Med sin nya bok har MariaTurtschaninoff satt Helsingfors på ”urban fantasy”-kartan.

Det är inte ofta vi får läsa svenskspråkiga fantasyförfattare som lyckas med konststycket att både skriva en fascinerande berättelse och dessutom ge oss en ny blick på vår närliggande omgivning. I sin förra bok Arra – Legender från Lavora (2009) tog Maria Turtschaninoff med sig läsaren till ett mytiskt medeltidsinspirerat sagolandskap där hon bokstavligen gav röst åt sin utstötta och stumma hjältinna.

Med sin tredje roman, Underfors, har hon med ett effektfullt tillvägagångssätt vidgat sin motivkrets ytterligare. Nu är det i Helsingfors och framförallt den mystiska världen under Helsingfors, där en rad egenartade övernaturliga karaktärer ur den nordiska mytologin huserar, som historien utspelar sig. Inom fantastiken är genren ”urban fantasy” på frammarsch, inte minst i de nordiska länderna. I somras debuterade Nene Ormes med Udda verklighet som utspelar sig i Malmö och nu har Turtschaninoff satt Helsingfors på ”urban fantasy”-kartan. Med boken Neverwhere (1996) gav nestorn inom genren – den brittiske författaren Neil Gaiman – oss ett alternativt London, vilket är en inspirationskälla även för Turtschaninoff. Mötet mellan (diskbänks)realismen och mytologins suggestionskraft utmynnar allt som oftast i händelserika, effektfulla och dramatiska berättelser, där vi får se staden med nya ögon men också får upp ögonen för de folksägner och legender som finns i vår historia som underjordiska strömmar men som fallit i glömska. Så även i Underfors.

Vi får följa Alva och Joel, två tonåringar som i det övre Helsingfors är lite udda och mest håller sig på sina respektive kanter. Alva med sitt rosa hår och kontrollbehov, Joel med sin parkourträning och längtan efter Alva. En spirande vänskap och förälskelse är emellertid på uppsegling då plötsligt Alva blir bortrövad och förd ned i ett hål i marken av en mystisk främling. Joel bevittnar allt detta och ser inte något annat råd än att följa efter. Sedan är ingenting sig likt. Det visar sig att Alva är Umbra, arvtagerska till Underfors, den mystiske mannen ett troll och Joel själv djärvare än han trodde. I Underfors bor de väsen, som blivit undanträngda i vår moderna tillvaro. Där finns också ondskefulla krafter som bara väntar på att släppas fria och ta ut sin hämnd. I den farofyllda jakten på sanningen om Umbra och Underfors är Alva, Joel och trollet Nide tvungna att bege sig utanför Ring III:an till Österbotten och Lappland, vilket ger en extra krydda till berättelsen.

Underfors har en tämligen klassisk fantasyintrig, om kärlek, tapperhet, ondska, godhet, där sagoväsen har sin givna plats. Turtschaninoff skriver fram den finländska mytologin och lokala folksagan, vilket gör historien inspirerande och lärorikt. Huvudpersonerna är trovärdigt skildrade med en ömsint humor. Intressant är att följa hur kärlekstriangeln mellan Alva, Joel och Nide utvecklas och allt eftersom ställs på sin spets. Framförallt genom Alvas ambivalens eftersom de båda männen ofrånkomligt representerar två sidor av henne själv.

Underfors är en välskriven episk berättelse med ett fantasirikt, sirligt och detaljerat språk. Det enda jag har att anmärka på är att den ställvis är ojämn i sitt uttryckssätt. Vissa partier är segdragna medan det framförallt mot slutet går i en rasande fart över Kronohagens takåsar. Med andra ord hade den vunnit på ytterligare ett varv i redigeringskvarnen. Turtschaninoff kan både sin stad – Helsingfors – och sin nordiska mytologi. Frikostigt och på ett nyskapande sätt delar hon med sig av båda till läsaren. Underfors är tänkt som en ungdomsroman men är ett stycke god fantasy för alla åldrar.

Ylva Larsdotter

Maria Turtschaninoff: Underfors. Söderströms, 2010.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.