På Stockholms Nationalmuseum kliver man direkt in i det sena 1800-talets Ryssland i hela dess komplexa
rikedom, skriver Tage Tallqvist.

Namn som Degas, Monet, Manet, Gaugin eller Toulouse-Lautrec för direkt associationerna till, och ger inre bilder, av Paris under La Belle Epoque.

Namn som Turner, Gainsborough eller Constable leder våra tankar till en lysande epok i engelsk konst.

Rubens och Rembrandt är även de allom bekanta. Hör vi däremot namn som Isaak Levitan, Ivan Sjisjkin, Mikhail Nesterov eller Ivan Kramskoi så säger namnen ingenting för de flesta.

Skälet härtill ligger i det faktum att denna lysande konst dels var inlåst bakom järnridån och dels drabbad av kalla krigets bannstrålar så att man i väst bara såg den som en föregångare till den socialistiska realismen, vilken proklamerats som estetisk ”generallinje” år 1934 i Moskva.

Detta innebar att den ryska realismen kom att förknippas med sovjetisk diktatur, med det obegripliga och främmande öst, med urtrist öststatsideologi. Till detta kom en stel ”borgerlig” moraluppfattning, ett kortklippt hyfs. Den var inte nog ”uppkäftig” för våra kulturbolsjeviker.

Det här är inte tomma ord; just kulturbolsjevismen segrade över denna realism, ty denna realism med sitt starka sociala patos och brinnande empati var under revolutionsåren, alltså före och efter 1917, i vanrykte hos revolutionärerna. Under denna tid och en bra bit inpå tjugotalet frodades olika ismer inom konstvärlden och det saknades inte dynamik. Marinetti, som så småningom skulle bli anhängare av fascismen i Italien, hade besökt Moskva och gränserna var fortfarande öppna. Ideér och impulser rörde sig obehindrat mellan de olika ideologiska blocken och ännu härskade tankens och estetikens frihet obunden av ideologiska påbud.

I denna veva försvann realisterna för att ge plats åt modernisterna – de moderna revolutionära strömningarna kom att härska fram till 1934, då realismen kom att återupprättas med konstnärsgruppen Peredvizjniki i förgrunden.

På Nationalmuseum i Stockholm kan den intresserade fram till mitten av januari se konstverk av konstnärsgruppen Peredvizjniki, målningar som annars hänger på Tretjakovmuseet i Moskva och Ryska museet i S:t Petersburg.

samhällskritik
och andlighet

Impressionismen kan sägas vara realismens högsta stadium. Den gemensamma målsättningen, att återge verkligheten så verklighetstroget som möjligt, är något som betraktaren får ta del av på den här utställningen. Man kliver direkt in i det verkliga och sanna Ryssland under sent 1800-tal i hela dess komplexa rikedom.

Ivan Sjisjkins landskap är ett lysande exempel på detta. Ibland tycks landskapen snudd på overkliga i sin skärpa, nästan vibrerande, på ett sätt som nära nog påminner om det svenska stämningsmåleriet vid samma tid. Men denna fotografiska exakthet är en chimär. Breda penseldrag och tjocka färgklickar skapar känsla av ljus och lurar ögat att se exakt återgivna bilder. Sjisjkin har härigenom, med ett fåtal valörer, gett sitt arbete en nästan overkliga närvaro. Hans stora magnifika målning av en vinterklädd skog har just den karaktären. Närvaron är total.

Utställningen bjuder på fler besjälade landskap, sociala skildringar som i sin harm ibland närmar sig det patetiska, landskapsmålningar som lyfter fram ”Det Heliga Ryssland” – den ryska folksjälen där många är präglade av den säregna ryska ortodoxa kristendomen. Men här finns även porträtt med mästerlig psykologisk gestaltning. En av porträttmålarna på utställningen är Valentin Serov.

Serov var medlem i konstnärsgruppen Mir Iskusstva. Han skulle mot slutet av sin karriär måla mytologiska motiv, men han är mest känd för sina impressionistiskt hållna porträtt av konstnärskollegor, medlemmar av hovet, aristokratin och borgerskapet. Serov tog 1905 ställning för revolutionärerna då han avgick som medlem ur S:t Petersburgs Konstakademi som protest mot ”Den blodiga söndagen”. Med målningen ”En Drunknad Kvinna” är han den i Peredvizjniki som är mest samhällskritisk i sin konst. Hans porträtt av den iskallt hånfulle och arrogante adelsmannen Felix Juzupov gör att man förstår revolutionärernas hat.

