1,1K
– Min största dröm var att få göra barnböcker, men jag kunde knappast ana att det skulle bli möjligt att göra det på heltid, säger Linda Bondestam, som har förverkligat sin dröm med besked.
Linda Bondestam är en ung, begåvad och bevingad barnboksillustratör. När hen öppnar dörren till sitt hem smittas man omedelbart av den livsbejakande utstrålningen. Allt i henoms omgivning är material för de bildberättelser hen befolkar med sällsamma varelser och kryp som föds ur pennans magiska beröring.
– Förbindelsen mellan öga och hand är viktig. Man måste teckna mycket för att bli bra, säger Linda, och berättar hur det hela började.
– Som barn ritade jag hela tiden men hemma bestod utrustningen mest av gamla, dåliga kritor och
torra tuschpennor. Jag fick vara uppfinningsrik och sydde och stickade myriader av figurer och byggde städer av stenar. När jag var fyra vann jag första pris i radions teckningstävling – en hel låda full med ritmaterial!
Linda längtade efter att åka ut i världen och studera konst.
– Mina bilder är utpräglat tvådimensionella, men konstigt nog sökte jag trots det först till en känd möbeldesignlinje i London. ”Darling, you really should do illustrations”, sade inträdesintervjuaren.
Efter första årets obligatoriska, allmänna konstlinje hade Linda skaffat sig en portfölj och kom in på illustrationslinjen vid Kingston University.
– Utbildningen var klassisk, d.v.s. det mesta gjordes för hand. Det var före dataåldern. Samtidigt uppmanades vi att experimentera med material och idéer. Lärarna ställde höga krav och böjde sig inte för att slänga ut elever som inte höll måttet.
Det var en intensiv tid och lärorikt att få jobba i den internationella miljön.
– Min största dröm var att få göra barnböcker, men jag kunde knappast ana att det skulle bli möjligt att göra det på heltid.
Full av entusiasm vandrade Linda Bondestam några år senare till Söderströms med sin portfölj under armen och bredde ut teckningarna framför den bestörta barnboksredaktören.
– Redaktören blev så överrumplad att hen gav mig ett manuskript. Först långt efter att Linnea och änglarna kommit till, förstod jag att hen på grund av ett missförstånd inte hade en aning om att hen skulle träffa mej.
Via Söderströms fick Linda manuskriptet till Katastrofer och strofer om slummer och stoj och mötte författaren Stella Parland. Det sa klick med en gång.
Tiden som gavs var knapp, budgeten liten, högst två färger fick användas och layouten skulle Linda göra själv.
Boken nominerades, som första finlandssvenska barnbok, till Finlandia-junior priset 2003.
När Svenska Litteratursällskapet prisbelönade boken, bestämde sig Linda och Stella på en dag att resa till Kuba för att arbeta på nästa bok.
– Jag tecknade och Stella skrev. De flesta av bilderna till Delirium – berättelsen om en hund är gjorda i Kuba.
Plötsligt springer Linda till bokhyllan, tar fram Delirium, och visar världens minsta clown.
– På tryckeriet trodde de att den pricklilla clownen var en plump i manuskriptet och raderade den. Vi fick rita in den för hand i alla exemplar. Det rättades lyckligtvis till i en senare upplaga.
– Jag älskar att skapa min egen värld. Texten är en berättelse – med bilderna får man berätta ytterligare historier. Storstäder inspirerar mig. Högt och lågt, stora monument, sjaskiga metrostationer och folk från alla världens hörn uppenbarar sig i en härlig blandning. Det är som i sagorna.
Fyra månader i Indien gav lokalkänslan och bildminnena som berikar Simo ja Sonja eli kadonnut Kerala. Sinikka och Tiina Nopola, som hör till eliten bland finska barnboksförfattare, har givit Linda synlighet också på finskt håll. Anna Talven outo viivytys var den första i raden av det fruktbara samarbetet.
Den förträfflige herr Glad, med Malin Kiveläs text, översattes till ryska för några år sedan och kommer ut på finska i vår.
– Jag glömmer aldrig när en grupp barn i Ryssland ville att jag skulle läsa boken på svenska medan de tolkade innehållet enbart ur bilderna.
Linda deltar i ett aktuellt projekt att presentera Finland för ryska barn. Det blir många fler resor över gränsen.
