För att uppnå de politiska målen måste Finland öka sin vindkraftkapacitet med 3000 procent på 10 år. I stället satsar man på kärnkraft. Inom branschen vill man ändå inte ställa de olika energiformerna mot varandra, utan pekar ut politisk feghet och krånglig byråkrati som vindkraftens största fiender.
– Om jag inte trodde på det här så skulle jag ju inte syssla med det heller. Det måste finnas eldsjälar som säger ”hej, nu tar vi och fixar det här”.
Så säger Tage Romberg, som är aktiv inom företagen Caring Energy och Saba Wind, samt var med och grundade Finlands vindkraftförening i början av 80-talet. Som skärgårdsbo har Romberg alltid varit fascinerad av vinden och byggde på 70-talet ett litet vindkraftverk till den egna sommarstugan.
– Redan som barn var jag intresserad av vinden och byggde vindflöjlar och snurror och allt sånt som man höll på med, du vet. Och segling, naturligtvis. När det stormade brukade jag stå med regnrocken öppen som Batman och hoppades att jag skulle lyfta. Men det var ju aldrig något annat som lyfte än regnrocken, som hamnade i trädtoppen.
Finlands vindkraftförening grundades i Ekenäs år 1980 och sysslade i början med småskalig verksamhet. När man i Finland på 90-talet på allvar började utreda hur vindkraften kunde utnyttjas, var vindkraftföreningen med och lobbade för utbyggnad. Inom Saba Wind planerar Romberg för tillfället att bygga 50 nya kraftverk i Österbotten och ett fåtal i södra Finland.
Tage Romberg. Foto: Janne Wass
Romberg har beskyllts för att vara en påstridig figur utan utbildning och kunskap i vindkrafttekniken. Han är också själv den första att erkänna att han inte är någon ingenjör.
– Men informationen om vindkraft finns redan. Vi vet att den fungerar. Tyskland och Danmark skulle inte bygga jättelika vindparker om den inte fungerade och var lönsam, Spanien skulle inte förra veckan ha beställt 200 nya vindkraftverk om de inte fungerade. Det finns alldeles tillräckligt många ingenjörer redan, det krävs också folk som driver på saker och ting.
vindkraft vs kärnkraft
Diskussionen om vindkraft versus kärnkraft har pågått länge och tog ny fart då regeringen beviljade lov för byggandet av två nya kärnkraftverk. Trots det tilläggspaket som ska stöda utvecklingen av förnybar energi, har många utmålat kärnkraftbeslutet som dödsstöten för utvecklingen av vindkraft i Finland. Men den här synen får inte medhåll av personer i branschen. Produktionsutvecklaren Jari Vähäkyttä på världens största turbintillverkare Moventas säger att han knappt har funderat på regeringens energilinjedragningar.
– Inte har de påverkat vår verksamhet ännu i varje fall. Det säljs ändå så lite turbiner i Finland.
Vähäkyttä har nyss återvänt från sin semester då Ny Tid ringer upp honom, och han har inte hunnit sätta sig in i de senaste detaljerna, men säger att han åtminstone inte är medveten om att några större beställningar skulle ha kommit från finländskt håll.
Olli Laitinen som är sakkunnig inom förnybar energi på statsbolaget Motiva vill inte heller göra kärnkraft och vindkraft till varandras motpoler.
– Inte påverkar kärnkraftbeslutet vindkraftens framtid. Vi ska komma ihåg att Finland samtidigt håller på att avveckla användningen av fossila bränslen, och där finns vindkraftens utvecklingspotential. Däremot kan vi vänta oss att det händer saker och ting då feed-in-tarifferna tas i bruk nästa år.
Tage Romberg är inne på samma linje.
– Inte har det någon som helst betydelse. Det där är storindustrins sätt att diskutera energi. Det viktiga nu är att vi får i bruk feed-in-tariffer och kan sätta igång med de projekt som står och väntar. Det finns en stor efterfrågan på nya vindkraftprojekt och alla bara väntar på att byråkratin ska bli klar.
