Hela trettiofem av Colombias urfolk hotas av utplåning. Därför driver landets indianorganisationer nu en kampanj tillsammans med FN:s flyktingkommissionär för att skydda urfolken.
– Ett av de största hoten mot oss är intrången på våra territorier. Armén kör bort väpnade grupper, men bara för att gruvbolagen skall få tillgång till marken. Regeringen vill ha fler gruvor, men den frågar inte oss om vi vill ha dem, säger Gilberto Arlan på telefon från indianorganisationen Onic:s kontor i huvudstaden Bogotá.
Enligt grundlagen och internationella konventioner måste regeringen rådfråga urfolk om vad som får göras och inte göras på deras territorier. Men det efterlevs inte alltid. Följderna kan bli förödande för indianfolken, berättar Arlan.
– Gruvdriften förstör våra skogar. Kemikalier som används i gruvorna förgiftar våra floder.
Arlan tillhör kankuamofolket som är med på listan över hotade urfolk. De bor i de snöklädda Sierra Nevada-bergen vid den karibiska kusten i norra Colombia. Sedan flera år tvingas kankuamofolket leva sida vid sida med den väpnade konflikt som pågår i landet. Situtationen är densamma för många andra urfolk. Arlan menar att alla parter i konflikten har gjort sig skyldiga till övergrepp mot indianerna. Till exempel finns det många rapporter om tvångsrekrytering av indianer till de väpnade grupperna.
– Paramilitärerna verkar i våra områden och attackerar oss. Officiellt har de avmobiliserats, men de finns fortfarande under andra namn. Gerillan och armén tar sig också in i våra byar. Vi säger nej till vapen och väljer inte sida i konflikten. Och vi vill inte ha någon med vapen i hand på våra territorier.
Osäker tillvaro
Det är farligt att vara indian i Colombia. Förra året mördades 122 indianer. Hittills i år har minst 60 mördats, enligt Onic.
– Regeringen gör inte tillräckligt för att skydda oss. Vi mördas av paramilitärer, gerillan och kokainkartellerna.
Droghandeln är ett växande problem för urfolken. Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå ökade kokaodlingarna i urfolkens områden med en femtedel mellan 2009 och 2010. Detta trots att de totala odlingarna minskade med runt en tiondel. Det beror förmodligen på att arméns offensiv mot gerillan och starkare militär närvaro i fler regioner har tvingat kokaproduktionen att flytta till än mer avlägsna områden, som ofta är hem åt urfolken.
Indianerna är de stora förlorarna på kokainhandeln, menar Arlan.
– Vi får ingen hjälp från staten och måste ibland ta jobb som raspachines (så kallas de som skördar kokabladen) för att försörja oss. Det är också vanligt att indianer helt enkelt tvingas att arbeta på kokafälten under vapenhot. När odlingarna upptäcks förstör armén både kokaodlingarna och vår åkermark med växtgifter. I vissa områden får raspachines betalt i kokain, vilket leder till att indianer blir drogberoende.
I Colombia finns inga stora urfolk med starka egna organisationer som i Bolivia och Peru. De flesta urfolk är relativt små och lever på en begränsad yta. Därför är de mer utsatta och har mindre möjlighet att påverka myndigheterna. Det är också svårare för dem att nå ut med information till omvärlden eller ens till resten av av det colombianska samhället.
Enligt FN riskerar så många som 35 av Colombias dryg 90 urfolk att försvinna fysiskt eller kulturellt inom en nära framtid. Det är därför som Onic tillsammans med FN:s flyktingkommissionär nu driver kampanjen ”Om de försvinner, så försvinner även en del av dig”. Kampanjen är riktad både till colombianer som inte känner till urfolkens problem och till omvärlden.
– Vi vill inte bli en del av historien, vi vill fortsätta att leva som indianer också i framtiden, säger Arlan.
Martin Garat