I vår skall animatören Ebba Erikzon i London börja arbeta på en animerad version av herr Glad.
– Det ska bli spännande att se mina figurer väckas till liv!
Lindas personliga, skimrande kaskader av roliga detaljer ur vardagens brokiga värld återges med öm och underfundig humor. I några böcker blir den handskrivna texten en väsentlig del av bildspråket.
Arbetsmetoden är spontan, men det ligger mycket tankearbete bakom varje uppslag. Bilderna byggs upp av olika fragment. Pappersbitar, samlade på resor, blandas med spretiga tuschteckningar. Till sist passas allt ihop som ett pussel.
– Illustrationer ska tillföra texten ytterligare dimensioner, men för mig är det viktigt att bilderna också skapar en estetisk helhet, säger Linda som har fått fina recensioner även i Sverige. Den senaste boken, Lo Fridlyst, skriven av Minna Lindeberg, kom med i barnens bokklubb.
– För några år sedan gjorde jag dockteater för vuxna med Stella Parland och Janek Öller. I höstas hade vi en dadaistisk performans på Klockriketeatern.
Om samarbetet med Stella och Janek säger Linda hänfört:
– Det är ovärderligt och frigörande. Vi tar alla ett steg åt sidan från våra vanliga yrken och jag tror vi får varandra att gå längre än vi skulle förmå var för sig.
Performansen på Svenska Kulturfondens 100 års fest 2008 fick festpubliken att vrida sig i våldsamma skrattvåndor.
text&foto Angela Oker-Blom
– Förbindelsen mellan öga och hand är viktig. Man måste teckna mycket för att bli bra, säger Linda, och berättar hur det hela började.
– Som barn ritade jag hela tiden men hemma bestod utrustningen mest av gamla, dåliga kritor och
torra tuschpennor. Jag fick vara uppfinningsrik och sydde och stickade myriader av figurer och byggde städer av stenar. När jag var fyra vann jag första pris i radions teckningstävling – en hel låda full med ritmaterial!
Linda längtade efter att åka ut i världen och studera konst.
– Mina bilder är utpräglat tvådimensionella, men konstigt nog sökte jag trots det först till en känd möbeldesignlinje i London. ”Darling, you really should do illustrations”, sade inträdesintervjuaren.
Efter första årets obligatoriska, allmänna konstlinje hade Linda skaffat sig en portfölj och kom in på illustrationslinjen vid Kingston University.
– Utbildningen var klassisk, d.v.s. det mesta gjordes för hand. Det var före dataåldern. Samtidigt uppmanades vi att experimentera med material och idéer. Lärarna ställde höga krav och böjde sig inte för att slänga ut elever som inte höll måttet.
Det var en intensiv tid och lärorikt att få jobba i den internationella miljön.
– Min största dröm var att få göra barnböcker, men jag kunde knappast ana att det skulle bli möjligt att göra det på heltid.
Full av entusiasm vandrade Linda Bondestam några år senare till Söderströms med sin portfölj under armen och bredde ut teckningarna framför den bestörta barnboksredaktören.
– Redaktören blev så överrumplad att hen gav mig ett manuskript. Först långt efter att Linnea och änglarna kommit till, förstod jag att hen på grund av ett missförstånd inte hade en aning om att hen skulle träffa mej.
Via Söderströms fick Linda manuskriptet till Katastrofer och strofer om slummer och stoj och mötte författaren Stella Parland. Det sa klick med en gång.
Tiden som gavs var knapp, budgeten liten, högst två färger fick användas och layouten skulle Linda göra själv.
Boken nominerades, som första finlandssvenska barnbok, till Finlandia-junior priset 2003.
När Svenska Litteratursällskapet prisbelönade boken, bestämde sig Linda och Stella på en dag att resa till Kuba för att arbeta på nästa bok.
– Jag tecknade och Stella skrev. De flesta av bilderna till Delirium – berättelsen om en hund är gjorda i Kuba.
Plötsligt springer Linda till bokhyllan, tar fram Delirium, och visar världens minsta clown.
– På tryckeriet trodde de att den pricklilla clownen var en plump i manuskriptet och raderade den. Vi fick rita in den för hand i alla exemplar. Det rättades lyckligtvis till i en senare upplaga.
