Det är mörkt i rummet trots att det är en solig majeftermiddag. Det mesta av solljuset slukas av den jättelika röda gardin som satts upp utanför mitt fönster. En morgon hängde den bara där, den stora röda fanan med guldgula rep och fransar. Ingen hade frågat mig huruvida röda gardiner passade till resten av möblemanget och nu har fanan vajat där sedan en vecka före vappen. Den första maj är Sovjetnostalgikernas stora dag i Ryssland. Deras främsta gemensamma nämnare är åldern. Flertalet demonstranter är ungefär lika gamla som Sovjetsystemet hann bli, det vill säga runt 70 år.
Men i Ryssland har inte kommunisterna ensamrätt på den röda färgen. Här står rött för seger i största allmänhet och för segern över nazisterna (eller fascisterna som man säger här) i synnerhet. Segerdagen har tillmätts allt större vikt de senaste åren och ses som ett viktigt verktyg för att stärka den nationella sammanhållningen. Den ger alla ryssländare en anledning att känna sig stolta, med all rätt. Men samtidigt är den ett sätt för ledningen att slå röda dunster i ögonen på medborgarna och få dem att glömma vardagsbekymren för ett tag.
Hela stan vajar vackert röd, och det som inte är rött – är grönt. För några dagar sedan började de stora transporterna av militärfordon in mot centrum och Röda torget. I hög hastighet forsade de fram längs boulevarden när jag skulle gå över ett övergångsställe på min väg mot metron. Vi fotgängare hade grön gubbe, men det brydde sig inte de gröna gubbarna i stridsvagnar och militärfordon ett dyft om. Så äntligen stannade en ung man i slutet av karavanen sitt fordon, varpå de andra bakomliggande ekipagen satte igång med att tuta irriterat. Störst kör först, är annars tumregeln i Moskvatrafiken. Under de stora majhelgerna lämnar Moskvaborna huvudstaden och ger sig ut till sina datjor. Många var de som lyckats komma tidigare från jobbet fredagen före första maj. En trögflytande massa av tutande bilar rullade sävligt ut mot ringlederna. De som har tur kan även ta ut klämdagar ända fram till nionde maj och få långledigt, ungefär som under den lediga veckan mellan nyår och den ryska julen den 7 januari. Vårsolen gör dock att något färre super ihjäl sig i maj än under nyårsledigheten. Man kan helt enkelt sysselsätta sig med annat.
– De har gjort januariveckan ledig bara för att djävlas med folk, menar fyrtioårige Arkadij. Man kan ju inte göra annat än att vara full då, och på så sätt håller sig folk borta från politiken.
Huruvida de ryska ledarna har en sådan baktanke är svårt att veta. Ryssland är ett land där konspirationsteorierna frodas. Men säkert är att de som kan väljer sommarstugan framom parader. Kvar i stan dessa soliga majdagar blir bara de sommarstugelösa. När jag ser mig om i metron, tycks det plötsligt som om alla Moskvabor hade blivit mörkhåriga. Gästarbetare från Centralasien har sällan datjor och stannar därför kvar i metropolen även under de ödsliga majhelgerna. Och det är nog tur för Moskva. Vem skulle annars hålla huvudstaden flytande?
Kristoffer Lieng
