Susanna Alakoski debuterar som barnboksförfattare med boken om elvaåriga Tiia, där den sverigefinska miljön är välbekant från hennes tidigare romaner.
Dagens Harri är Susanna Alakoskis debut som barnboksförfattare. Efter succén med Svinalängorna (2006) och Håpas du trifvs i fengelset (2010) behöver hon knappast någon närmare presentation. I likhet med de båda tidigare böckerna utspelar sig också Dagens Harri (målgruppen är 9–12 år) i Svinalängornas Ystad. Med ett sverigefinskt perspektiv och ett tydligt klassperspektiv känns mycket igen från de tidigare böckerna. Nu är emellertid tonen betydligt ljusare och tiden är vår samtid.
Jag vill påstå att Alakoski är en av de samtida svenska författare som tar sitt litterära uppdrag på djupaste allvar, inte så att det blir högtravande pretentiöst utan för att hon skriver drabbande och har något väsentligt att säga; om Sverige, invandring, kön och inte minst klass. Böcker bör ha ett ärende, står det att läsa på hennes hemsida. Alakoski skriver inte för att få en chans att gå på mingelfester eller synas i TV utan för att hon faktiskt har något viktigt att berätta för oss.
I den nya boken får vi stifta bekantskap med jagberättaren och fjärdeklassisten Tiia som lever med sin omhändertagande och genomsnälla pappa Olli i en liten lägenhet i de fattigare delarna av staden. Här sätter Alakoski igen skärpan på det svenska klassamhället, ett samhälle där klyftorna mellan dem som har och inte har är milsvida och på något vis tycks cementerade i Moderatland. Men det är inte någon social misär som i Svinalängorna vi möter här. ”Så länge jag har mitt jobb som personlig assistent behöver vi inte oroa oss alltför mycket”, säger pappan. Mamman har några år tidigare omkommit i en motorcykelolycka och därför måste pappan vara mammapappa. Tiia tänker ofta på sin mamma och besöker hennes grav och smyckar den med stenar, ljus och drivved.
Men den lilla familjen har ett välfungerade och harmoniskt nätverk, en förlängd familj så att säga. Tillsammans med bästisen Peggy och hennes mamma, som också hon kommer från Finland, hjälps de åt och firar jul med rosolli och ”leipäjuusto”. På bästisvis gör Tiia och Peggy det mesta tillsammans. Dessutom delar de ett stigmatiserande utanförskap i form av allergier, framförallt mot pälsdjur, vilket gör att de inte kan besöka de flesta av sina klasskompisar.
Det är ett stycke vardagsrealism med både glädje och sorg som Alakoski serverar oss. Mycket av berättelsen utspelar sig i skolans värld. Här får vi lära känna Tiias klasskompisar, de tuffa killarna Harri och Jakob. Och så deras lärare, Bodil Brenner, som framställs som själva urtypen för en konservativ och snipig småskollärare som löser varje tänkbar konflikt med – bevare mig väl – ”samarbetsövningar”. För Harri är Tiias känslor ambivalenta. Mycket fint och med varsam penna tecknar Alakoskis fram en spirande och ömsint kärleksrelation mellan dem, där de dansar tryckare och håller varandra i handen.
I likhet med Leena i Svinalängorna har Tiia ett stort intresse för språk. Det är hennes ingång till att förstå sig själv och omvärlden. Peggy och hon har ett eget språk, hon skriver dikter och låttexter. Extra roligt tycker jag det är med de mindre språkliga krockarna mellan finska och svenska som uppstår emellanåt. Olli envisas till exempel, till Tiias förtret, med att säga påsvantar istället för tumvantar. Summa summarum är Dagens Harri en helgjuten och trovärdig berättelse, berättad med både allvar och humor. Alakoski förmår se världen med en elvaårig flickas ögon. Hennes barnboksdebut lovar med andra ord gott inför kommande böcker i serien om Tiia.
Ylva Larsdotter
Susanna Alakoski: Dagens Harri. Alfabeta, 2011.
