“Detta är inte en performance”, säger en kvinna på scenen.
Några skrattar – andra blir förvirrade eller kanske lite rädda över de ord hon säger sen.
“Lokalen måste utrymmas på grund av ett hot som riktats mot Röda Sten.”

Den perfekta repliken – som ett direkt lån av Magrittes Ceci n’ est pas une pipe – fälldes av Mia Christersdotter Norman, verksamhetsledare på konsthallen Röda Sten i Göteborg, bara några timmar efter att Klas Eriksson uppfört sin massiva performance Who are ya?! uppe på Älvsborgsbron utanför konsthallen. Eriksson fick det att med hjälp av hundratals röda nödfacklor (bengaliska eldar) se ut som om bron var i lågor.

– Jag hade inte många minuter på mig att fundera över vad jag skulle säga – det var helt spontant. Jag hade nyss träffat två poliser utanför som bad mig utrymma lokalen, säger Christersdotter Norman när Ny Tid träffar henne under bokmässan i Göteborg.

Utrymningen skedde natten mellan den 10 och 11 september mitt i invigningsfesten av Göteborgs internationella konstbiennal. Först talade polisen om att de avvärjt ett terrorattentat, senare ändrades brottsrubriceringen till mordhot – konstnären Lars Vilks var enligt polisen den tilltänkta måltavlan.

– Biennalen har fortsatt i vanlig ordning trots hotet. Enda skillnaden är att hela världen nu känner till Röda Sten konsthall – alla från Al Arabiya till New York Times rapporterade om händelsen.

Medlemsdriven 

Övergiven jättefastighet som staden glömt bort togs över av graffitimålande och ravepartajande ungdomar och konstnärer, hotades av rivning, räddades efter gräsrötternas och politikernas kamp och är idag ett erkänt kulturcentrum. Så kunde det ha skrivits om de helsingforsiska Lepakko eller VR:s magasin…

Konsthallen Röda Stens historia liknar många andra kultur- och konstcentras dito. Tack vare seg kamp och det faktum att ekonomiska intressenter i ett tillräckligt tidigt skede trädde fram med reda pengar kan göteborgarna njuta av en unik hall för alternativ samtidskonst. I början av 1990-talet drömde några av den gamla värmecentralens vänner om att förvandla den jättelika byggnaden till ett Louisiana för göteborgarna. Denhär hösten har Röda Sten fått stå värd för den tredje internationella konstbiennalen i Göteborg.

– Konsthallen är unik för att den helt och hållet drivs av en förening. De 800 medlemmarna har ett reellt inflytande på verksamheten och innehållet, berättar Christersdotter Norman. Konsthallen är en arena för samtidskonst och trösklarna har alltid varit låga för olika kulturyttringar. Den göteborgska festivalen för politik, filosofi och undergroundmusik – Clandestinofestivalen – har under många år ordnats på Röda Sten. Den 1. oktober kommer dubstepmusiken att ljuda i konsthallen när Joe Nice och Midnight Games sätter folket i gungning.

Volontärer i nyckelroll

Under 1990-talet och början av 2000-talet drevs Röda sten helt och hållet av volontärer. Under den tiden var verksamheten väldigt bred och alla slags kulturyttringar kom fram. Som de flesta frivilligverksamheter går engagemanget i vågor – beroende på de aktivas resurser. I början av 2000-talet tillsattes en kommission som i sin slutrapport rekommenderade en professionalisering av verksamheten. Röda sten gick in för att anställa fast personal. År 2005 anställdes Christerdotter Norman till Röda Stens första verksamhetsledare.

– Det är nu vi anställda som bär ansvaret för konsthallens verksamhet. En av de viktigaste uppdragen för oss är att skapa högklassig konst samtidigt som vi tar Röda Stens arv i beaktande.

En del av arvet är att man engagerar kring 100 volontärer som med sin insats ställer upp som entrévärdar och konstguider – eller samtalsvärdar som det heter på Röda Sten.

– Många av våra samtalsvärdar är konststudenter som får sin första arbetslivserfarenhet hos oss. De går runt på utställningen och svarar på besökarnas frågor. Väldigt vanligt är ju att vår konst är av den typen att den väcker frågor.

Röda Sten konsthall erbjuder också gratis kurser för barn och unga som vill bekanta sig med samtidskonst.

– I de konstverkstäder som är riktade till unga ger vi de unga möjligheter att pröva sig fram i allt från akvarell till graffiti. I det konstpedagogiska arbetet är coachandet viktigt: vi bedömer inte de ungas alster utan de får testa sig fram på det sätt som de själva vill .

Väv av industrihallar

Röda Sten hör till ett nätverk bestående av 52 självständiga europeiska kulturcentra: Trans Europe Halles (TEH). Gemensamt för samtliga kulturcentra är att de verkar i före detta industrifastigheter. Finländska medlemmar i nätverket är Kabelfabriken (där bland annat Ny Tids redaktion finns), Korjaamo (de gamla spårvagnshallarna i Tölö i Helsingfors) samt Verkatehdas i Tavastehus.

– Nu när det blir tal om saken så kommer jag på nytt att tänka på att hallarna i sig är förvaltare av ett kulturarv.

Nätverket ordnar två sammankomster runt om i Europa varje år och det är uttryckligen administratörerna och inte konstnärerna som träffas.

– Under de fyra dagar långa träffarna lär man sig väldigt mycket om de respektive ländernas kulturpolitik och nätverket kan vid behov också lobba till exempel i EU-sammanhang. Samtidigt ökar det konstnärliga utbytet mellan husen, säger Christersdotter Norman.

Orimligt hot

Innan vi bryter upp frågar jag ännu om hotet som riktats mot konsthallen.

– Bilden av vad som skulle ha kunnat hända är väldigt otrevlig. Det finns ingen rimlig förklaring till det som höll på att inträffa. Ja, det känns helt orimligt, säger Christersdotter Norman.

Lars Vilks kom aldrig till invigningen av biennalen och han hade heller ingen roll under biennalen.

Göteborgs internationella konstbiennal pågår bland annat i Röda Sten konsthall till den 13. november 2011. Läs mer om biennalen på nästa sida.

Marcus Floman

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.