Någon gång i somras, eller var det kanske i våras, publicerade Helsingin sanomat en hel sida där fyra finska översättare poserade vid sina skrivbord och berättade om sitt arbete. I somras publicerade också Hbl en essä om översättning av Mårten Westö. Den svenska tidskriften Lyrikvännens nummer 2-3/2011 handlade om att översätta poesi. Fria seminariet för litterär kritik, som utgör kretsen kring tidskiften Kritiker, kommer 2012 att ha ett temaår om översättning (något mera om detta på sidan 14 i denna tidning). Här är några exempel som har kommit emot efter att vi bokade in översättning av skönlitteratur som en av Ny Tids temasatsningar denna höst.
I sista ordet i denna tidning skriver Janco Karlsson att han ”har en fingertoppskänsla av att översättning hypats rätt mycket på sistone”. Den intressanta fråga är varför översättandet på sina ställen har hypats (något som vi också gör i detta nummer), och vad man tänker sig uppnå med detta. Jag tänker mig att en viss hype faktiskt kan höja den översatta litteraturens status, och därmed ge mera synlighet för de titlar som översatts, en större andel av statliga stöd, bättre lönsamhet i översättandet överlag, och i förlängningen mera översatt litteratur.
Utan genomslagskraftiga översättningar blir stora delar av den värld som ligger alldeles nära oss, i Europa, märkligt höljda i dunkel: hur upplever unga tyska författare vattendelaren 1989?, vilken typ av värld tecknar sig för en andra generationens invandrare i Lyon?, hur festar man i Zagreb?, etc.
Översättning är den självklara grundförutsättningen för spridning av litteratur från små språk. Det är också grundförutsättningen för utbyte av litteratur över andra gränser än den mellan oss alla och engelskan. Det finns många som läser ett tiotal språk flytande och självständigt rör sig över språkgränser. Men de flesta – vi – den stora massa vars trubbiga tyngd sätter tidsandan – läser få språk utöver våra modersmål och närmar oss inte gärna litteraturen med en ordbok. Vi behöver stöd, uppmuntran och en rik översatt litteratur som vi lätt kan få tag på.
För några år sedan initierade författarföreningen Société européenne des Auteurs Finnegan’s List: en lista på europeiska romaner som är bortglömda, oöversatta eller underöversatta. Den första listan publicerades på bokmässan i Frankfurt 2010 och består av 30 verk utvalda av 10 kända flerspråkiga författare. Såhär ser till exempel den tyska författaren Juli Zehs (1974) lista på tre titlar ut:
”– Ulrich Becher, MURMELJAGD , Rowohlt, Reinbek, 1969 / Schöffling and Co, Frankfurt a/M, 2009. Translated into English and French (Italian to come).
– Bettina Gundermann, LYSANDER, Schöffling and Co, Frankfurt a/M, 2005. No translation.
– Leo Perutz , ZWISCHEN NEUN UND NEUN, P. Zsolnay, Vienne, 1921. Translated into Basque, English, French, Hebrew, Italian and Spanish.”
Tanken är att de här listorna med tiden ska bilda en databas för främjande av översättningar mellan de europeiska språken. Listans programförklaring kryddas av en del storvulen europeisk (inter)-nationalism, men skalar man bort den är idén lika självklar som enkel: De kommersiella kanalerna för spridning av litteratur och information om litteratur må vara effektiva på sina sätt, men de lämnar i sin breda smalhet den allra största delen av världens mest intressanta litteratur i glömska. Därför behövs det ständigt alternativa initiativ som utgår från kvalitet och gränslöshet, inte från målgrupper och säljbarhet.
Nora Hämäläinen
