Under lejonets blick är en historisk roman av Maaza Mengiste som baserar sig på det första året av revolutionen i Etiopien som började år 1974. Året då det tretusen år gamla monarkin fälldes och den sista kejsaren Haile Sellassie avrättades, då det politiska rodret övertogs av militären och därefter styrdes enligt stränga kommunistiska principer.
Berättelsen cirklar kring en välbärgad etiopisk familjs liv. I kronologisk ordning får läsaren ta del av händelserna ur familjemedlemmarnas synvinklar, huvudsakligen är det dock familjefadern Hailu, hans äldre son Yosuf, dennas fru Sara och den yngre sonen Dawit som man får följa med närmare. Ett särskilt porträtt målas upp av kejsaren Haile Sellassies upplevelser och tankar den sista tiden som regent, och i synnerhet de sista dagarna han lever i fångenskap.
Hailu är läkare och får i början av berättelsen följa med sin frus långsamma död i en sjukdom han inte kan bota. Han vill beskydda sin familj och menar att man bör hålla sig lugn under denna oroliga tid, medan den yngre sonen är av annan åsikt och är aktiv i motståndsrörelsen. Denna kontrast är en av tre tydligt urskiljbara trådar i berättelsen: valet mellan att ligga lågt och vänta tills det värsta är över, eller aktivt kämpa för friheten. Till slut blir även fadern tvungen att göra ett val som medför oväntade konsekvenser.
En annan tråd utgörs av de starka familje- och vänskapsbanden som står i kontrast till den totalitära regimen. I berättelsen antyds att människorna är på sin vakt mot till exempel grannar som kunde tänkas ange dem av en eller annan orsak, men i huvudsak målas en bild av familjer och vänner som håller ihop, skyddar varandra och tillsammans gör motstånd på gräsrotsnivå.
Den tredje tråden är den starka, kroppsliga religiositet som utgör en central del av vardagen, speciellt för kvinnorna. Tron ifrågasätts av den hopplösa situation de befinner sig i och som skapar en känsla av att deras böner varit förgäves. Till exempel både ber och beskyller Sara Gud för sin sjuka dotter, och då ingenting tycks hjälpa river hon sönder sina ben genom att bedjande krypa sju gånger runt en av de stora kyrkorna i staden.
Mengiste balanserar skickligt mellan beskrivningar av smärta och hopplöshet, och stunder av lycka.
Addis Abeba skildras som en by där allting har ett samband och samtidigt som en storstad där man måste vara på sin vakt. Mengiste har utanför Etiopien under större delen av sitt liv, sedan år 1974. Numera lever hon i USA och skriver på engelska, men i romanen heter mamma emaye och pappa abbaye. Orden som skrivs som de låter på originalspråket smälter bra in i texten, men det vore givande med en ordlista bak i boken. En högst läsvärd roman, i första hand för att den är en god berättelse och i andra hand för att den tolkar en för de flesta av oss okänd tid och plats.
Jemima Koli
Maaza Mengiste: Under lejonets blick. Forum 2010.
