Dramatiken vid Fukushima är ännu inte över och några definitiva slutsatser är fortfarande svåra att dra. Här är ändå ett försök att hitta fem stycken japanska lärdomar.
1) Fukushima är den näst värsta kärnkraftsolycka världen upplevt, allvarligare än Harrisburg men som tur är inte fullt så katastrofal som Tjernobyl. Olyckan var möjlig att förutse: Japan är ett jordbävningsdrabbat land, reaktorer som ligger vid kusten kan drabbas av flodvågor, de för kylningen så
centrala reservgeneratorerna kan slås ut om de hamnar under vatten. Att just detta scenario blev verklighet är ett resultat av människans usla framförhållning och arrogans – inte av slarv, inte av naturkatastrofen.
2) Till skillnad från vad vissa kärnkraftsvänliga politiker säger är det självklart att Fukushima måste få påverka debatten om kärnkraft också på andra håll i världen. I en globaliserad värld handlar internationellt utbyte också om erfarenheter. Det är möjligt att argumentera för kärnkraft på ett hederligt sätt men en sådan argumentation förutsätter ödmjukhet. Om ett rikt i-land som Japan inte lyckas gardera sig mot ett scenario som är så påfallande förutsägbart, vad är det som säger att till exempel Finland kan gardera sig mot de förutsägbara risker som finns här? Och hur i all världen skall vi hantera de incidenter som är svåra att förutsäga eller de som kan orsakas av sabotörer?
3) För en vanlig medborgare är det mycket svårt att bilda sig en uppfattning om hur allvarlig katastrofen är medan den pågår. Dels för att olika experter och myndigheter säger olika saker, dels för att det är svårt att säga hur experternas och myndigheternas koppling till kärnkraftspositiva eller -negativa grupper påverkar deras analyser. Dessutom har massmediernas rapporter om förhöjd radioaktivitet sällan relaterats till referensvärden som gör att man kan dra slutsatser om dess hälsovådlighet på lång eller kort sikt. Det finns ingen anledning att underdriva det allvarliga i situationen, men inte heller att överdriva utsläppens destruktivitet – hittills har inte ett enda dödsoffer rapporterats till följd av strålning.
4) Anledningen till att det är kontraproduktivt för kärnkraftsmotståndare att ge Fukushima domedagsdimensioner som katastrofen (i alla fall hittills) inte antagit är för det första att fakta talar bäst för sig själv: en allvarlig kärnkraftsolycka har onekligen inträffat. För det andra borde Fukushimaolyckan, i synnerhet om skadorna senare visar sig vara små eller lokala, inte i alltför hög grad flytta kärnkraftsdebattens fokus till risken för olyckor. Flera av de allvarligaste argumenten mot kärnkraft handlar fortfarande om andra saker: slutförvaringen, uranbrytningen och den civila kärnkraftens koppling till den militära.
5) Fukushima är en påminnelse om hur beroende det moderna samhället är av energi, också i form av kärnkraft. Kärnkraften kan som den ser ut i dag inte vara någon långsiktig lösning på klimatkrisen, men i realpolitikens bistra värld skulle en snabb avveckling av kärnkraften innebära ett ökat bruk av fossila bränslen på kort och medellång sikt. Valet är inte fullständigt självklart, men också på medellång sikt är en stängning av de äldsta reaktorerna rimlig, vilket exempelvis Tyskland markerat. En from förhoppning är också att i-länderna intensifierar subventioner av och forskning kring förnyelsebar energi. Ett av de viktigaste argumenten mot den planerade utbyggnaden av den finländska kärnkraften är att den bromsar utvecklingen av sant hållbara sätt att producera energi. Både korta och långa perspektiv har nuet som utgångspunkt.
Fredrik Sonck
