En skola som inte är en skola. En skola utan fastspikat kursutbud. En skola där deltagarna själva får välja vilka kurser som ordnas. The Public School Helsinki började sin verksamhet i början av året.
The Public School Helsinki baserar sig på en enkel idé. Intresserade får föreslå kurser på deras hemsida. Andra får kryssa i om de vill delta i kursen eller kan tänka sig att dra den. Då kursen har tillräckligt många intresserade så ordnas den. Det finns inga krav på vad som kan föreslås, utan allt är möjligt. Eller vad sägs en kurs i att göra skulpturer av mat eller kanske en kurs i att analysera maskulina ideal som porträtteras i John Cassavettes filmer.
En av initiativtagarna är John Fail. F-a-i-l, as in failing a class, som han själv säger, småleende, antagligen för hundrade gången. Fail är ursprungligen från Pittsburgh och har bott i Helsingfors i ett och ett halvt år. Jag träffar honom i hans konstnärsutrymme Ptarmigan i Vallila. Betonghuset har ett grått yttre och Fails utrymmen innehåller ingen lyx, men de ger en plats för konstnärligt arbete, däribland The Public School Helsinki.
Det var den enkla strukturen som lockade Fail att starta upp skolan i Helsingfors. Han kontaktade skolan i New York och nu är Helsingfors den sjunde staden där skolan finns. The Public School fungerar främst som ett övergripande koncept. De lokala initiativtagarna får fritt forma skolans struktur. Fail är ändå snabb att poängtera att han inte är skolans ledare.
– Jag har skött om det mesta nu i början, men jag vill inte låta som verksamhetens ledare. Skolan är inte menad att vara centraliserad på något sätt, men i början krävs det förstås lite mera arbete från enskilda personer. Skolans enda egentliga fasta punkt är Kommittén. Den ordnar det praktiska och vi försöker ännu fundera ut hur den ska fungera. Kommitténs medlemmar cirkulerar och vi försöker att den ska innehålla så många olika slags människor och intressen som möjligt. Skolan är demokratisk, men ändå samtidigt på ett sätt anarkistisk. Den är löst organiserad runt kommittén, men har ändå ett anti-organisatoriskt budskap. Det är en av orsakerna varför vi inte vill registrera skolan som en organisation. Det skulle kanske möjliggöra finansiering, men då behövs också en styrelse och ordförande, och vi vill inte binda skolan till någon enskild person.
Utbyte av färdigheter
Konceptet Public School har fungerat med både större och mindre framgång i andra städer. Skolan i Chicago har inte lyckats medan till exempel skolan i Los Angeles lockar upp emot femtio deltagare per kurs.
De olika skolorna samarbetar sinsemellan. Kursförslag kan lätt kopieras mellan webbplatserna och skolorna har bland annat ett gemensamt litteraturarkiv. Hittills har skolan i Helsingfors bara ordnat två kurser, en teckningskurs och en kurs i urban matanskaffning. Fail förväntar sig att verksamheten ska dra igång ordentligt på våren.
Frågor om alternativa undervisningsmodeller får Fail att skruva på sig i sin stol. Han säger att han tidigare har pratat med ett par tidningar och att de båda har frågat honom om samma ämne.
– Jag är inte insatt i undervisningsmetoder eller i hur man kan utveckla dem. Jag började skolan för att jag är intresserad av att lära mig nya saker och jag tycker att man kan lära sig utan krav på fysiska reslutat. Namnet skola är egentligen lite vilseledande. Vi ger inte ut intyg och har inget fast kursutbud, så jag kan förstå om många tycker att det är slöseri med tid. Skolan i Los Angeles använder uttrycket “skills exchange” [ungefär utbyte av färdigheter], vilket är ganska beskrivande för vår verksamhet också.
På skolans hemsida finns redan många förslag på kurser, både akademiska och mera diffusa. Det ser Fail som en av fördelarna med Public School.
– I Los Angeles ordnade de till och med en teoretisk kurs i sadomasokism och bondage, som var väldigt populär. En sådan kurs hittar man verkligen inte i andra skolor. Samtidigt har vi nu till exempel en kurs om Pierre Bourdieus verk som förslag, så allt är möjligt.
Fail säger att han inte är i någon position att tala om någon ideologi bakom skolan, men hans egna motiv till att starta den märks tydligt. Han är själv konstnär och musiker, som för ett par år sedan tröttnade på att alltid arbeta för att åstadkomma resultat.
– Jag arbetade förr alltid mot ett visst mål, som till exempel en skiva eller en föreställning. Arbetet blev väldigt ensidigt. Jag insåg sedan att konstnärlig utveckling kan ske i två riktningar. Jag kan dela med mig av mina färdigheter, och du kan dela med dig av dina. Och det behöver inte dokumenteras, säljas eller marknadsföras på något sätt. Med tiden har jag fjärmats allt mer från att det finns så mycket pengar bakom allt, även här i Helsingfors. Om man vill ordna något kostar det. Motivet bakom Ptarmiga är att ta avstånd från kapitalismen och dess modell. Till viss del är detta också vad The Public School står för, trots att en del kurser kostar ifall läraren vill ta betalt. Jag är ingen kommunist, men jag antar att jag försöker hitta vägar runt kapitalismen, säger Fail.
På webbplatsen http://helsinki.thepublicschool.org kan man anmäla sitt intresse till aktuella kurser, eller föreslå framtida.
Julius von Wright