På utställningen finns också ett porträtt av vännen och kompositören Rimskij Korsakoff. Rimskij-Korsakoff är åldrad men full av kraft och hans händer är speciellt framträdande i målningen, de utstrålar den kraft, moraliska integritet och skaparkraft som var kännetecknande för Rimskij-Korsakoff. Serov har även målat ett porträtt av konstnärsvännen Isaak Levitan.

Isaak Iljitj Levitan är en lite ovanlig gestalt i Peredvizjniki, född och uppvuxen i ett schetl i Kowno (Kaunas) kom han ett bli den som utvecklade stämningslandskapskonsten. Hans landskap är ofta stämningsfulla på ett tungsint och melankoliskt sätt – ”Vägen till Vladimir” är ett ypperligt exempel på detta – denna väg, som straffångarna anträdde på sin väg till Sibirien, har han skildrat på ett sätt som gör att betraktaren i det närmaste står på vägen och känner sig omsluten av det vemod som konstnären lyckats skildra.

En annan målning av Levitan, ”Landskap med kloster och en kyrka”, för tankarna till svensk nationalromantik. Här finns återigen en känsla av andlighet i landskapet, den ryskortodoxa religiositeten som alltid tycks vara närvarande för de flesta inom Predvizjniki, hur socialt medvetna de än var. En jättelik målning skildrar ett dramatiskt avsked av soldater vid en tågstation – ett bra exempel på hur en realistisk skildring får en andlig dimension

Andra målningar visar hur integrerad denna religiositet var i det ryska samhället vid denna tid. Även om flera av målningarna framför kritik mot prästerskapet i form av berusade och arroganta präster finns ikonernas självklara plats i samhället illustrerade med en enorm lyskraft. På en målning är ikonmålaren själva motivet, med sin halvfärdiga ikon som både för- och bakgrundsmotiv.

impressionismens
essens

Archip Iwanowitsch Kuindshis suggestiva ”Natt vid Dnepr” är på samma gång oerhört realistisk som den är djupt romantisk, ett inte ovanligt drag i Peredvizjnikis landskapsmåleri men hos Kuindshi mycket starkt accentuerat. Kuindshi använder sig ofta av bara två, aldrig mer än tre valörer! I sitt senare måleri blev Kuindshi mer dekorativ och började måla stadsmiljöer.

Vasilij Dmitrievich Polenov är bland annat representerad med sin målning ”Gård i Moskva”, troligtvis målad i stadsdelen Arbat. Denna målning visar att impressionismen är ”realismens högsta stadium”. Konstnären har koncentrerat sig på ljusskildringen och valörerna för att framhäva objektet så som ögat ser det. Detta är impressionismens essens; i stället för att framställa varje litet barr eller grässtrå med exakthet betonar konstnären ljusskildringen och använder bred penselföring – resultatet blir en större realism eller om man så vill, en realism med djupare och intensivare verkan.

Sist men inte minst, i denna fantastiska utställning, Ilja Repin. Repin är representerad med flera av sina mest berömda verk. ”Zaporogiska kosacker skriver brev till sultan Muhammed IV”, inkännande porträtt av Leo Tolstoj och Mussorgskij, interiörer från kloster och finstämda porträtt av hans egen familj. Inför var och en av dessa målningar kan betraktaren försjunka i timmar, så djup är den psykologiska gestaltningen, så rik och mångfacetterad är kompositionen.

I Peredvizjnikis måleri finner man tydligt släktskap med de finska konstnärerna från samma tid: Albert Edelfelt (som hade nära kontakt med ryskt måleri och var vän med Repin), Eero Järnefelt och Akseli Gallen Kallela. Det finns de som finner likheter med den tidiga Helen Sjerfbeck. En som vi inte heller får glömma i sammanhanget är finländaren Hugo Backmansson. Backmansson som har förblivit okänd i resten av Norden. Här kunde Nationalmuseum i Stockholm göra en insats och ha en utställning med temat Backmansson – det är han värd.

Utställningen som öppnade i september pågår till mitten av januari. Alla besökare i den kungliga huvudstaden rekommenderas ett besök på Nationalmuseum!

Peredvizjniki – banbrytare i ryskt måleri. Stockholms Nationalmuseum, till 22.1.2012.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.