Den anrika kulturföreningen Kiila har tidvis haft en tongivande roll inom kulturvänstern. Under de senaste åren har det varit ganska tyst kring föreningen, men Kiilas album har trots allt kommit ut utan avbrott sedan år 1937. Det femtonde albumet heter Raivoa ja lamaannusta (Raseri och förlamning) och har redigerats av serietecknaren Johanna Rojola. Albumet består följaktligen uteslutande av tecknade serier av unga finska serietecknare, samt två essäer som ger en inblick i den politiska seriens historia.

Raivoa ja lamaannusta är en ganska passande titel på boken som innehåller ca 20 serier. Jag antar, att det är mellan dessa poler som alla vänstersinnade pendlar idag. Och när det kommer till kritan får förlamning alltför ofta överhanden. Det är här konsten kan göra en avgörande insats genom att blåsa liv i våra förhoppningar och vidga vår horisont. Konsten kan krossa strukturer och frigöra människor, vilket också lär vara serietecknarnas avsikt. Tyvärr lyckas inte alla serier med detta, låt vara ambitiösa, mål. Ofta saknar albumets serier den ”punch” och finess som är så essentiell för serieformatet – och för politiska idéer.
Boken spretar åt många håll såväl stil- som innehållsmässigt. Viljan att tala och teckna om politik är genuin, och apatin får aldrig överhanden. Det blir mycket klimatförändring, men också fina skildringar av utsatthet och fattigdom. Att någon inte kan träffa sina vänner för att ma  n inte har råd med en öl på baren kan låta banalt, men Otso Höglund lyckas bygga upp en finstämd liten historia kring detta.
Ville Ranta, som blev en smärre kändis till följd av att ha blivit ratad av tidningen Kaltio p.g.a. sina Mohammed-serier, behärskar serietecknandets konst. Hans sköra akvarellika stil är väldigt uttrycksfull. På några rutor lyckas Ranta spinna ihop enorma mängder historia, vardag och subversiva idéer. Hans fyra serier utgör alla njutningsfull läsning. Den klassiska provokationen Sotamarsalkka, där Mannerheim kommer ridande och räddar den västerländska uttrycksfriheten genom en massaker på islamistiska gosedjur, är en fullträff.
En annan serietecknare med kraft är Tiitu Takalo, som till vardags tecknar bland annat i Tulva och Aamulehti. Hennes serie It’s a wonderfull life ser läcker ut och har ett driv som en två minuters punklåt. Precis som albumets härligt expressionistiska svart-vit-röda pärm. Det är den här ilskan som vänstern så akut behöver.
Jan Liesaho

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.