944
Universitetslagen, Ekenäs BB, klimatavtalet i Köpenhamn. Det var mycket som sket sig år 2009. Den nya universitetslagen och beslutet att lägga ner Ekenäs BB speglar båda en till synes ekonomiskt betingad effektivitetsideologi. Denna har förutom styrt de beslut som fattats även präglat beredningen, som skett utom räckhåll för de berörda och offentligheten.
De demokratiskt valda beslutsfattarna har getts möjlighet att ta ställning först i ett sent skede.Det finns också intressanta skillnader. I motsats till universitetslagen, som riksdagen godkände med överväldigande majoritet, fattades beslutet om Ekenäs BB med ytterst knapp marginal. Skillnaden beror i huvudsak på skillnaden mellan den kommunala beslutsfattningsmodellen, dit också HNS styrelse hör, och den form parlamentarismen tagit på riksnivå. Inom rikspolitiken styr och ställer regeringspartierna, medan
oppositionen tittar på. En strikt hållen, bred regeringsbas med rejäl majoritet i riksdagen garanterar att man inte behöver oroa sig när kontroversiella lagförslag ska godkännas.
I HNS styrelse sitter alla politiska grupper representerade, i stort sett på basis av demokratiskt valda styrkeförhållanden. Detta innebär direktare demokrati. Också de som på riksnivå sitter i opposition har möjlighet att påverka det reella beslutsfattandet. En enskild representant kan dessutom genom aktivt opinionsbildande skaffa sig en betydligt större roll än sin enda röst. Vilket vänsterförbundaren Harry Yltävä gjorde i samband med nedläggningsdiskussionen.
Den andra väsentliga skillnaden gäller nederlagens omfattning. Medan beslutet om Ekenäs BB var ett totalt nederlag för dem som ville bevara, så innehöll den slutgiltiga universitetslagen en liten delseger för kritikerna. Grundlagsutskottet konstaterade i relativt hårda ordalag att tvånget att bemanna universitetens styrelser med en majoritet av utomstående stod i konflikt med universitetens grundlagsstadgade autonomi. Något förenklande kan man säga att uppgörelsen stod mellan grundlagsutskottet och undervisningsministeriet och speglade en spänning inom samlingspartiet. Grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi representerar den genuina borgerlighet som tror på lag och bildning. Undervisningsminister Henna Virkkunen står för nya vindar, ivrigt uppbackad av finansminister Jyrki Katainen. Tyvärr verkar Sasi vara en sista mohikan, beklagligt också med tanke på svenskans framtid.
Den nya universitetslagen och nedläggningen av Ekenäs BB är rent ideologiskt motiverade beslut. Ivrarna representerar ett
effektivitetstänkande som ger sken av ekonomisk rationalitet, men de saknar hållbara empiriska belägg för sin iver. Ingen vet om nedläggningen på lång sikt kommer att medföra ens ekonomiska inbesparingar. För att inte tala om att den nya universitetslagen verkligen skulle öka effektiviteten inom internationellt betydelsefull forskning och högre utbildning. I motsats till dessa ideologiska beslut, styrdes nederlaget i Köpenhamn av reella ekonomiska intressen. I efterhand ter sig den urvattnade kompromissen nästan självklar. Det hade krävts en rejäl portion genuin politisk vilja för att sätta sig upp mot de multinationella intressen som onekligen hade naggats lite i kanten av en striktare överenskommelse.
Demonstranterna i Köpenhamn hade en klarsynt slogan:
Climate change is a symptom, capitalism is the disease. Därmed inte sagt att inte också realsocialismen idogt drog sitt strå till stacken vad gäller ohållbar miljöpolitik. Olika sjukdomar kan ha identiska symptom.
oppositionen tittar på. En strikt hållen, bred regeringsbas med rejäl majoritet i riksdagen garanterar att man inte behöver oroa sig när kontroversiella lagförslag ska godkännas.
I HNS styrelse sitter alla politiska grupper representerade, i stort sett på basis av demokratiskt valda styrkeförhållanden. Detta innebär direktare demokrati. Också de som på riksnivå sitter i opposition har möjlighet att påverka det reella beslutsfattandet. En enskild representant kan dessutom genom aktivt opinionsbildande skaffa sig en betydligt större roll än sin enda röst. Vilket vänsterförbundaren Harry Yltävä gjorde i samband med nedläggningsdiskussionen.
Den andra väsentliga skillnaden gäller nederlagens omfattning. Medan beslutet om Ekenäs BB var ett totalt nederlag för dem som ville bevara, så innehöll den slutgiltiga universitetslagen en liten delseger för kritikerna. Grundlagsutskottet konstaterade i relativt hårda ordalag att tvånget att bemanna universitetens styrelser med en majoritet av utomstående stod i konflikt med universitetens grundlagsstadgade autonomi. Något förenklande kan man säga att uppgörelsen stod mellan grundlagsutskottet och undervisningsministeriet och speglade en spänning inom samlingspartiet. Grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi representerar den genuina borgerlighet som tror på lag och bildning. Undervisningsminister Henna Virkkunen står för nya vindar, ivrigt uppbackad av finansminister Jyrki Katainen. Tyvärr verkar Sasi vara en sista mohikan, beklagligt också med tanke på svenskans framtid.
Den nya universitetslagen och nedläggningen av Ekenäs BB är rent ideologiskt motiverade beslut. Ivrarna representerar ett
effektivitetstänkande som ger sken av ekonomisk rationalitet, men de saknar hållbara empiriska belägg för sin iver. Ingen vet om nedläggningen på lång sikt kommer att medföra ens ekonomiska inbesparingar. För att inte tala om att den nya universitetslagen verkligen skulle öka effektiviteten inom internationellt betydelsefull forskning och högre utbildning. I motsats till dessa ideologiska beslut, styrdes nederlaget i Köpenhamn av reella ekonomiska intressen. I efterhand ter sig den urvattnade kompromissen nästan självklar. Det hade krävts en rejäl portion genuin politisk vilja för att sätta sig upp mot de multinationella intressen som onekligen hade naggats lite i kanten av en striktare överenskommelse.
Demonstranterna i Köpenhamn hade en klarsynt slogan:
Climate change is a symptom, capitalism is the disease. Därmed inte sagt att inte också realsocialismen idogt drog sitt strå till stacken vad gäller ohållbar miljöpolitik. Olika sjukdomar kan ha identiska symptom.
Martina Reuter
