I den svenska författaren och kritikern Anneli Jordahls roman Augustenbad en sommar serveras läsaren ett riktigt trassligt och tragiskt (relations)drama.

Den enes högst angenäma kurortsvistelse kan mycket väl motsvara den andres värsta mardrömstillvaro. Där den ene ser ett naturskönt sommarparadis som erbjuder hälsofrämjande aktiviteter och näringsrik kost upplever den andre blott en förskräcklig plats med stränga regler och otäcka hydroterapisessioner, där minsta droppe alkohol dessutom är bannlyst.

I början av sommaren, någon gång under tidigt 1890-tal, anländer den fiktiva poeten Andreas Öman till den sörmländska kurorten Augustenbad (som för övrigt verkligen har existerat). Efter en vinter av feta såser och ett ökande alkoholintag är han på god väg att bli genomalkoholiserad, vilket lett till att hans hustru arrangerat kurortsvistelsen och sänt iväg honom. Och eftersom det är hustrun och hustruns föräldrar som sitter på familjens pengar har Öman inte mycket annat val än att snällt lyda och lämna Stockholm för en sommar på rehab. Hustrun hoppas att gymnastikövningar och hälsovatten ska bringa honom i god form och själv hoppas han kunna nyttja sommaren till att skapa ett nytt diktverk.

Vistelsen i Augustenbad blir dock allt annat än en problemfri semester för Ömans del. För det första är alla alkoholhaltiga drycker strängt förbjudna, vilket naturligtvis förorsakar stor frustration. Särskilt i början av boken får läsaren ta del av Ömans återkommande längtan efter några stärkande droppar. För det andra visar sig doktor Liljedahl som driver stället vara något av en despot. Med ytterst bestämd hand härskar han över såväl tjänstefolk som gäster och trots många liberala idéer vad patientvård beträffar, finns det ett besvärligt dagsprogram att anpassa sig efter och ett stort antal regler som måste följas. Regelbrott bestraffas med böter.

För det tredje leder en sommar utan hustruns närvaro till att Öman hänger sig åt utomäktenskapliga utsvävningar. Inte bara en, utan två damer fångar hans intresse; den syfilissjuka rättsrådinnan Amanda Eggerts och den unga Maria som arbetar på stället. Amanda Eggerts utgör berättelsens mest fascinerande karaktär. I väntan på att döden ska hinna ikapp henne ägnar hon sig åt att dikta ihop de mest morbida historier om hur hennes make, som hon innerligt hatar, själv går en otäck död till mötes. Med sitt röda hårsvall och sin teatraliska utstrålning påminner hon starkt om en expressionistisk målning av Edvard Munch. Var gång Amanda dyker upp i berättelsen för hon med sig en fläkt av dekadens och undergång. Medan Amanda är tvättäkta överklass representerar Maria å sin sida en helt annan värld med sin arbetarklassbakgrund. Genom Ömans spretiga romanser bakas därmed ett klassperspektiv in i romanen.

Anneli Jordahls roman ger ett tidsenligt intryck då hon tar upp aktuella frågor och låter badgästerna diskuterar sin syn på kvinnorörelsen och motsättningar mellan religion och vetenskap. Det förekommer även inslag av arbetarklassens drömmar om studiemöjligheter och krav på bättre arbetsvillkor. Trots att en stor del av läsarens uppmärksamhet riktas mot poeten Öman lyckas Jordahl också levandegöra de övriga litterära gestalterna, särskilt Amanda och Maria. Stundvis framstår de som häpnadsväckande moderna individer och vare sig det är ett medvetet drag av Jordahl med syfte att illustrera hur de lever i en brytningstid, eller ifall det rör sig om anakronistiska ingrepp, så gör det i varje fall de litterära gestalternas tankar om tillvaron intressanta.

Jordahl har byggt upp en relationsmässigt trasslig historia som håller tätt hela vägen och som utstrålar rätt tidsanda och trovärdighet. Eftersom poeten Öman är en filur med många brister, väcker Augustenbad en sommar frågan om hur mycket en människa egentligen kan förbättra sig, alternativt lära sig, i det här fallet under en kurortsvistelse. För även om människan strävar efter förbättring dyker det med all säkerhet upp nya komplikationer längs vägen. Måhända biter inte en kurortsvistelse på alla.

 

Anna von Bonsdorff

Anneli Jordahl: Augustenbad en sommar. Norstedts, 2011.

Lämna en kommentar