Söndagen den 28 februari fyller Allilujeva Svetlana Josifovna Stalin 94 år, i Madison, Wisconsin, USA. När hon en dag går i graven tar hon med sig ett stycke sovjetisk historia.
Svetlana är Josef Stalins enda dotter, med diktatorns andra hustru Nadja Allilujeva. Modern sägs ha skjutit sig när dottern var sex år gammal, den 8 november 1932, Stalins och Sovjetunionens “annus horribilis”. Det hände under natten efter en en våt och vild fest där Stalin offentligt hade skällt ut sin hustru efter ett polistiskt gräl. Vapnet var en liten Walther, en gåva av Svetlanas bror. Såret satt i vänstra tinningen, trots att Nadja var högerhänt, men det fanns också andra orsaker att misstänka mord.
Som sextonåring hade Svetlana en het kärleksaffär med den fyrtioåriga kvinnokarlen och dramaturgen Alexej Kapler. Efter ett raseriutbrott av Stalin blev han arresterad för spioneri och deporterad till Vorkuta.
Något år senare beslöt sig Svetlana att gifta sig med den förmögna judiska studenten Grigori Morozov, av intellektuell familj. Stalin gav älsklingsbarnet sitt medgivande, men släppte aldrig svärsonen över sin tröskel. Svetlana födde en son, som fick faderns judiskt klingande namn Josef. Äktenskapet upplöstes på anstiftan av fadern.
Svetlanas andra man blev snart därefter den kända kemisten Juri Zjdanov, son till Stalins högra hand Andrej Zjdanov, ökänd även i Finland som ledare för den sovjetiska kontrollkommissionen efter kriget. Han hade under 1930-talet enligt Henrik Meinander ”pliktskyldigast verkställt massarkebuseringar av sitt eget folk och 1940 lett Estlands brutala sovjetisering.”
Efter att Svetlana hade fött dottern Jekaterina 1950 upplöstes också detta äktenskap, som var kärlekslöst. När hennes far dog 1953 tog hon tillbaka sitt flicknamn, arbetade som lärare, studerade Tysklands historia, bibehöll kontakterna med partiledningen och åtnjöt nomenklaturans privilegier.
År 1963 träffade hon den indiska kommunisten Brajesh Singh, på sjukbesök i Moskva. Han dog tre år senare och Svetlana fick föra hans aska till Indien, och på den vägen blev hon. Hon gick till USA:s ambassad och sökte asyl, vilket hon fick.
Stalins dotters avhopp var 1967 års politiska sensation. I USA brände hon sitt sovjetiska pass framför tevekamerorna. Den förödmjukade sovjetledningen bussade KGB:s agenter på henne, men alla fastnade i den amerikanska säkerhetstjänstens garn.
Till skandalen bidrog att Svetlana publicerat boken Tjugo brev till en vän, en välskriven bok som blev en bästsäljare i väst. Där ser hon försonande drag hos sin far och skyller mycket på hans bödel Berija.
Svetlana for till Arizona och gifte sig med Frank Lloyd Wrights svärson och skyddsling William Wesley Peters – änkling efter Wrights dotter Svetlanas död i en bilolycka. Wrights änka var ryskan Olgivanna, som hade inbjudit Stalins dotter till sitt hem.
”Lana Peters” födde en dotter, skilde sig 1972, trots tillgivenhet för sin make efter ekonomiska förluster, troligen på anstiftan av sin svärmor.
År 1984 återvände Svetlana till Sovjetunionen med sin dotter, som inte talade ryska, möjligen på sonen Josefs inbjudan, och återfick sitt sovjetiska medborgerskap. Men hon hade fjärmats från sina barn och flyttade till faderns hemprovins Grusien, därifrån hon efter två år fick fick tillstånd av Gorbatjov att återvända till väst: ”Jag kan inte leva bland vildar”.
Efter det har Stalins dotter bott i England, Schweiz och USA. Hon har under senare år gett intervjuer och uppträtt i dokumentärer i teve. I en av dem sade hon: ”Under 40 års vistelse här har Amerika inte gett mig någonting, men det är för sent att flytta, jag dör här”.
Svetlanas inställning till sin far växlade under hennes liv från avgudan under barndomen till fruktan under ungdomen, medömkan efter hans död och sedan till hat, samt slutligen till försvar: ”Mao dödade ännu fler människor”.
1900-talet var inget bra århundrade för Svetlana Stalin, och det var dåligt också för många andra.
Per-Erik Lönnfors