– Jag älskar att skapa min egen värld. Texten är en berättelse – med bilderna får man berätta ytterligare historier. Storstäder inspirerar mig. Högt och lågt, stora monument, sjaskiga metrostationer och folk från alla världens hörn uppenbarar sig i en härlig blandning. Det är som i sagorna.
Fyra månader i Indien gav lokalkänslan och bildminnena som berikar Simo ja Sonja eli kadonnut Kerala. Sinikka och Tiina Nopola, som hör till eliten bland finska barnboksförfattare, har givit Linda synlighet också på finskt håll. Anna Talven outo viivytys var den första i raden av det fruktbara samarbetet.
Den förträfflige herr Glad, med Malin Kiveläs text, översattes till ryska för några år sedan och kommer ut på finska i vår.
– Jag glömmer aldrig när en grupp barn i Ryssland ville att jag skulle läsa boken på svenska medan de tolkade innehållet enbart ur bilderna.
Linda deltar i ett aktuellt projekt att presentera Finland för ryska barn. Det blir många fler resor över gränsen.
I vår skall animatören Ebba Erikzon i London börja arbeta på en animerad version av herr Glad.
– Det ska bli spännande att se mina figurer väckas till liv!
Lindas personliga, skimrande kaskader av roliga detaljer ur vardagens brokiga värld återges med öm och underfundig humor. I några böcker blir den handskrivna texten en väsentlig del av bildspråket.
Arbetsmetoden är spontan, men det ligger mycket tankearbete bakom varje uppslag. Bilderna byggs upp av olika fragment. Pappersbitar, samlade på resor, blandas med spretiga tuschteckningar. Till sist passas allt ihop som ett pussel.
– Illustrationer ska tillföra texten ytterligare dimensioner, men för mig är det viktigt att bilderna också skapar en estetisk helhet, säger Linda som har fått fina recensioner även i Sverige. Den senaste boken, Lo Fridlyst, skriven av Minna Lindeberg, kom med i barnens bokklubb.
– För några år sedan gjorde jag dockteater för vuxna med Stella Parland och Janek Öller. I höstas hade vi en dadaistisk performans på Klockriketeatern.
Om samarbetet med Stella och Janek säger Linda hänfört:
– Det är ovärderligt och frigörande. Vi tar alla ett steg åt sidan från våra vanliga yrken och jag tror vi får varandra att gå längre än vi skulle förmå var för sig.
Performansen på Svenska Kulturfondens 100 års fest 2008 fick festpubliken att vrida sig i våldsamma skrattvåndor.
text&foto Angela Oker-Blom
Bokillustrationer
Minna Lindeberg: Lo Fridlyst (Söderströms, 2009)
Sinikka och Tiina Nopola: Simo ja Sonia eli kadonnut Kerala (WSOY, 2009)
Annika Sandelin: Businnan/Retkuliina (Söderströms/Teos, 2009/2010)
Sinikka Nopola: Anna Talven outo viivytys (WSOY, 2008)
Vem är rädd för… Berättelser om vargen (antologi, Söderströms, 2008)
Minna Lindeberg: I en grop i Kalahari (Söderströms, 2007)
Mikaela Sundström: Min bror Lev (Söderströms/Tammi, 2007)
Annika Sandelin: Milja och grannarna/Milja ja naapurit (Söderströms/Tammi 2006)
Stella Parland: Delirium – romanen om en hund (Söderströms 2004)
Malin Kivelä: Den förträfflige herr Glad/Mainio herra Iloinen/Velikolepnyj Gospodin Veseltjak (Söderströms 2004/Teos 2010/Samokat 2007)
Stella Parland: Katastrofer och strofer om slummer och stoj (Söderströms 2003)
Mikaela Sundström: Linnéa och Änglarna/Linnea ja äiti enkeli (Söderströms/Tammi 2003)
Övrigt
Rollarbete och scenografi i Stella Parlands pjäs Kabaré Kalla Kalkon, Klockriketeatern 2009
Marionetter, scenografi och framförande av Stella Parlands pjäs Kautschuk, 2006
Utställningar i bl.a. Helsingfors, Stockholm. Köpenhamn, Reykjavik, S:t Petersburg, Bratislava och London.
Angela Oker-Blom
