Bert Bjarland
För att för egen och profeministmännens del hålla mig à jour med vad det här nya Mansorganisationernas centralförbund (MJKL) tycker och tänker om framtiden och sin egen roll i den så gick jag häromdan upp på deras Mansforum som uttryckligen skulle behandla det nya förbundets målsättning och verksamhetsplan. Förutom mig infann sig elva män och en kvinna och jag var förstås den enda som inte representerade en medlemsorganisation. Jag presenterade mig också som profeministisk observatör och det dög ju bra.
För egen del måste jag konstatera att en stor del av de mål och medel som under förbundets ordförande Matti Rimpeläs ledning diskuterades kan jag som profeminist och man omfatta ganska helhjärtat. Som till exempel att den jämställdhetslag som kom till i ett historiskt sammanhang där kvinnan var diskriminerad på de flesta områden och därför skrevs så att den uttryckligen skulle stärka kvinnans ställning nu borde skrivas om för att omfatta båda könen. Och att åtgärderna hellre borde vara affirmativa/proaktiva än genusneutrala eller -blinda.
Genusspecifika stereotypier, fördomar och förväntningar är ett område där det nya förbundet vill göra en insats. För att alltså minska på fördomarna, säger man. Liksom den starkt könssegregerade arbetsmarknaden, där man gärna skulle se flere män utbilda sig till yrken som nu domineras av kvinnor. Och vice versa förstås. Säger man. Officiellt.
Den på könsspecifika stereotypier baserade könssegregerade arbetsmarknaden är ju för män annars ett tveeggat svärd. Dels upprätthåller den löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken, till männens fördel naturligtvis. Dels orsakar den med nästan logisk konsekvens (manlig logik) att män känner sig utsatta och ofta diskriminerade när de sen under livskriser måste söka hjälp hos yrkesmänskor inom just kvinnodominerade områden som social- och hälsovård.
De fördomar som förbundet säger sig vilja bekämpa sitter emellertid djupt. När det var tal om hur utsatta ”vanliga män” kan känna sig inför dessa ”socialtanter” – av båda könen – lät sig ordförande undslippa att den kultur som byggts upp av kvinnorna inom de här kvinnodominerade yrkena är så stark att de få män som jobbar här efter något tiotal år vanligen har förkvinnligats! Och då menade han uppenbarligen inte att de genomgått en positiv utveckling – nej, för ”riktiga män” skyr ju dessa områden!
Så ska det här nya förbundet bekämpa könsspecifika fördomar kan det löna sig att först titta sig i spegeln.
Bert Bjarland
profeminist
