Peter Buchert skriver i Hbl om René Orellana, som besökte Finland för att berätta varför Bolivia inte ville skriva på slutdokumentet i Cancún. Vad jag inte förstår är vad Buchert menar när han skriver att Bolivias krav på strängare klimatpolitik grundar sig på Bolivias stenhårda vänsterpolitik och på idealism. Var det såhär enkelt att avfärda Bolivias krav? Jag ser inte kopplingen till vänsterregimen och uppskattar idealismen.

Om bolivianerna är mera upplysta än vi när det gäller att stoppa planetens utarmning har de rätt att tala om Moder Jord utan att förlöjligas. Buchert skriver att det är staterna, inte företagen, som är parter i klimatkonventionen. Visst, men nog står ju storföretagen för en stor del av utsläppen och skövlingen och de har redan länge handlat utsläppsrätter i Kyotoprocessen. Bolivias krav på mer ambitiösa utsläppsminskningar, i linje med FN:s klimatpanel, var välgrundade. Men kraven var politiskt omöjliga att få igenom. Månne det inte var det Finlands chefsförhandlare Sirkka Haunia menade och inte att “Bolivia har fel” i sina klimatmål?

Många unga är mera engagerade i dessa problem än dagens journalister. Vår färska eurovisionssångare “Paradise Oskar”, Axel Ehnström, kommer att avvika från de sedvanliga forcerade standardlåtarna med sin lugna, vackra ballad med temat rädda vår planet. Jag håller tummarna för honom och hans budskap.

Kai Lindros

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.