Titeln Livet börjar på fredag för snarast tankarna till en roman om arbetslivets plågor, men den rumänska författaren Ioana Pârvulescus historiska roman om sekelskiftets Bukarest rör sig långt borta från vardagsgråa fem dagars arbetsveckor.
Vi befinner oss alltså i Rumänien år 1897, några dagar före nyårsafton. Det unga landet, som fick sin självständighet så sent som för tio år tidigare, präglas av förändring och klyftor, mellan fattigt och rikt, nytt och gammalt. Överklassens salonger lyses upp av nymodiga elektriska lampor och från Österrike kommer nyheter om magiska Röntgenstrålar som kan se igenom människors kött och blod. Samtidigt rullar hästdroskor fortfarande på gatorna utanför och i fattigkvarteren skördar svält och sjukdomar offer precis som på medeltiden.
Mitt i denna värld dimper av någon anledning 2000-talsjournalisten Dan Cretu ner, iklädd skrikigt färgade moderna sneakers och med en aluminiumportfölj i handen. Avsvimmad i en snödriva hittas han av en förbipasserande hästkusk och räddas från att frysa ihjäl för att i stället inleda en omvälvande anpassning till sin nya situation. Samtidigt hittas inte långt därifrån en skottskadad ung man av adligt ursprung som avlider på sjukhus efter att ha stönat fram några mystiska kodord. Detta är inledningen på en kriminalhistoria som är en av bokens parallella och överlappande handlingar.
Berättelsen, som är en tids- och samhällsskildring snarare än en berättelse om en enskild person, följer några händelser under dagarna som leder upp till nyårsafton ur ögonen på ett antal personer ur varierande yrken och samhällsskikt. Förutom den tidsresande journalisten Cretu presenteras vi för bland annat läkarfamiljen Margulis, springpojken Nicu och redaktionen på Universum, papperstidningen som också är en av de många dåtida nymodigheter som handlingen kretsar kring.
Pârvulescu, som forskat ingående i människors levnadssätt i den moderna tidens begynnelse, målar med minutiös detalj upp en svunnen värld, och lättheten i vilken tidsandan smittar av sig på läsaren är ett bevis på författarens skicklighet. Boken påminner snarast om dåtida verk än modern litteratur, t.ex dialogerna och beskrivningarna av sällskapsliv för tanken till Brontë och Austen. Författaren lyckas också undvika klichéfällan i att använda sig av en tidsresande karaktär genom att tona ned de övernaturliga aspekterna och nästan enbart behandla dem i karaktärens inre monologer.
Ett centralt tema i boken är nostalgi. Under tiden då den utspelar sig var Rumänien ett land fullt av optimism, entusiasm och framtidstro. För så sent som tio år sedan hade man vunnit sin frihet, och nu äntrade man ett nytt sekel utan någon aning om vilka tragedier som det nya seklet skulle föra med sig, med sönderslitande krig, fascism, kommunism, stagnation, korruption och anarki. I sista kapitlet låter författaren, som boken igenom uppehållit ett lättsamt tonfall, kontrasten och dess melankoli komma fram på allvar genom att på ett ögonblick förflytta läsaren tillbaka till nutid. Effekten är stark, nästan gåshudsframkallande, och lyfter boken från en underhållande och helt läsvärd liten historia till något alldeles extra.
Otto Ekman
Ioana Pârvulescu: Livet börjar på fredag, 2244/Bonnier, 2011.
