Trots det skrala människorättsläget i Saudiarabien valde regeringen att godkänna att Patria säljer 36 granatkastarsystem till landet. Men hade politikerna en reell möjlighet att påverka beslutet?
Veckorna före jul godkände regeringen en vapenaffär värd över 100 miljoner euro till Saudiarabien, en affär som den statsägda vapentillverkaren Patria förberett i minst fyra år. Ministrarna Tuomioja (sdp), Arhinmäki (vf), Kyllönen (vf) och Niinistö (grön) röstade emot med motiveringen att människorättsläget i landet är för svagt. EU fastslår också i en gemensam ståndpunkt från år 2008 att krigsmateriel inte bör exporteras till länder där människorättsläget är svagt.
Tolv ministrar röstade för, medan Heidi Hautala, som ansvarig för statsbolagen, inte fick rösta på grund av att hon ansågs vara jävig.
En av nyckelministrarna i affären var förvarsminister Stefan Wallin (sfp).
– Vi följer noga EU:s, OSSE:s och FN:s ”svarta listor” och bestämmelser när det gäller länder till vilka vapenexport inte är tillåten. Saudiarabien finns inte på någon sådan lista och därmed är vapenexport till landet tillåten, säger Wallin.
Det Wallin kallar ”svarta listor” är de vapenembargon som både EU och FN upprätthåller.
Vapenexportforskaren Jarmo Pykälä på forskningsnätverket Safer Globe Finland säger att de länder som försatts i vapenembargo är så solklara fall att de måste ses som en absolut miniminivå.
– Om endast de länder som försatts i vapenembargo är undantagna, så måste man nog konstatera att Finland nästan saknar en politisk linje i vapenexportfrågor. Det är klart att varje land måste göra bedömningar om läget i olika länder. I det har fallet har nog regeringens majoritet helt enkelt inte vågat ta ställning, säger Pykälä.
De länder som finns på embargolistorna är exempelvis Nordkorea, Iran, Irak, Syrien och Somalia.
makten över
vapenexporten
Nu när granatkastaraffären väl är godkänd riktas strålkastarna mot hurdan insyn politikerna har i vapenexporten. Man frågar sig hur det varit möjligt att statsrådet så sent som i december 2011 får ta ställning till affären.
Vem som helst kan nämligen klicka sig fram till Patrias hemsida och läsa ett pressmeddelande om att det slutgiltiga avtalet om att sälja 36 granatkastarsystem av märket Nemo undertecknades redan 18 november 2010. Vapnen sades formellt vara del av USA Foreign Military Sales. På försvarsministeriet säger sakkunnig Sanna Poutiainen att man alltid är fullt medvetna om de exporterade vapnens slutdestination. Så det har aldrig varit oklart att vapnen skulle till Saudiarabien.
svag Människorätt
inget hinder
Vapenaffärer kräver ofta åratal av förberedelser – innan man ansöker om exporttillstånd. Då inställer sig frågan: i vilket skede fick politikerna första gången ta ställning till om det är möjligt för Finland att exportera granatkastarsystem till Saudiarabien som i åratal hållit till i människorättsindexens bottenskikt? Enligt Sanna Poutiainen, som är sekreterare i Försvarsministeriets exportarbetsgrupp, är det enligt lagen möjligt för ett företag att be om ett förhandsutlåtande som klargör ifall försäljningen är i enlighet med Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje.
– Om ett företag får ett sådant förhandsutlåtande så binder detta inte beslutsfattarna i framtiden. Att förhandsutlåtandet inte kan vara bindande baserar sig på att projekten tar många år: när man ger ett utlåtande kan man inte veta vilka förändringar som sker i området dit materialen säljs. I fallet med Nemo-granatkastarsystemen och Saudiarabien har det inte getts något förhandsutlåtande, säger Poutiainen.
Företaget som planerar export får alltså själv bestämma om de anser sig behöva ett förhandsutlåtande.
Nu vet ju alla att det skett smärre förändringar i området i fråga. Det saudiska människorättsläget har länge varit uselt och ifjol skickade Saudiarabien trupper till Bahrain för att kväsa demokratiprotesterna där. Flera människor dog och hundratals demokratiaktivister fängslades. I november sköt saudisk polis ihjäl fyra demonstranter i Saudiarabiens östra delar.
Det här måste ha spelat en stor roll när utrikesministeriet i sitt utlåtande före julen 2011 ansåg att det fanns ett utrikes- och säkerhetspolitiskt hinder för att godkänna vapenexport till Saudiarabien. Stefan Wallin hörde till dem som röstade för vapenexport, bland annat eftersom affären skapar hundratals arbetsplatser inom metallindustrin.
