Kader Abdolahs (pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani) Dagbok i kilskrift är en berättelse om Ismaiel som befinner sig som vuxen man i exil i Nederländerna och får sin dövstumme fars, Agha Akbars dagbok skickad till sig.
Ismaiel vill skriva en berättelse om sin far och använder dagboken som är skriven med en forntida kilskrift. Denna har fadern kopierat från en grotta nära hembyn i Iran och gjort en egen modifikation av. Ismaiel blandar sina egna minnen och det hans far och andra berättat och försöker tyda dagboksskriften utgående från detta. Det är på samma gång berättelsen om Ismaiel som det är av fadern och händelser i Iran fungerar som en viktig bakgrund.
Ismaiel får redan i tidig barndom lära sig att det är hans uppgift att stå vid faderns sida och underlätta hans liv i samhället genom att kommunicera med honom och tolka vad andra säger med hjälp av familjens egna teckenspråk. Redan i sin ungdom har fadern haft tolkningshjälp av närastående, och i ett skede av livet formar han tillsammans med två vänner, den blinde Seyed Shoja och den krypande Yafar spindeln, en trio som hjälper varandra i gott och ont. Senare blir det Ismaiels sak att hjälpa fadern i olika situationer, och ibland tvärtom. Den som hittar på teckenspråket är den opiumrökande poeten Kazem Khan som tar sin systerson under beskydd. Även andra familjemedlemmar och bekanta beskrivs, oftast så att personer från det förflutna beskrivs mera levande än de från nutiden. Exempelvis Ismaiels fru och barn finns med, men förblir snarast osynliga även om de följt med i exil, och faderns historia förstärks ytterligare av detta.
Berättelsen i berättelsen i berättelsen
Ismaiels och hans fars historia varvas med Irans politiska historia och familjemedlemmarna nuddar vid berömda personer och händelser. Konflikten mellan tusenåriga traditioner och modernisering presenteras i första hand ur faderns synvinkel. Ismaiel deltar i motståndsrörelsen på 80-talet, liksom senare hans syster, och detta är orsaken till hans slutliga flykt från landet. Ett genomlöpande tema har med landets geografi att göra: många berg bestigs, både i symbolisk som konkret bemärkelse. Fadern växer upp i skuggan av Saffranberget och där finner han också kilskriften. Senare bestiger far och son tillsammans Damavand, det högsta berget i landet, och det är över Saffranberget som Ismaiel tar till flykt till slut.
Ett annat tema är kommunikation på olika plan och på olika sätt. Det handlar om kontakten mellan den dövstumme fadern och hans son och den övriga världen, och om påhittade språk så som kilskriften och teckenspråket. Det handlar också om berättandets strategier. Boken börjar med ett citat ur Koranen som dyker upp även på slutet och binder samman berättelsen. I det första kapitlet förekommer även berättarrösten, som meddelar att det finns två berättare, rösten själv och Ismaiel. Så finns också den mystiska dagboken som är källan till Ismaiels berättelse, men egentligen är det osäkert om det finns någon dagbok i och med att berättarna både kan och inte kan tyda den. Abdolah använder sig av olika främmandegörande grepp då han till exempel låter berättarrösten vara medveten om sig själv och låter både denna och Ismaiel fundera kring till vilken grad tolkningen som han gör av sin fars dagbok är fantasins verk. Det är ett grepp som fungerar, och tillför någonting nytt till berättelsen.
Dikter, citat och berättarrösten som påminner om sig själv ger en djupare förankring i samtiden och det förflutna. I övrigt är Kader Abdolahs Dagbok i kilskrift inte en hjärtgripande, men läsvärd bok. Den berör och är helt enkelt en fin berättelse som beskriver ett exiltillstånd samt ett särskilt band och en speciell kommunikation mellan far och son.
Jemima Koli
Kader Abdolah: Dagbok i kilskrift (orginalets titel: Spijkerschrift). Norstedts, 2011.
