Stockholmsteater som spelar SCUM-manifestet har polisanmält flera hot mot teaterensemblen
År 1968 skrev Valerie Solanas en av litteraturhistoriens starkaste texter, SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men). Det radikalfeministiska manifestet angriper det patriarkala samhället ur tre synvinklar: den biologiska, sociala och psykologiska. I manifestet hävdas att mänsklighetens alla problem kan reduceras till problemet med män. Manifestet innehåller en rad drastiska formuleringar, bland annat föreslås att problemen löses genom männens utplåning. SCUM har tolkats på olika sätt med samma frenesi som Bibeln eller Kapitalet. Vissa läser det bokstavligt, andra menar att det är en svart ironi.
Under de senaste veckorna har Solanas text igen skapat uppståndelse, denna gång i Sverige. Turteatern i södra Stockholm spelar just nu SCUM-manifestet och har polisanmält flera hot mot teaterensemblen. Skådespelaren Andrea Edwards dödshotades efter framförandet av pjäsen och det har uppstått en hotfull stämning på nätet genom aggressiva blogginlägg och diskussion i sociala medier. Axess chefredaktör Johan Lundberg jämförde SCUM med Mein Kampf i radio.
Det har inte endast varit ensemblen som drabbats. Även kritiker, som till exempel Aftonbladets Jenny Teleman, som gillade pjäsen, har fått hot. “En sak är att en text och föreställning väcker debatt, men det är en helt annan sak när det går till personangrepp och regelrätta hot”, skrev föreställningens regissör Erik Holmström i ett pressmeddelande efter att man börjat framföra pjäsen under polisbevakning.
I november deklarerade ett gäng under namnet Moderatmännen att feminismen nu definitivt gått för långt. ”Våra söner får utstå väldigt mycket skit från den rådande stats- och mediefeministiska ordningen!”, sa de i samband med att pjäsen skulle visas för gymnasieelever. Deras planerade protestaktion mot Turteatern kom av sig men SCUM-debatten har blivit en framgång för den svenska antifeministiska mansrörelsen. Det är fråga om ett slags högeraktivism, med grund i gamla borgerliga nätverk, som nu får stöd av hatiska inlägg på nätet. Några av dem antifeministiska mansrörelsens “ledare”, som bloggaren Pär Ström, har fördömt mordhoten, men det finns också många som skriver saker som: ”En våldtagen feminist är en bra feminist.”
”Det är inte feminister som de ogillar, utan kvinnor. De är ganska tydligt eftersom de enbart hotat kvinnorna i uppsättningen och inte den manliga regissören. Män som hatar kvinnor är svåra att diskutera med”, sa Edwards i ETC senaste vecka.
Turteaterns webbsida säger med Solanas egna ord: ”Det här är inte ‘Stor konst’, ‘Djupa grejer’ eller ‘Sluka kultur’. Det här är en ‘ishacka i patriarkatets arsle.’” Men det verkar som om pjäsen även har orsakat en motsatt effekt i den svenska debatten. “Denna text tar många påståenden till en så överdriven nivå att man som publik tvingas till ett eget reflekterande. Om konsten inte tillåts att göra detta, vart är vi då på väg”, skriver Holmström. Det är tydligt att SCUM är en intressant diskussionsöppning om vad man får kräva, visa och prata om – och hur.
Kaisu Suopanki
