Kan Greklands och i förlängningen Europas ekonomi räddas genom lån och krispaket eller krävs det mer drastiska politiska beslut? Det var den frågan som fem debattörer försökte svara på under Ny Tids understödsförening Tigerns diskussionstillfälle lördagen den 1 oktober. I panelen satt Markus Drake, aktiv i Europas unga gröna, Vänsterungas ordförande Li Andersson, vänsterekonomigurun Jan-Otto Andersson, Richard Brander, tjänstledig informatör på Finlands bank och den internationellt erkända ekonomiforskaren Katarina Sehm-Patomäki.
Jan-Otto Andersson gör genast från början sin ståndpunkt klar. Grekland borde ha skuldsanerats för länge sedan och han ser det som det enda sättet landet kan ta sig ur sin prekära situation. Han får mothugg av Brander som påpekar att det finns en enorm politisk vilja inom eurozonen att samarbeta för att igen få Grekland på fötter. Han menar att vi redan har sett att Irland med liknande åtgärder som nu vidtas har lyckats lyfta sig ur krisen.
Li Andersson oroar sig ändå för att stödpaketen åtföljs av stora krav på nedskärningar som drabbar det grekiska folket. Moderatorn Laura Lodenius uttrycker sitt dåliga samvete av samma orsak, men ur publiken kommenterar författaren Per-Erik Lönnfors att lite höjda skatter och strängare ekonomi i Grekland inte nödvändigtvis är av ondo.
– När de grekiska taxichaufförerna blev tvungna att börja betala skatt, strejkade de. Nog måste både taxichaufförer och den ortodoxa kyrkan i Grekland betala skatt.
Båda anderssonarna lyfter ändå fram problemet med återbetalningen av Greklands lån.
– Med 1–2-åriga lån med räntor på 30–40, upp till 90 procent är det omöjligt för Grekland att återbetala dem, säger Li Andersson och blir från publiken påmind om Vänsterungas förslag att ECB skulle börja erbjuda lågräntelån åt alla krisländer.
I fråga om en skuldsanering säger Sehm-Patomäki att det stora problemet är att det inte finns någon automatik i hur det skulle fungera.
– Det finns ingen juridisk instans som kan övervaka en skuldsanering och ingen vet riktigt hur en skuldsanering i praktiken skulle skötas.
Brander påpekar också att det bara är Grekland själv som kan försätta sig i skuldsanering, i praktiken efter att resten av världen slutar betala ut pengar.
I fråga om den större krisen i eurozonen frågar sig Markus Drake vad som hände med den keynesianska tanken om att investera sig ur krisen, såsom vi uppmanades göra i samband med bolånekrisen i USA. Det gemensamma svaret är att pengarna helt enkelt är slut, staterna har inte möjlighet att driva på stimulanspolitik längre. Föga överraskande nåddes ingen patentlösning för att rädda den europeiska ekonomin, men den livliga diskussionen, där publiken också aktivt deltog, gav säkert många en bättre inblick i vilka de grundläggande problemen är. Diskussionen fördes på föreningen Tigerns traditionella höstfest på Luckan i Helsingfors, där också country-duon Carmen and the Devil uppträdde.
Janne Wass
