En dag i höstas kom läraren Gertrud fram till mig i trappen på Åkerskolan. Hon hade några elvaåriga grabbar i klass fem som hon tyckte skulle kunna läsa mer böcker än de gjorde och hon frågade om jag ville köra lustläsning med dem. Jag sa förstås ja – även om jag redan var överhopad med arbete.
Sagt och gjort. Fem grabbar: Anton, Stefan, Andreas, Juha och Mats kom till bibblan en onsdag. Vi satte oss runt ett bord och jag frågade lite om deras läsvanor och vad de skulle kunna tänka sig att läsa om. Alla läste, men ingen av dem ville kännas vid att de läste med någon lust. Dock skulle de kunna tänka sig att läsa om vargar, fiske och skoteråkning (Anton), om ishockey och fotboll (Stefan, Andreas och Juha), galna humoristiska böcker (Mats).
Till träffen nästa onsdag hade jag plockat med mig böcker till var och en och jag delade ut dem som presenter på julafton. Anton fick en bok på fisketema, Gäddmördaren av Lasse Ekholm. Juha och Andreas, som gillade ishockey, fick var sin hockeybok: Nu tar vi dom! av Bengt-Åke Cras och Resan till NHL av Gunnar Nordström. Andreas som var en inbiten fotbollsfan fick Glenn Ringtveds Mot nya mål, om en kille som flyttar till Spanien med sitt fotbollsintresse, och till sist fick Mats Roald Dahls burleska Herr och fru Slusk om ett äldre par som älskar att äckla varandra.
Jag vet inte vad jag väntat mig. Förmodligen att de skulle protestera och begära andra böcker. Eller säga att det var ett töntigt projekt och börjat förhala själva läsandet med dösnack. Men, nej, de tog böckerna som om de verkligen vore presenter och läste med andakt och tystnad i säkert 20 minuter.
Sådär fortsatte det en bit in på hösten. Jag kom varje vecka med nya böcker, i reserv om de glömt den de höll på med eller om de läst ut den. Efter första gången blev de något mer kräsna och tog inte längre automatiskt det jag tänkt ut åt dem och började välja och vraka bland de titlar jag tagit med mig. Men de läste fortfarande med behållning.
Men så en dag, efter en veckas uppehåll, p.g.a. höstlov gick luften liksom ur våra möten. De började ha läst alla böcker jag kunde uppbringa som handlade om hockey, fiske och burlesk humor och som låg på deras svårighetsnivå. Jag började ta med böcker om andra ämnen än det de gillade mest eller svårare böcker om hockey/fiske/burleskeri. Nu började dösnacket och det blev mindre tid till läsande.
Fram mot jul kunde vi summera ett OK försök att få igång lustläsning hos grabbarna. Dock kändes det rätt misslyckat p.g.a. att läsningen avtog mot slutet – när nivån höjdes och ämnesbredden vidgades.
I förrgår var det dags att introducera Sommarboken på Åkers bibliotek. Sommarboken är ett sätt att locka barn i sju till tolv års ålder att läsa böcker under sommaren. Om de läser fem böcker och kan redogöra för handlingen i dem får de välja en valfri bok i present (av ett tjugotal titlar). Tidigare har detta varit en affär för lässugna tjejer i första hand, medan det ansetts lite ”knapsu” att vara med som kille. Förra året var det således bara tre killar som deltog. I år kom den tuffa idrottsgrabben Andreas (han som läste hockeyböcker), som en av de första, och skrev på att han ville delta i Sommarboken. Lästjejerna himlade med ögonen och sa nästan uppbragt till varandra: ”Har du hört, Andreas ska vara med i sommarboken”. Som om det skulle vara ett skämt. Efter Andreas skrev hur som helst 21 andra pojkar på.
Sensmoral: Det är inte helt fel med tvångslustläsning ändå. Det kan få spännande konsekvenser på sikt!
Peter Björkman