– Inom utrikesministeriet fanns de facto flera olika åsikter om affären. Ministeriets åsikt formulerades i sista hand av utrikesministern själv, säger Wallin.
Per e-post frågar Ny Tid Wallin hur Finland beaktar EU:s ståndpunkt om gemensamma regler för kontrollen av export av krigsmateriel. Enligt ståndpunkten ska vapen inte exporteras till länder där de mänskliga rättigheterna kränks eller till länder där vapnen kan användas till annat än legitimt försvar. Wallin väljer att inte svara på frågan utan säger att ”Finland följer sina internationella förpliktelser”.
– Det är klart att människorättsläget i Saudiarabien inte är tillfredsställande, exempelvis vad gäller kvinnornas situation. Men landet är inte försatt i vapenexportförbud av EU eller FN. Ur finländsk synvinkel skulle det vara vanskligt att göra egna nationella analyser, som bygger på spekulation om vad som kan eller inte kan hända i ett land under kommande år, säger Stefan Wallin.
Granatkastare i
PR-syfte
Men om vi ser på saken ur vapentillverkaren Patrias perspektiv. Är det inte rimligt att anta att bolaget sökt politisk förankring i god tid innan en 100 miljonersaffär?
Via vapenforskaren Jarmo Pykälä får Ny Tid ta del av ett två vapenexportbeslut som undertecknats av förra försvarsminister Jyri Häkämies (saml). Den 11 december 2008 har försvarsministern beviljat Patria tillstånd att exportera ett stycke ”Nemo 120 mm Mortar System” till Saudiarabien. Den 24 augusti 2010 beviljar Häkämies tillstånd att exportera ett Nemo-granatkastarsystem till USA för landets projekt för militärförsäljning utomlands. Det handlar alltså om exakt samma granatkastarsystem som tre år senare säljs i 36 exemplar till Saudiarabien. Exportbesluten 2008 och 2010 gällde ”bara” tillfällig export i PR-syfte.
Ny Tid får tag på Patria Land Services vd Seppo Seppälä. Han får frågan om det inte var en kolossal risk med tanke på Patrias rykte i branschen att först skriva under ett kontrakt värt över 100 miljoner euro och först därefter vänta på att exporttillståndet behandlas.
– I olika länder tillämpas olika tågordning för vapenexport. I en del länder beviljas exporttillståndet först och därefter förhandlas affären. I Finland beviljas tillståndet i efterhand.
På frågan om varför Patria inte bad om att få ett förhandsutlåtande av försvarsministeriets exportarbetsgrupp säger Seppälä att det finns olika fördelar med olika tågordning och att en del av Patrias kunder kräver största möjliga konfidentialitet.
– Vi vill inte heller skicka in onödiga tillståndsansökningar och på så vis i onödan belasta ministeriet.
Patria fick alltså redan 2008 grönt ljus för att exportera granatkastarsystemet till Saudiarabien i PR-syfte – hur mycket kan det beskedet ha påverkat slutresultatet i den framtida storaffären?
– Kopplingen mellan politikernas positiva besked 2008 och 2011 kan finnas, eller så inte. Myndigheterna behandlar ändå varje exportansökan skilt för sig, säger Seppälä.
Ingen demokratisk diskussion
Forskaren Jarmo Pykälä lyckades efter idogt arbete få reda på att Patria förberedde en affär med Saudiarabien. Safer Globe Finland publicerade en rapport om granatkastaraffären i maj 2011. Kansan Uutisets Viikkolehti var först ute med nyheten. Senare, i november 2011 lyfte Yles A-studio upp frågan och efter det var debatten igång. Enligt Pykälä skulle debatten om vapenaffären helt och hållet ha uteblivit om inte massmedierna reagerat. Samtliga berörda ministrar sade under sommaren och förhösten att de inte kunde uttala sig, många med hänvisning till företagshemligheter.
– I det nuvarande systemet, när exporttillståndet behandlas först när affären är rodd i land, uteblir den demokratiska diskussionen helt och hållet. Nuläget är ohållbart, säger Pykälä.
Också minister Heidi Hautala har uttalat sig om att man borde se över förfarandet där politikerna har så lite insyn i processens första skeden. Under våren ska man på EU-nivå revidera unionens linje vad gäller export av vapen. Enligt Hautalas medarbetare kan det här ge en ny möjlighet att diskutera också Finlands linje om vapenexport.
Marcus Floman