Att Finland är ett lilliputtland då det är fråga om vindkraft är ingen nyhet. I USA, Danmark och Tyskland är vindkraften redan en anmärkningsvärd energiproducent och i Sverige drar man iväg från Finland med stormsteg.
– Till och med i Norge, det där besynnerliga lilla landet, där man har hur mycket olja och gas som helst, satsar man nu stort på vindkraften, säger Romberg.
Tariffstrul
Av Finlands elektricitetskonsumtion tillfredsställs futtiga 0,2 procent av vindkraft, detta motsvarar en vindkraftkapacitet på 146 megawatt. Jämför med Sveriges 1 560 megawatt och Danmarks 3 465 megawatt. I Danmark tas hela 20 procent av elektriciteten från vindmassorna. Siffrorna är från slutet av 2009.
Enligt EU-målen borde Finland i år ha uppnått en kapacitet på över 500 megawatt. Dels beror den långsamma utvecklingen på att feed-in-tariffer inte har tagits i bruk ännu, vilket har skrämt bort många investerare.
– Lagstiftningen har stampat på stället angående tarifferna, eftersom de i ett skede ansågs vara grundlagsvidriga, så nu har man filat på den i fem år. Men förhoppningsvis ska den gå igenom nästa år. Det säger Olli Laitinen på Motiva.
Problemet är att det enligt den finländska lagen inte är tillåtet för privatpersoner att sälja elektricitet till elnätet. Många privata investerare som till exempel kunde tänka sig att skaffa ett vindkraftverk för att förse växthus eller dylikt med el från ett eget vindkraftverk har dragit sig för att låta bygga kraftverk, eftersom de inte kan sälja överloppsenergin och på så sätt få kompensation för byggnads- och underhållskostnader. Feed-in-tariffer är i ett större perspektiv ett sätt för staten att styra energimarknaden genom att slå fast ett pris på elektriciteten. I Finland används systemet redan för torv. I praktiken skulle alltså staten garantera att aktörer som producerar el med vindkraftverk ska erhålla en viss summa för produktionen. Om marknadspriset ligger under denna summa, jämnas det ut genom att underskottet tas från alla elkonsumenter. Således garanteras producenterna ett pris som gör det lönsamt att syssla med vindkraftproduktion utan att vara tvungna att ha så höga priser att ingen skulle köpa elektriciteten. I stället betalar alla konsumenter extra för de energiformer som berörs av tarifferna, oberoende av vilken elektricitet de själva använder.
Av EU-länderna är det endast Finland och Malta som inte har en energimarknad som bygger på tariffsystemet, och det är delvis för att få en enhetlig energimarknad i EU, som man nu lobbar hårt för att få tarifferna i bruk. Det är bevisat att andelen förnybar energi är högre i länder som tagit i bruk tarifferna, och Danmarks och Tysklands ledande ställning inom vindkraft användningen har ofta förklarats med att de drev igenom systemet redan i början av 90-talet. Här kan man förstås argumentera att länder vars geografi lämpar sig för vindkraft också varit ivrigare att ta i bruk tariffer. Men faktumet att länder där systemet används kraftigt har kunnat satsa på förnybar energi kvarstår.
Inte Dyrt
En av farhågorna med tariffer har varit att de skulle orsaka stora höjningar i konsumenternas elpriser. I Tyskland har priset på elektricitet höjts med futtiga 0,1 procentenheter som följd av tarifferna. Priset på vindkraft har sjunkit med 80 procent sedan 80-talet och förväntas dala ytterligare. Den brittiska organisationen för producenter av förnybar energi, BWEA, har räknat ut att vindkraften är billigare än vatten, gas och biomassa per producerad megawatt. Vindkraften uppskattas vara ungefär lika dyr som kolkraft och billigare än kärnkraft, vilket tar udden ur kärnkraftivrarnas tal om billig atomenergi. I Finland har man speciellt pekat på problemet med att vindkraftverken producerar minst energi på vintern, då man skulle behöva den mest – och än så länge finns inte teknik för att att lagra vindenergi. Men ett problem med dessa uträkningar är att kraftverken i Finland är så få och inte alltid placerade på de mest optimala ställena för att kunna utnyttna vinterns vindar, som till exempel i Lappland eller till sjöss. Om planerna på offshore-
vindparker förverkligas, kan det snabbt bli en förändring på det. Tage Romberg anser ändå att att stora vindparker inte nödvändigtvis är den bästa lösningen, eftersom man i och med dem löper risk att förlora en stor kapacitet de årstider då vinden är svag just på det stället. Han förespråkar en modell med strategiskt utplacerade grupperingar om cirka 4-5 kraftverk på olika geografiska områden för att bäst kompensera för årstidsväxlingarna.
