”Träd förenar dröm och vilja”. Så låter det i den svenska ljudtidskriften Språkas fjärde nummer med tema ”träd”. Den nya kulturtidskriften Språka förenar just dröm och vilja där den orienterar mellan vitt skilda genrer som poesi, musik, ljudkonst, dokumentärnoveller och humor.
Språka ges ut på CD av Smockadoll förlag. I en uppläsning ur Vagn Steens Träd: du är min far översatt från danskan märks tydligt anledningen till varför man ger ut en kulturtidskrift som ljudtidskrift. Här ges texten flera lager. Texten används och utnyttjas. Den exemplifieras för åhöraren genom rösterna, tonläget och de parallella lagren som två recitatörer tillåter.
Att just temat träd får ljud är ett fungerande koncept. Träd gör att man per automatik associerar till ljud – skogens inbyggda ljud: lövverkens vinande, vinden i grenarna, död ved knakar o.s.v. Trädnumret vaggar sakta in lyssnaren i en stämning genom anspelningar på detta. Bakgrunden till flera av spåren utgörs av Mort Garsons Plantasia som 1976 komponerades för inomhusväxter. Musikens ljudvågor ska påverka växterna precis som ljudvågor utomhus. Djurläten, vind, regn – Plantasia blir ett substitut för vad inomhusväxterna saknar.
I hyllningssamtal kring Garson beskrivs växtmusiken som ”en glädjeform … stimulerande, precis som musik är stimulerande för oss”. Sidospår i samtalen blir: varför ska man prata med sina växter, vad upplever en trädkramare i mötet med ett riktigt gammalt träd? Just den här associationsfriheten är genomgående i trädnumret. En gränslöshet.
Kanske har Språka helt enkelt gjort sig en björntjänst genom att inte publiceras i text, hela projektet är kvalitetsmässigt ojämnt, en aning tungrott. Genom att publicera tidskriften som ljud kommer Språka dels undan med mer, å andra sidan ges innehållet mer utrymme och större möjligheter. De olika genrerna tillåts förvandling – en interaktion uppstår mellan dem – genom att de får ljud.
Musik, krönikor och dikter varvas med konkreta trädbeskärningsinstruktioner anno 1802. För en del av poesin står Freke Räihä, för som medverkar med en uppläsning ur sin aktuella diktsamling Svenska träd; En konceptuell flora. Här bjuds man på den dos av humor som utlovas i beskrivningen av tidskriften. I kontrasten mellan teoretisk dikt och beatig elektronika uppstår onekligen en lätthet och befriande humor.
Mycket av behållningen i trädnumret uppstår just i kontrasterna mellan högt och lågt, allvarligt och lekfullt, finstämt och helt och hållet ostämt. Det är blandformen som gör Språka till en av de mest nyskapande kulturtidskrifterna i Sverige just nu. Språka är ovanligt omsorgsfull i sitt uttryck. Inte bara innehållets bredd visar på detta utan också detaljer som en bilaga i form av ett inplastat eklöv i fodralet visar på en genomgående ömhet. I en tid där allt fler kritiker har en dystopisk syn på kulturtidskrifternas överlevnad smäller Språka ner foten i skogen och får årsringarna att sprida sig långt utanför barken.
Matilda Södergran
