan något händer. Vågen som plötsligt och oväntat brusar in över den gråa sanden och kvinnan med det utslagna håret skapar rörelse och energi som småningom ebbar ut. Det till synes statiska tillståndet återtas. Ser man noga fortsätter små rännilar över sanden i ett nästan osynligt mönster. Ett darrande ögonlock visar att kvinnan lever. Ju mera tid man ger åt betraktandet desto mera ser och upplever man.
Kristiina Uusitalo har tillbringat 10 år i USA. Först som Fullbright-
stipendiat i Philadelphia. Sedan på egen hand i New York i hjärtat av konstupplevelsernas absoluta smältdegel. Uusitalos stora målningar utgår från naturupplevelsen. Hon förenar österländskt stiliserande med västerländsk expressivitet. Glitter och den estetiska ytan fungerar som ett filter. Bakom ligger en allvarligare verklighet.
Pilvi Takala vänder upp och ner på seder och normer och konfronterar dem med humor. I dubbelmaskering, som en finsk Snövit i ett franskt Disneyland, inleder hon en roande dialog med parkvakten. Stränga regler och kontroll råder också i fantasins verklighetsvärld.
Export-Import på Helsingfors konsthall Nervandersgatan 3.
I utställningen som är öppen till 28/2 medverkar Adel Abidin, Elina Brotherus, Minna L. Henriksson, Gun Holmström, Laura Horelli och Ann Kaneko, Hannu Karjalainen, Ola Kolehmainen, Pia Lindman, Robert Lucander, Kirsi Mikkola, Pilvi Takala och Kristiina Uusitalo.
Angela Oker-Blom
