Alice i Underlandet är sannerligen ingen småtrevlig godnattsaga. Den despotiska Hjärter Dam och den smilande katten får Bulgakovs Behemot att blekna i jämförelse. Ändå. Jag bara älskar Underlandet med sin vrickade tillvaro. Få historier är väl så citerade, tolkade och omtolkade.
I Åbo kröns Kulturhuvudstadsåret alltjämt av fotoutställningen som utgående från Alice i Underlandet undersöker och knyter samman begär, sexualitet, etnicitet och klass hos flickor och kvinnor. På Logamos utställning medverkar konstnärsduon Saara Salmi och Marco Melander som arbetar med konstprojektet Atelieri O. Haapala. Utgående från de klassiska kabinettporträtten arbetar de lustfyllt och skickligt i neoviktoriansk anda och ”uppträder” på olika fester och evenemang med sin porträttstudio. Istället för en imaginär tidsresa skapar Saara Salmi i sin aktuella utställning About Alice and the Rabbit en högst personlig berättelse om Alice och Kaninen.
I början av 2000-talet ärvde Salmi en skissbok, fylld med fantasifulla teckningar föreställande ett ”underland”, befolkat av olika fantasivarelser, bland annat människor med kaninöron. Boken hade funnits i släktens ägo sedan sent 1800-tal och tillhört en släkting som arbetat för familjen Dodgson i Oxford. Sedan – oklart varför – kom hon till Finland. Här gäller det att vara uppmärksam. Lewis Carroll är egentligen pseudonym för C. L. Dodgson, känd matematiker i Oxford. Salmi började undersöka sin släkts historia och fann oanade referenser till teckningarna, både i England och Finland.
Med släkthistorien som bakgrund gör Salmi en djupdykning i fantasin och ger sin egen version av vad som hände med Alice, Kaninen och inte minst passionen och kärleken, i en tid som präglades av den viktorianska erans dubbelmoral.
Av de fantasieggande, drömska och vackra fotografierna plus en nyskriven saga som delvis utspelar sig på en cirkus, får jag en ny syn på främst Kaninen. Hos Salmi är han en lyxsökande dandy och artist, som utnyttjar vänner och kvinnor. Han är född med svart päls men färgar den vit – både för att passa in och för att sticka ut. Parallellen till Michael Jackson är uppenbar, men också på sin plats.
Alice framställs som en underskön flicka, inte helt olik John Tenniels originalteckningar. I vackra korsetter och pärlhalsband möter hon oskuldsfullt betraktarens blick men är inte så naiv som hon kan verka. Rättare sagt, hon gör vad hon måste under rådande omständigheter.
Jag kan inte annat än att sugas in i Salmis suggestiva sagovärld, denna cirkusvärld i stilla sepia. Samtidigt är det något som skaver. En svartklädd gråtande flicka blickar ned från väggen, undviker mig. När jag tittar närmare ser jag att hon gråter blod.
Figurerna i utställningen är de samma som hos Carroll men Salmi gör dem till sina egna. Utställningen är därför mycket personlig med en tillskruvad svart humor. Samtidigt är det en underbart vacker och sorglig berättelse om en flicka som föll men som hade mod nog att resa sig upp igen för att upptäcka den nya världen. Jag kan varmt rekommendera ett besök på Galleri Volga för att var och en ska få upptäcka vad som hände med Alice och Kaninen – eller inte hände. För vem är hon egentligen den där Alice?
Ylva Larsdotter
Saara Salmi: (Everything you did not want to know) About Alice and the Rabbit. Galleria Volga, Museigatan 34. Till 26.11.2011. Se bild på sista sidan.
