Kokongen (2010) är den svenska författaren Anette Kindahls debutroman. Kokongen är en berättelse om tre generationer svenska kvinnors liv i trakten kring Norrköping, om tre uppväxter under olika tidsperioder med vitt skilda förutsättningar och om ett samhälle i ständig förändring. Samtidigt knyter romanen an till frågor kring vad historia i själva verket är, vilket ansvar de som förvaltar historien har, samt vems historia det egentligen är som bevaras för framtida generationer.
För att komma närmare sig själv och försöka förstå vem hon är tar huvudpersonen Sarah avstamp i både mormor Elsas och mamma Monikas historia. Även mormor Elsas bror Knut spelar en central roll i berättelsen, men det är de tre kvinnornas liv som bildar en sammanhängande röd tråd i boken. Det blir en liten familjekrönika där det gläntas på dörren till Sveriges förflutna, till en annan tid präglad av ett starkt klassamhälle och till de starka nazisympatier som förekom i vissa kretsar under 30-talet, då mormodern var ung.
Som färdigutbildad akademiker har Sarah fått anställning vid stadens museum. I ett magasin fullt av gamla saker sorterar, arkiverar och registrerar hon föremål i mängder. Instängd bland alla gamla föremål, med historien, det förflutna, så påtagligt nära funderar Sarah allt mer på vad historia egentligen är. Är det möjligt att fånga historiens essens? Vem har makt nog att avgöra vad som får bevaras och arkiveras? Vilken historia är det som vi vill bevara för framtida generationer. Vilka sanningar förvrängs eller tystas ner?
Parallellt med funderingar kring historia i allmänhet tänker Sarah på sin egen familjs historia, och det är på så sätt man får ta del av hela den generationsomspännande berättelsen, i form av bitar av minnen och tillbakablickar. Kindahls fungerande berättarteknik avslöjar lite åt gången och sporrar läsaren att fortsätta för att få reda på mer. Även mord och ond, bråd död ryms med mellan raderna. Det är otäcka hemligheter som ägde rum under en sommar för länge sedan. På det hela taget rymmer Kokongen universellt filosoferande kring frågor om ansvar och skuld, vilket gör boken till en tänkvärd läsupplevelse.
I museets magasin bland otaliga gamla föremål hittar Sarah ett sidentäcke som hon sveper in sig i för att då och då ta paus från arbetet och slumra till på sitt skrivbord. Där ligger hon, inlindad som i en kokong, tillfälligt skyddad och isolerad från den påträngande verkligheten, vardagen, arbetsuppgifter och tankar. Men titeln Kokongen kan stå för något ännu mer abstrakt; för ett liv i ovetskap om sanningar så obehagliga att man inte ens kan ana sig till dem.
Kokongen. Anette Kindahl.
Albert Bonniers förlag 2010.
Anna von Bonsdorff
