1,5K

– Det är hälsosamt att ha lite tråkigt ibland. Då måste man hitta på egna kreativa saker, säger Anna Gullichsen. Lugn och ro och god litteratur är livsviktigt i barnuppfostran, menar författaren till böckerna om Saga Blom.

Anna Gullichsen hör till de författare som gjort debut under den senare delen av 2000-talet. Många barn och föräldrar känner till hennes böcker om Saga Blom och hennes farmor som lever tätt intill den nordiska naturen i gammal klassisk Astrid Lindgren-anda.

Gullichsen tog sina första steg in i författarvärlden åren 2002–2003 och vinsten i Solveig von Schoultz-tävlingen år 2004 gav henne självförtroendet som behövdes för att börja skriva på allvar. Att det blev barnböcker föll sig naturligt.

Det kändes lättast för mig själv att börja i den ändan, dels för att jag är gammal barnträdgårdslärare och själv har fem barn. Jag skrev för dem, och den första boken kom ut år 2008.

Saga Bloms farfar, som nu är död, var trädgårdsmästare, och Saga och hennes farmor bor på den gamla gården. En dag upptäcker Saga en mystisk filur i trädgården, det är grengubben Pyrus Communis som börjar lära henne om naturen och trädgårdsskötsel. Historien om Pyrus kommer från Gullichsens egen tid som trädgårdsmästare, och man kan anta att hemmet i den gamla prästgården i Sjundeå är en betydande inspirationskälla.

Fakta som bonus

Hittills har det kommit en sommarbok och en vinterbok om Saga och vid tidpunkten för intervjun ska den tredje, Saga Blom kollar in våren, just anlända från tryckeriet. Böckerna är inte bara fiktiva historier, utan innehåller också en hel del fakta som hänger ihop med natur och trädgårdsskötsel under de olika årstiderna. Förutom det som vävs in i texten, finns även faktarutor, som man kan välja att läsa eller lämna bort.

Faktarutorna var faktiskt en idé som kom från förlaget. Men den tredje boken kommer att ha mindre fakta och mer koncentrera sig på det fiktiva.

I den tredje boken får farmor en uppvaktare som är ornitolog, och den handlar till stor del om Sagas känslor av övergivenhet och avund då farmors uppmärksamhet inte längre bara riktas mot henne, utan nu också mot den nya mannen. Och så handlar den naturligtvis också om fåglar.

Trots all fakta i böckerna fnyser Gullichsen åt tanken på att barnböcker i första hand skulle behöva vara pedagogiska eller sedelärande.

Böcker ska vara upplevelser. Själv har jag läst många av klassikerna för mina barn, som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Det är viktigt med litteratur för barn, god litteratur, och det är så jag försöker skriva.

Men barn är ändå nyfikna på naturen och för dem som vill lära sig mer, finns faktarutorna. Gullichsen vill däremot inte ”lura” informationen i barnen, de måste få välja själva, menar hon. Man kan till exempel först läsa själva berättelsen och sedan gå tillbaka till faktarutorna.

Trygg oas

Parallellen till Astrid Lindgren är inte helt långsökt, det finns samma typ av ”helyllekänsla” i böckerna om Saga Blom. Berättelserna och Cara Knuutinens bilder har en väldigt klassisk utformning med samma typ av trygga inramning som de gamla barnhistorierna från mitten av 1900-talet. Gullichsen påpekar att allt inte är sol och sång i böckerna, också tyngre ämnen som sorg, saknad och som i den nya boken, avundsjuka, behandlas.

Men vissa har kritiserat böckerna för att de skulle vara för klassiska. Jag tycker ändå att barnlitteraturen ska kunna ge en trygghet som barnen kan återvända till. Det finns så mycket impulser och problem och osäkerhet i livet som de ändå tar del av. Det finns också bland vissa vuxna något sjukt behov av att förnya barnlitteraturen hela tiden, men barn är ganska traditionsbundna. Allt behöver inte vara så speciellt, det kan räcka med en nöjd flicka i en vacker trädgård. Barnböcker ska inte vara kaos, utan jag vill istället skapa en lugn oas.

En av orsakerna till att den klassiska barnboken delvis kommit på skam är säkert den samma som fått ”experter” att i åratal utropa den traditionella pappersbokens död, det vill säga den moderna tekniken. Men Gullichsen menar tvärtom att den klassiska barnboken kan vara en mycket nyttig och lugnande plats för barn som annars lever i det moderna IT-samhällets ständiga bildflöde. Att barn får ta del av litteratur är livsviktigt menar hon, för språkets skull, för inlärningens skull och för den själsliga tillväxtens skull. Att introducera litteratur för barn är enligt henne en del av föräldrars ansvar och en nödvändig del av uppfostran.

Det kostar ingenting, man kan låna alla böcker på biblioteket. Att man inte skulle ha tid att läsa för sina barn är bara bullshit. Det krävs inte mer än tio minuter om dagen, och det ger så mycket. Jag tror inte att barn heller är så intresserade av till exempel bilder på en mobilskärm. Så fort man introducerar teknik, så är det tekniken som blir mer intressant än innehållet. Men om man sätter en riktig bok med bilder på papper framför ett barn, ser man hur det uppslukas av berättelsen.

Gullichsen tror vidare att föräldrar i dag är för måna om att hela tiden hålla barnen sysselsatta – det är så enkelt att sätta dem framför teven eller datorn eller stressa runt på en massa aktiviteter.

– Det är hälsosamt att ha lite tråkigt ibland. Då man har tråkigt måste man hitta på egna kreativa saker.

Janne Wass

Anna Gullichsen (text) och Carita Knuutinen (bild): Saga Blom kollar in våren. Söderströms 2011.