”De är biologiska tillstånd, eftersom de motsvaras av förändringar i kroppen. De är också psykologiska tillstånd eftersom de upplevs kognitivt och emotionellt – de är en del av vårt medvetna liv. Och de har moralisk betydelse eftersom de inbegriper oss i frågor om personligt handlande och ansvar, sociala normer och värden, och karaktär, och alla dessa varierar allt eftersom kulturer varierar.”
Så beskriver Louis Menand de psykiska sjukdomarnas knepiga natur, i sin artikel ”Head Case – Can Psychiatry be a Science?” i The New Yorker 1.3.2010. Bra läsning för den som vill bekräfta sin uppfattning om att psykiatrin är ett träsk och att mänsklighetens förståelse av sitt eget själsliv är förbluffande primitiv och spretig jämfört med vår kunskap om cancerceller eller mobil teknologi, till exempel. Samtidigt ger texten en bred inblick i aktuell diskussion på området.
Menands slutsats är inte att psykiatrin inte kan vara en vetenskap. De som dömer ut psykiatrin som vetenskap har kanske överdimensionerade förväntningar på vad vetenskap skall vara, menar han.
De som å andra sidan ser psykiatrin som ett rent (natur)vetenskapligt område tenderar att negligera den fulla innebörden av åtminstone en och en halvav de tre nämnda aspekterna av psykiska sjukdomar.
Så vad är det vi talar om när vi talar om psykisk sjukdom? Det kan vara barndom och nedbrytande familjerelationer; det kan vara synapser och serotoninnivåer; det kan vara sociala utestängningsmekanismer, fördomar och rädslor; fakta och ideologi; piller; läkemedelsindustrins makt; vårdens otillräckliga resurser; missriktad vårdpraxis; skillnaden mellan sorg och depression, eller depression och melankoli; skillnaden mellan att vara sjuk och att bara vara avvikande; rätten till självbestämmande och värdighet; självmord; makt; skuldbeläggande; sociala konstruktioner; Freud; gamla missförstånd och nya rön; gamla insikter och nya missförstånd; det mänskliga livets komplexitet överlag.
Det kan också vara själva upplevelsen av att sjunka in i mörker eller tappa greppet om allt det
som igår utgjorde det vanliga okomplicerade livet, om att bli utstött och omyndigförklarad, bunden och medicinerad.
I det här numret av Ny Tid har vi samlat artiklar som på olika sätt handlar om psykisk sjukdom och psykiatri. Av allt det som vi kunde och kanske borde ha tagit upp fick vi plats för endast en skärva, och urvalet av synvinklar formades kring våra medarbetares kunnande och intressen. Vi hoppas att de här texterna föder tankar och debatt, och kanske också flera artiklar.
Psykisk sjukdom är inte en angelägenhet endast för patienter, läkare och anhöriga.
”Psykiatrin är en karta över, eller en spegel för, hur vi beter oss mot varandra; uppförstorat, liksom i en karikatyr, visar de psykiska sjukdomarna, psykoserna, depressionerna, addiktionerna och karaktärsavvikelserna på maktmissbruk, våldsstrukturer och utestängning i vårt samhälle,” skriver Claes Andersson i sin text på sidan 6 i denna tidning.
De visar också vad vi föreställer oss att det innebär att vara människa. Att försöka förstå vår tids psykiska lidande – både det som räknas som sjukt och det som passerar som friskt – är att försöka förstå vår samtid.
Nora Hämäläinen
