Den japanska författaren Yoko Ogawa hör till de stora namnen inom modern japansk litteratur. I romanen En gåtfull vänskap förenas tre udda människor av kärleken till primtal.
Sedan sin litterära debut under slutet av åttiotalet har Yoko Ogawa (f.1962) gett upphov till en diger litterär produktion med flerfaldigt uppmärksammade verk samt erhållit ett antal japanska litteraturpriser. Romanen En gåtfull vänskap är den första av Ogawas böcker som översatts till svenska. Romanen utkom redan 2003 i Japan och har även filmatiserats där.
En gåtfull vänskap är en avskalad berättelse som utspelas i långsamt tempo, där det är relationen mellan en hushållerska och en matematiker med skadat minne som står i fokus. Hushållerskan, en kvinna i trettioårsåldern, agerar berättarjag och delar med sig av sin historia för läsaren, utan att för den skull berätta särskilt mycket om sig själv.
Via sin anställning vid en förmedlingsbyrå börjar hushållerskan arbeta hos den gamle matematikern. ”Doktorn”, som han kallas, visar sig lida av ett ovanligt handikapp. Han har problem med minnet efter en bilolycka för länge sedan och allting som hänt efter 1975 minns han bara i åttio minuter långa etapper. Därefter nollas hans närminne, gång på gång.
Doktorn porträtteras som en rörande figur i skrynklig kavaj, översållad med minneslappar för att hålla reda på saker och ting. I och med minnesförlusten är det på sätt och vis som om tiden står stilla för honom. Han lever isolerad från omvärlden i den mån det är möjligt, sysselsatt med att lösa matematiska problem. Sina matematiska kunskaper har han nämligen i behåll. I början, då hushållerskan introduceras och doktorn inte riktigt vet vad han ska tala om, börjar han prata om matematik. Så etableras småningom en jämn vardagslunk, där upprepningen av hälsningsfraser, förklaringar, presentationer och matematiska betraktelser utgör konversationsgrund.
”Det doktorn älskade mest av allt i världen var primtal. Jag visste naturligtvis också att det fanns primtal, men jag hade aldrig tänkt mig att de kunde vara föremål för kärlek. Hur oväntat föremålet för hans kärlek än var, var hans sätt att älska det på helt traditionellt. Han visade sin motpart ömhet, osjälvisk uppmärksamhet och respekt, omhuldade och dyrkade den och vek aldrig från dess sida.”
avskalat språk
Eftersom doktorn visar sig vara förtjust i barn får han stifta bekantskap med hushållerskans son. Sonen börjar omedelbart kallas Roten, då doktorn tycker att hans huvudform påminner om ett rottecken. Hushållerskan, doktorn och Roten utgör en udda trio, som blir alltmer sammansvetsad genom det gemensamma intresset för matematik. Med hjälp av doktorns vägledning och uppmuntran ger sig såväl hushållerskan som Roten ut på matematiska irrfärder och upptäcktsresor. Därmed dyker det upp rätt mycket ekvationer, siffror och formler i boken. Det är imponerande hur Ogawa utan minsta problem förvandlar matematik, som kunde tyckas stå så långt ifrån skönlitteraturen som alls är möjligt, till en fullt integrerad del av romanen. De matematiska upptäckterna och insikterna förmedlas med en sådan glädje, att jag då Roten ska lösa en ekvation nästan frestas att plocka fram papper och penna för att försöka själv.
Såväl berättelsen som bokens språk är avskalat och enkelt. De passager i texten som handlar om matematik träder dock fram som extra livfulla, och språket fylls av både glädje och prunkande adjektiv.
Det finns inte mycket som förankrar En gåtfull vänskap i en explicit japansk miljö. Istället skulle den här historien kunna utspelas i stort sett var som helst där det finns en något virrig doktor, en hushållerska och en liten pojke.
Anna von Bonsdorff
Yoko Ogawa: En gåtfull vänskap. Albert Bonniers förlag, 2011.
