E = en röd kvadrat, vad betyder det? ”Det betyder ingenting”, skrattar bildkonstnären Carolus Enckell framför sitt nya verk som består av utskurna, målade bokstäver och tecken i trä.
Carolus Enckell har valt att inte följa nutidskonstens växlande vindar utan går troget i modernismens fotspår och hans stumma bilder lever en ”tidlös tid”. Han är nu aktuell med en utställning på Galerie Forsblom och de nya verken kretsar mycket kring själva synupplevelsen med hjälp av bokstäver och färg – som till exempel ordet TET, som hänger bredvid en stor grön målning.
– Jag tycker om ordet TET, klingar det inte vackert? Men det är ju egentligen inte ord, utan bara ljud. Jag vill tvinga betraktaren att uppleva utan att förstå det de ser.
En symbol innebär att det finns en skillnad mellan utseende och betydelse – symbolen liknar alltså inte det den betyder. Här kan man dra paralleller till måleriet och färgen som symbol. Det finns ord för att beskriva en färg och dess utseende. Då vi läser en färg ger vi den automatiskt en betydelse, till exempel att rött är kärlekens färg.
– Det finns begrepp för former i språket. Men om vi ser på färg och tänker att detta är ”röd”, så går vi miste om något väldigt centralt. Jag vill frångå det symbolistiska och det språkliga när det gäller visualiteten. Måleriets funktion är att det är språklöst.
Carolus Enckell för därigenom in betraktaren i ett slags negation av läsningsprocessen.
– Färgen är för mig en viktig egenskap eftersom den försöker undfly betydelser, medan formen tar betydelse och plats. En färg kan med andra ord vägra att låta sig förstås. Att förstå en färg är en paradox och färgen bör upplevas i alla sina motsättningar, då blir den levande som företeelse.
– En violett färg kan plötsligt förändras i våra ögon och verka röd, eller en röd kan plötsligt börja se grågrön ut. Det är alltså frågan om upplevelsen av färg som är mycket viktigare än att läsa den som röd eller grön.
Enckell menar att det är likadant med ljud, de beror på uttalet, det finns ingen exakt norm. Man vet att när man ser bokstaven A så ser man bokstaven A, men hur man sedan uttalar A är en annan sak.
Bokstäverna AEIOU hänger i olika färger på väggen och bär titeln Voyelles (Vokaler). Tankarna går till Arthur Rimbauds dikt, med samma namn, som ville framhäva synestesin genom att varje vokal gavs en speciell färg. Inom romantiken, symbolismen och modernismen har poeterna medvetet använt sinnesanalogier för att skapa intryck av upplevelser på flera sinnesplan.
– Jag har också tänkt på de vokaler som används i meditation och i yogans ljudmantra. Men det finns också en form av nonsens som för tankarna till dadaismen.
Det finns också konnotationer till den ryska avantgardismen, suprematismen i Enckells konst. Bredvid en större färgmålning finns en svart ruta målad på sten, med en titel som refererar till Malevitj. Han ville uppenbara en andlig värld för oss genom konsten. Malevitj menade att kampen mellan materia och ande synliggörs tydligast med hjälp av vitt och svart, som båda befinner sig bortom det vi kallar färg. Också Enckell strävar efter det andliga, samt att parafrasera de klassiska modernistiska pionjärriktningarna. Hans målningar blir likt Malevitjs svarta ikonaktiga målningar nästan fetischer. Det är upplevelsens konst, fri från illusioner där det enbart är den stora, tidlösa tystnaden som möter betraktaren. Upplevelsen är intuitiv. Men vad är det vi upplever då vi saknar begrepp för det vi upplever?
– Det centrala i upplevelsen är vad som sker i dig i själva seendets ögonblick. Man kunde kalla det för seendets verklighet.
– Konstens primära innehåll är för mig ett seende här och nu. Det går inte att försöka göra detta seende läsbart, det finns inga ord för hur jag just nu i detta ögonblick lever till exempel det gulas rymd.
Enckell gör med andra ord ett eget förtydligande språk och försöker lyfta fram det genomskinliga.
– Jag upplever formen som kropp och färgen som själ. Jag tror att färgen hos alla människor har en själslig motsvarighet. Det är en kraft man möter. Det är en ständig balansgång mellan det formella, läsbara och det sinnliga.
Det finns en genomgående positiv, mänsklig och upplyftande strävan i Enckells utställning.
– Orden ”trivas” och ”mänskligt” tycker jag definitivt är viktiga inom måleriets funktion. Jag tror också det har att göra med utveckling och ålder. För när jag ser på mina verk från yngre år så finns där mera av något brutet och dovt. Som ung trettioåring tänker man att livet är existentiellt och märkligt, sedan när man blir äldre så blir ljuset allt viktigare som innehåll, vilket jag tycker man kan se i många konstnärers produktion. Ta till exempel min pappa, Torger Enckell som var nästan helt vit i sitt uttryck på äldre dar.
Camilla Granbacka
Carolus Enckell på Galerie Forsblom, till 25.9.