Politisk rädsla
Ett annat problem är enligt Romberg den jobbiga byråkratin.
– Det ska göras nya bedömningar för varje kraftverk och det tar oerhört mycket tid. På platser som är väl lämpade för vindkraft, borde det gå att snabba upp processen. Vi vet på vilken sorts platser de ska byggas för att producera mest energi, vi vet hur de påverkar miljön, hur de ser ut, hur långt ljudet hörs, hur de påverkar fågellivet och så vidare. Om man är osäker ska det naturligtvis redas ut, men varför ska man vara tvungen att göra samma utredningar varje gång? Det här måste gå att göra smidigare.
Motiva är ett statsbolag som i vindkraftsfrågor fungerar lite som mellanhand mellan staten, investerare, producenter och konsumenter. Sakkunniga Olli Laitinen säger att man främst sysslar med informationsverksamhet, utredningar och upprätthåller kommunikationen mellan de olika parterna. Han håller med om att byråkratin fortfarande är snårig. Det tar för länge att få igenom tillstånd för byggande, och på många orter faller projekten på lokalpolitikernas beslut.
– Vindkraften är en så ny energiform i Finland, att folk är oroliga för hur kraftverken inverkar på livsmiljön. Man är inte van vid dem och därför sticker de i ögonen. I ganska många fall har planer på nya vindkraftverk genererat enstaka klagomål, och speciellt på små orter har de lokala beslutsfattarna valt att ta det säkra före det osäkra och stjälpt projektet utgående från dem. Men så här är det med all ny form av infrastruktur. Det tar sin tid för människor att bli vana vid något nytt, och undersökningar från andra länder visar att ju längre tiden går, desto mer positiva blir folk till vindkraft. Det gäller inte minst på ställen där invånarna till en början varit negativa. Med åren blir kraftverken en del av omgivningen och man lägger inte märke till dem längre. Än så länge är det kanske ändå så att lokalpolitiker är lite onödigt lyhörda för enstaka klagomål.
Att vindkraften bara är i barnaskor i Finland än så länge förvånar egentligen inte Tage Romberg alls.
– Det är den finländska mentaliteten. Man är rädd för allt som är nytt och väljer att avvakta och lära sig av andras misstag. Men attityderna gentemot vindkraft håller på att förändras, det har jag märkt. Massor av folk tar kontakt med oss och hör sig för om de kan bygga vindkraftverk, speciellt i Österbotten, där man behöver energi för jordbruket. Och det är alldeles tydligt att folk tänker på miljöaspekten på ett helt annat sätt. Många markägare är villiga att ställa upp för en gemensam sak och tillåta vindkraft på sin tomt. För det mesta är folk ute på landsbygden positivt inställda till vindkraft. Men sen kommer det helsingforsare och börjar skrika om att vindkraften förstör idyllen i skärgården. Skärgården ska inte få förändras eller utvecklas. Folk ska bara stå där på stranden och vinka och röka sin fisk när stadsborna kommer ut till stugan.
Romberg blir märkbart upprörd då han kommer in på ämnet motstånd mot vindkraft och man kan bara anta att han har utkämpat betydligt fler duster än han skulle ha velat.
