Allt fler filmmakare tar sig an allt mer udda familjekonstellationer, senast Tom Tykwer i Drei. Norska Anne Sewitskys långfilmsdebut Sykt lykkelig sällar sig till samma grupp.
Elisabeth (Maibritt Saerens) och Sigve (Henrik Rafaelsen) flyttar till en glesbygd i hopp om att rädda sin relation efter att Elisabeth hade varit otrogen. Väl framme möts de av Kaja (Agnes Kittelsen) och Eirik (Joachim Rafaelsen).
Två äkta par i ett insnöat landskap. Dramat (eller farsen) kan börja.
Filmen påminner om Jörgen Bergmarks Det enda rationella där några välartade svenskar trodde att man kunde reda ut vilka problem som helst över en kopp kaffe. Här har vi en pigg norska, Kaja som alltid ser ”det positiva” i situationen. Skillnaden ligger i det att norskan hade en svår barndom, hon växte upp på fosterhem. Därför klamrar hon sig fast vid sin bild av en idealisk familj.
Varje år tillverkar Kaja julkort med familjefoto, trots att hon inte har någon släkt. Kaja får åskådarens sympatier. Så mycket mera som hon påminner om Audrey Hepburn. Hur kan man förskjuta en sådan kvinna? Eirik gör det ändå. Hellre jagar han älg än umgås med henne. Han och deras pojke utsätter Kaja för mobbning då de leker ”stirra”-leken om morgnarna.
En kväll blir leken allvar. Under ett sällskapsspel med det ”sofistikerade” paret berättar Kaja att Eirik vägrar att älska med henne. Snart är alla fyra med i en malström av missförstånd, bitterhet och utomäktenskapligt sex.
Under tiden leker deras försummade barn mästare och slav. Det ”sofistikerade” parets afrikanske adoptivson Noa (Ram Shihab Ebedy) piskas av Eirik och Kajas norske gutt. Störande? Javisst, men knappast överraskande.
Kommunikationsproblem är ett av filmens teman. Då Kaja och Eirik grälar talar de rådbråkad tyska med varandra så att deras son inte ska förstå dem.
När julen kommer är ingenting som förr, hur mycket Kaja än försöker skapa julstämning. Finalen är öppen, men kan upplevas som förvirrande. Vad betyder t. ex. att lille Noa ser Barack Obama på tv?
I filmen sjunger en gospelkvartett (likt den grekiska kören hos Woody Allen), en comic relief som skapar lite distans. Resten är inte så komisk. Sykt lykkelig är en voyeristisk och stundom obehaglig historia som försöker sätta sig in i alla de inblandades känslor. Likväl märks här ett starkt kvinnoperspektiv. Ragnhild Tronvolls oförutsägbara manus är värt beröm, likaså Anna Mykings foto. Om inte annat är filmen en fräsch version av sagan om en urban man som förför en bondes fru.
Sykt lykkelig som fick ett pris på Sundance-festivalen är Norges bidrag till konkurrensen om Oskar för bästa icke-engelspråkiga film. Filmen är jobbig, men samtidigt rörande. Den räds inte svåra frågor och ger inga enkla svar.
Zinaida Lindén
Sykt lykkelig. Dramakomedi. Norge. 2011. Regi: Anne Sewitsky. Manus: Ragnhild Tronvoll. Foto: Anna Myking. I rollerna: Agnes Kittelsen, Maibritt Saerens, Henrik Rafaelsen, Joachim Rafaelsen