Lobbare i Bryssel. Etiketten föder inte automatiskt några positiva känslor. Tankarna går till industrier som inte vill låta EU reglera deras verksamhet. Men visst finns det de som lobbar för helt motsatta syften, fast de inte har så stora pengar bakom sig.
Eva Nilsson är en sådan lobbare, hon verkar för Stop AIDS Alliance och hoppas få större stöd från EU för kampen mot hiv/aids i det globala syd. Senast har hon varit i Washington och försökt få republikaner i kongressen att inse ”vikten av hiv-program för sexarbetare, droganvändare och män som har sex med män”.
Hon har jobbat för alliansen i snart ett och ett halvt år, men har bott i Bryssel i över två år.
– Jag trivs jättebra här, men det är samtidigt lite besvärligt när man inom biståndssektorn är så långt borta från problemen, säger hon när vi sitter vid ett kafébord i skuggan av kommissionens högkvarter Berlaymont.
Hon har ändå rest en del, i synnerhet i Afrika men också i Indien.
I början jobbade Nilsson halvtid och hann då dessutom fungera som korrespondent för Voima vid sidan om (man hittar hennes bloggrapporter i Voimas arkiv på nätet), men nu räcker tiden mera sällan till för journalistiken.
– Arbetsdagarna är ganska långa här. Fast man kommer på jobb relativt tidigt är arbetskulturen sådan att folk inte går hem så tidigt som i Finland. Om man jobbar för biståndsorganisationer som är icke-hierarkiska känns arbetstiderna ändå oftast OK.
Finanstransaktionsskatt
Man kan lobba på många olika sätt. Eva berättade i sin blogg i september:
”Jag stod i tisdags framför EU-rådets huvudbyggnad i ösregn med en cigarr i mungipan, klädd i kostym, och skrek argt på engelska och franska att man inte fick röra mina bonusar. Nej, orsaken var inte en ny karriär som bankir, en polterabend eller tillfällig personlighetsstörning, utan en medborgarrörelseaktion utanför Europas finansministrars möte. Jag uppträdde som en girig bankir, en som vill hålla finansmarknaden oreglerad och bonusen för sig själv. Mina motståndare var en grupp mänskor som krävde stabilisering av finansmarknaden och mera skatteintäkter för att täcka de sociala kostnaderna, minska fattigdomen och avvärja klimatförändringen.”
Orsaken till aktionen var att finansministrarna skulle diskutera en finanstransaktionsskatt. Det var Frankrike och Tyskland tog upp frågan som medborgarorganisationer länge jobbat med. I Storbritannien står över hundra organisationer bakom Robin Hood Tax Campaign.
– Också organisationer i Bryssel har drivit en kampanj och skapat en bred koalition. Det behövs större resurser för Global Public Goods, globala offentliga tjänster, och därför är vi med. Det är ibland en utmaning att många deltagare, speciellt Attac, anser att kampanjen ska handla om att reglera finansmarknaden, inte om hur skatteresurserna användas. Vi har ändå oftast lyckats finna en kompromiss.
När man i tiden började tala om en ”Tobin-skatt” handlade det ju i första hand om ett sätt att dämpa valutaspekulation och förebygga finanskriser och i andra hand om att skapa större resurser för internationell verksamhet och utvecklingssamarbete. Nu intresserar den senare aspekten allt fler.
I mars gick Europaparlamentet in för att en valutatransaktionsskatt införs i Europa. Kommissionen har tidigare varit mot en europeisk skatt och ansett att den är möjlig bara på global nivå. Nu har kommissionen i alla fall inlett en utredning om de sannolika verkningarna av skatten. Den ska bli klar i juli eller augusti.
– Det är ju semestertid, så det blir mindre diskussion om saken, konstaterar Eva.
Vad gör Finland?
Rådet ska i alla fall ta ställning till skatten. Eva räknar med att Tyskland, Frankrike och Österrike är för skatten, medan åtminstone Sverige och Storbritannien är emot. På senaste tid har också Finland räknats till förespråkarna, eftersom den var ett av SDP:s villkor i förhandlingarna om stödpaketet åt Portugal.
– Jag tror själv att det mest realistiska skulle vara att en de villigas koalition, bestående av Frankrike, Tyskland, Österrike plus Norge och kanske Sydafrika, skulle införa skatten och sedan arbeta för att få fler länder med.
Koalitionen för skatten har mobiliserat breda kretsar.
– Vi har lyckats bra med att jobba ihop med olika fackförbund och liknande organisationer. Vi har också en lista på över tusen nationalekonomer som stöder tanken, bland dem Jan Otto Andersson, berättar Eva. Nu jobbar vi med att samla ihop en liknande lista med tusen parlamentariker.
Så vi borde visst lobba för att vår nya regering tar ställning för skatten?
Peter Lodenius
