947
Den italiensk-judiska författaren Primo Levi hörde till de få fångar som överlevde Auschwitz. Han deporterades år 1944 med 600 andra judar i kreaturvagn till utrotningslägret, där han tillbringade elva månader tills ryssarna befriade det år 1945. När han tio månader senare återvände till Italien började han skriva om sina erfarenheter och iakttagelser från koncentrationslägret.I inledningen till den första av de tre böckerna som utgör hans vittnesbörd, Är detta en människa?, förklarar Levi att det var ren tur att han deporterades först år 1944 då den tyska regeringen hade behov av arbetskraft och därför lät flera fångar överleva.
Levi, som var kemist, fick arbeta i lägrets laboratorium och överlevde elva månaders helvete. Men han överlevde också för att han ville berätta om det han varit vittne till.
Här i det 21:a århundradet har fördomar och främlingsfientlighet fått ett uppsving i Europa, och kanske är det inte heller någon tillfällighet att man just i Danmark, där invandrarna nästan dagligen debatteras i medierna, valt att uppföra en dramatisering av Primo Levis bok.
Den danska karaktärsskådespelaren Jens Albinus blev starkt engagerad av Är detta en människa? och inövade en mosaik av utvalda citat från boken, som han framförde för chefen för Kungliga Teatern på hans kontor. Chefen blev fascinerad, och den 14 januari i år hade Albinus monolog premiär på Kungliga Teaterns nya Skuespilhus.
På en pall i ett bart rum med grå väggar står Albinus i mörk kostym och återger Primo Levis skakande upplevelser, helt odramatiskt och osentimentalt. Föreställningen varar en timme och blir endast avbruten av ett par korta pauser till tonerna av Sjostakovitjs pianokvintett i g-moll (opus 57). Albinus har fått många lovord för sitt stillsamma men ändå engagerade och intensiva uppträdande. Och någon lätt roll är det avgjort inte. Helt avgörande för en dylik föreställning om ett så delikat ämne är att den inte spelar för mycket på publikens känslor.
Albinus identifierar sig inte med Levi, men vill däremot stå på scenen som en modern europé, en gestalt som blir fylld med Levis ord.
I programbladet påpekar han att ändamålet med Levis bok inte är uppbyggligt. Den som uppmanar till uppbygglighet gör ett urval, en uppdelning av önskvärt och icke önskvärt, som skall försäkra en slutlig lösning på problemet med det oönskade.
Utrotningslägret är en sådan slutlig lösning, en radikal representation av uppdelning och den definitiva manifestationen är utväljandet.
Albinus ser Levis text som en berättelse om människans grymhet, men paradoxalt nog är den enligt honom en mycket vacker text, full av hopp och livskraft, för Levi insisterar på att berätta och kommunicera.
Det är viktigt att våga se människans grymhet i ögonen i en tid då underhållningsindustrin har tagit patent på att formulera hoppet, påpekade Albinus i en intervju och framhöll att Levis ärende inte är att formulera någon anklagelse, endast vad det vill säga att vara en människa. Resten av sitt liv försökte han utforska detta mysterium, men han fann aldrig ett svar.
Här i det 21:a århundradet har fördomar och främlingsfientlighet fått ett uppsving i Europa, och kanske är det inte heller någon tillfällighet att man just i Danmark, där invandrarna nästan dagligen debatteras i medierna, valt att uppföra en dramatisering av Primo Levis bok.
Den danska karaktärsskådespelaren Jens Albinus blev starkt engagerad av Är detta en människa? och inövade en mosaik av utvalda citat från boken, som han framförde för chefen för Kungliga Teatern på hans kontor. Chefen blev fascinerad, och den 14 januari i år hade Albinus monolog premiär på Kungliga Teaterns nya Skuespilhus.
På en pall i ett bart rum med grå väggar står Albinus i mörk kostym och återger Primo Levis skakande upplevelser, helt odramatiskt och osentimentalt. Föreställningen varar en timme och blir endast avbruten av ett par korta pauser till tonerna av Sjostakovitjs pianokvintett i g-moll (opus 57). Albinus har fått många lovord för sitt stillsamma men ändå engagerade och intensiva uppträdande. Och någon lätt roll är det avgjort inte. Helt avgörande för en dylik föreställning om ett så delikat ämne är att den inte spelar för mycket på publikens känslor.
Albinus identifierar sig inte med Levi, men vill däremot stå på scenen som en modern europé, en gestalt som blir fylld med Levis ord.
I programbladet påpekar han att ändamålet med Levis bok inte är uppbyggligt. Den som uppmanar till uppbygglighet gör ett urval, en uppdelning av önskvärt och icke önskvärt, som skall försäkra en slutlig lösning på problemet med det oönskade.
Utrotningslägret är en sådan slutlig lösning, en radikal representation av uppdelning och den definitiva manifestationen är utväljandet.
Albinus ser Levis text som en berättelse om människans grymhet, men paradoxalt nog är den enligt honom en mycket vacker text, full av hopp och livskraft, för Levi insisterar på att berätta och kommunicera.
Det är viktigt att våga se människans grymhet i ögonen i en tid då underhållningsindustrin har tagit patent på att formulera hoppet, påpekade Albinus i en intervju och framhöll att Levis ärende inte är att formulera någon anklagelse, endast vad det vill säga att vara en människa. Resten av sitt liv försökte han utforska detta mysterium, men han fann aldrig ett svar.
Hvis dette er et menneske. Det Kongelige Teater, Köpenhamn. På scenen: Jens Albinus. Manus: Jens Albinus efter Primo Levis Hvis dette er et menneske i Nina Gross översättning. Spelas igen i januari 2011.
Viveca Tallgren