– Jag tycker att vindkraftverken är estetiskt vackra. Och ljudet? Jag var nyligen ut med en grupp till kraftverket i Hangö och de stod först och lyssnade och frågade sen var det där ljudet var, som alla pratade om. De kunde inte höra något. Sen kom en långtradare och överröstade allihop. De turbiner som används i dag är helt ljudlösa. Till exempel i Hangö hör man, om man står nära, ett litet sus från rotorbladen, och så hör man alla långtradare och vinden i träden. Faktum är att då det blåser hårt, så överröstar ljudet från träden ljudet från kraftverket.
Ambitiösa mål
Det är ironiskt att det finländska företaget Moventas är världens största tillverkare av vindkraftverksturbiner. Då man i resten av världen beställer fler och fler turbiner som vindkraftsindustrin kan sko sig på, är Finland snarast en obetydlig marknad. Med knappt 120 kraftverk i Finland byggda under de senaste två decennierna ser produktionsutvecklaren Jari Vähäkyttä inte någon ljus framtid för energiformen i Finland. Åt frågan om huruvida man kommer att kunna utnyttja hela landets vindkraftspotential skrattar han bara.
– Nej, inte kommer vindkraften att bli stor i Finland under de närmaste 20 åren i varje fall. Här säljer vi nästan inga turbiner. Utomlands däremot … Men varför skulle man satsa på vindkraft här? Har vi inte redan nu ett energiöverskott? Åtminstone är jag inte medveten om att det skulle ha kommit in några stora beställningar från Finland.
Enligt de politiskt orealistiska EU-målen, skulle nära 40 procent av Finlands energiproduktion år 2020 komma från förnybar energi. Olika utredningar visar att Finlands totala vindkraftspotential är mellan 20 och 30 procent av elkonsumtionen. Statens officiella mål är att 6 – 7 procent av elkonsumtionen år 2020 skulle tillfredsställas med vindkraft. Redan det skulle betyda en ökning med 3000 procent under en tio års period. Olli Laitinen på Motiva är tveksamt positiv till huruvida det är ett mål som kommer att uppnås.
– Det är ett ambitiöst mål. Det är en väldigt stor ökning på 10 år.
Laitinen svarar inte direkt på frågan om huruvida det är ett realistiskt mål, utan nöjer sig att säga att det är ”möjligt”.
– Bara vi får i kraft systemet med tariffer, underlättar det arbetet. Men om 6 – 7 procent av elkonsumtionen ska komma från vindkraft år 2020, krävs det nog också modiga beslut av beslutsfattarna.
Tage Romberg menar att det finns ett stort intresse bland investerare att bygga mer vindkraft. Själv har han blivit kontaktad av både svenska, tyska och ryska entreprenörer som vill satsa på finländsk vindkraft, och han menar att
detnu också skulle vara dags för finländska investerare att vakna upp. Framför allt borde man lätta på byråkratin och göra verklighet av alla planer. Just nu behövs vindkraften för miljöns skull, men då den inte längre behövs, eller om det visar sig att ett kraftverk har byggts på en olämplig plats, är det bara att montera ned det.
– Det är ingenting som är bestående, som kärnkraft. Det blir inget avfall. Vi hämtar ingenting farligt till platsen och vi tar inte bort något därifrån. Om det blir några problem, så är det ju bara att plocka ner kraftverket. Och jag tror ändå inte att vindkraften kommer att vara en stor energiproducent om 80 år. Då har det redan kommit något annat. Solen är ju egentligen det vi borde satsa på. Vindkraften ser jag främst som en tillfällig lösning innan vi hittar på något mer effektivt.
Fram till den dagen bör man ändå satsa på all form av förnybar energi som finns tillgänglig, anser Romberg.
– Nu är det inte tid för att börja lägga upp allt för stora planer för framtiden. Nu är det framför allt viktigt att vi lyckas driva igenom de mål som politikerna har satt upp. De är ambitösa, men jag tror på vindkraften och på att de går att genomföra. Men hej, please, kan vi nu bara fixa det här?
Janne Wass
