Kriget i Irak börjar lida mot sitt slut. Åtminstone för USA:s del, för nu har president Barack Obama på allvar gått in för att dra bort alla stridande förband. Den sista stridsbrigaden tågade över till Kuwait i mitten av augusti. Obama vill istället koncentrera sig på Afghanistan.
Lite beroende på hur man räknar har Irakkriget kostat ungefär en biljon dollar, alltså 1 000 000 000 000 dollar (den siffran uppges i Hbl, andra räknar med att också insatsen i Afghanistan täcks av biljonen). En biljon motsvarar hur som helst 36 000 dollar per irakier.
Med nio tiondelar av kostnaden för kriget hade världssamfundets sammanlagda humanitära bistånd kunnat fördubblas i 30 år framöver. Den återstående tiondelen skulle räcka till att:
1) köpa vinterkläder åt en miljard frysande människor,
2) köpa ris till en miljard hungrande människor, ett halvt kilo per person om dagen under ett års tid,
3) köpa bromsmediciner åt alla världens hiv-smittade, fattiga som rika, för 100 år framöver.
Beräkningen är gjorda utgående från statistik från Utrikesministeriet, Dagens Nyheter, Röda Korset och Unicef.
Det är klart att statistiken ljuger. Inga distributionskostnader har räknats in, inte heller prisförändringen som skulle ske ifall efterfrågan på ris eller bromsmediciner ökar.
Men exemplet visar hur vansinnigt mycket pengar som lagts ner på ett krig som inte gjort världen tryggare. Trots att ingen vettig människa saknar den blodbesudlade Saddam Hussein har Irak inte blivit en bättre plats att leva på. Krigets resultat är nedslående:
Irak kunde inte avväpnas på sina massförstörelsevapen – för det fanns inga. Usama bin Ladin har inte fångats. Fungerande demokrati bidde det inte.
Däremot har många tusen oskyldiga civila fått sätta livet till. Al-Qaida har hittat till Irak efter invasionen och frivilliga självmordsbombare har inte blivit någon bristvara. I väst har vi fått ett starkare övervakningssamhälle och mer islamofobi. Inte ens oljan har blivit billigare.
Med andra ord torde Irakkriget vara en av världshistoriens sämsta investeringar, även om det alltid finns vinnare när man gör av med en biljon dollar. I det här fallet är det krigsindustrin och kanske indirekt den amerikanska ekonomin som fått lite klassisk keynesiansk stimulans genom Pentagons utgifter.
Sen är det klart att en del krig kan rättfärdigas. Ett militärt ingripande för att stoppa ett pågående folkmord kan vara försvarbart – i alla fall ur ett konsekvensperspektiv. Men det förutsätter att det lidande krigshandlingarna förorsakar förhindrar ett värre lidande.
Det tragiska med ”kriget mot terrorismen” är just konsekvenserna – mindre frihet, mer terror , radikalisering och allmänt elände.
Därför är det också väsentligt att granska krigets pris i dollar. För även om USA lyckades störta en diktator kunde man ha använt sin biljon på ett betydligt bättre sätt. Med någorlunda vettigt riktade stödåtgärder till Mellanösterns och Afrikas fattiga och desperata befolkning hade terrorismens viktigaste rekryteringsbas mycket väl ha kunnat utrotas.
I dag kan krigets försvarare inte ens säga att det är lätt att vara efterklok. Situationen är precis den som så många högljutt varnade för då George W Bush började slå på krigstrumman.
Fredrik Sonck
