I intervjun i Ny Tid 10/2010 målade Sven-Olov Wallenstein en sympatisk bild av relationen mellan konst och ekonomi. Hans pensel var dock för bred. Inom ekonomin betyder innovation (redan i dess klassiska schumpeterska mening) den process där en uppfinning bringas ut på marknaden som produkt. Före produkten behöver man vanligtvis en uppfinning och före denna en förändring i sättet att tänka. Konsten och särskilt ett nyskapande inom konsten kan jämställas med en uppfinning men inte med en innovation. Man kan dock göra en produkt av ny eller gammal konst. Inom ekonomin är en uppfinning just det som Wallenstein menar med innovation.
Ekonomiprat dominerar redan nu för mycket den offentliga retoriken, också allt mer inom kulturen och konsten. Om vi tar någon som helst term, som tidigare haft ett allmänt bruk inom ekonomin, och tar det i bruk på något annat område med en annan innebörd, drar vi det kortare strået. I finansvärlden kallades också de nya katastrofala oreglerade finansinstrumenten för finansinnovationer.
Konsten måste ha frihet och självständighet och man bör inte göra den till produkt, d.v.s. innovation, i dess skaparfas. Kanske senare, men det är redan en annan historia.
Aku Alanen
