En bilderbok om förintelsen – bara för vuxna eller lämplig läsning också för de små? Ylva Larsdotter har läst den kontroversiella boken Lägret av Oskar K. och Dorte Karrebaek.
Bilderboksutgivningen i Danmark har under senare år radikaliserats, framförallt ifråga om ämnesval. Diskussionen om vad som är lämplig läsning för barn har varit intensiv. Den danska bilderboksduon Oscar K. och Dorte Karrebaek, nominerade till årets Almapris, menar att även det mest oförsvarbara och ohyggliga går att säga i en bilderbok för barn, bara det sker med tillräckligt hög konstnärlig kompetens. Det är dessutom de vuxnas ansvar att visa på tillvarons komplexitet genom att låta barnen ta del av dessa berättelser. Istället för att vagga och vyssja de minsta till ro med mediokra berättelser ska det dundras och ifrågasättas i barnböckerna.
Framförallt bilderböckerna har tagit ut svängarna rejält. Barn ska med andra ord vänja sig vid andra konstnärliga uttryck och handlingar än de som till exempel Elsa Beskow, Gunilla Bergström eller Mauri Kunnas erbjuder. Ut med disneyfierade sagor och in med socialrealismen i barnkammaren, så att säga.
I sin förra bok – den grymma, poetiska och fruktansvärt sorgliga Idiot! (2009) – lät Oscar K. och Karrebaek oss följa en utvecklingsstörd pojke och hans mamma in i döden. Med det dramatiska påståendet ”Barndomen drabbar alla …” inleds duons senaste samarbete. Den dystopiska allegorin Lägret, som är en direkt anspelning på nazisternas koncentrationsläger, är en djupt omskakande och mardrömslik historia.
Barnen i berättelsen anländer med tåg till ett sommarlovsläger. De vuxna – groteskt framställda och onåbara i clowndräkter – avpersonifierar barnen helt och hållet genom att ta ifrån dem deras namn och ägodelar. Istället tilldelas de nummer, håret rakas av och de får några torra brödbitar som de håglöst sitter och tuggar på. De får sova i baracker med typiska förskolenamn som Gullvivan och Blåklockan. Inskriptionen över ingången till lägret/sommarkollot lyder ”kärleken besegrar alla”. Inne på lägerområdet vandrar skuggskelett omkring utan mål eller mening. För de som inte rättar sig i leden blir straffet hårt. När sommaren går mot sitt slut får de barn som är kvar ett examensbevis och studentmössa. Sedan marscherar de utmärglade ut för att möta en slags frihet. Det elektrifierade stängslet är borta men nya tåg- och busslaster med barn strömmar oavbrutet till Lägret. Slutet är alltså allt annat än gott, inget hoppfullt ljus skimrar i mörkret … Med tanke på Danmarks fientliga invandringspolitik är detta också den enda möjliga avslutningen.
Oscar K:s kärvt poetiska och mångbottnade text tillsammans med Karrebæks outhärdligt grymma, påtagliga illustrationer etsar sig fast. Bild och text rör sig oerhört samspelt framåt och visar på nya möjligheter för bilderboken som litteratur och som konst.
Tillsammans understryker de barnens utsatthet och de hotfulla, förvridna stämningar som råder i Lägret. Det finns inga trygga, lugnande detaljer eller andningshål. Som läsare, betraktare vill jag bara ut ur Lägret. Samtidigt ställer Oscar K. och Karrebaek frågan vad barndomen och vuxenblivande egentligen innebär.
Lägret är en svårglömd och obehaglig läsupplevelse. Frågan är emellertid om den är en lämplig läsning för barn eller om den främst är en vuxensaga? I stor utsträckning beror det på hur den läses. Sist och slutligen är den en oerhört viktig symbolsaga som lämpar sig väl för högläsning med efterföljande diskussion. Framförallt som en varningssignal för att nazismen och förintelsen inte skall upprepas. Men också för att visa på vuxenhetens övergrepp mot barn och ungdomar. Säkert är att samtalen kommer att se annorlunda ut än efter att pärmarna till Petter och Lotta på äventyr har slagits igen.
Ylva Larsdotter
Oscar K. (text) och Dorte Karrebaek (illustrationer): Lägret. Översättning från danska: Marie Norin. Daidalos 2010.
