– Man måste nog vara galen för att öppna en bokhandel på tvåtusentalet, säger Ian Bourgeot vars bokhandel Arkadia Bookshop blivit något av ett landmärke för litteratur- och kulturintresserade i Helsingfors.
Klockan är tio på morgonen då jag stiger in i Arkadia Bookshops smakfullt och luftigt inredda lilla utrymme på Norra Hesperiagatan. Bokhandlare Ian Bourgeot är redan på plats fast bokhandeln inte öppnar före klockan tolv. Förutom en intervju med mig har han många ärenden att springa och sysslor att utföra före han slår upp dörrarna, som hålls öppna ända till klockan nio på kvällen. Att hålla en liten bokhandel i Finland är svårt; byråkratin fungerar effektivt för någon som tidigare bott i Frankrike och Guatemala men är grym, allting kostar.
– Jag har fruktansvärt långa arbetsdagar, säger Bourgeot, jag skulle egentligen inte rekommendera mitt jobb åt någon. Fast å andra sidan är det ju ett privilegium att få arbeta med något man gillar, och man måste ju vara galen för att öppna en bokhandel på tvåtusentalet!
via hela världen
Bourgeot, vars bokhandel Arkadia Bookshop blivit något av ett landmärke för litteratur- och kulturintresserade i Helsingfors, föddes i England men eftersom hans far jobbade som diplomat på utrikesministeriet flyttade familjen mycket runt i världen. Bourgeot har förutom i England bott i Mexiko, Guatemala, Malaysia, Tunisien och Frankrike, där han också studerat och gjort militärtjänst. År 1993 förde kärleken honom till Finland där han öppnade en språkskola som snabbt blev populär. En förändring i livssituationen ett drygt årtionde senare fick honom dock att byta branch.
– Jag började fundera på hur jag skulle kunna försörja mig i Finland utan att kunna finska. Jag äger massvis med böcker och har alltid läst mycket, så idén att öppna en bokhandel var inte långsökt. Sen hittade jag den perfekta lokalen här, en före detta frisörsalong som var full med gamla tvättfat då jag fick den. I mars blir det exakt fyra år sen.
”Quite a riot”
Då bokhandeln öppnade var hela sortimentet från Bourgeots tidigare privata samling. Nu har de flesta böcker bytts ut i och med att de sålts och nytt begagnat material köpts in för att ersätta dom, men utbudet är ändå i linje med Bourgeots egna intressen fast han säger sig satsa på att utöka det ”för att kunna erbjuda något för var och en”. Nästa projekt är att hitta ett sätt att sälja de äldsta böckerna i lagret, gamla texter från 1800-talet som är för bräckliga för att ha framme.
Arkadia Bookshop är även känt för att ordna kulturevenemang om kvällarna, med allt från poesiuppläsningar och spelningar till politiska debatter. Bourgeot fixar programmet genom att frimodigt fråga och rekrytera bland besökare i butiken.
– Folk tror ofta att jag har nåt slags exklusivt extensivt kontaktnät där jag fixar programpunkter, men så är det inte alls. Jag tar bara personligen kontakt med folk som kommer förbi.
Bourgeot reminiscerar kring minnesvärda evenemang som gått av stapeln i hans butik, t.ex. då Ahtisaari skulle tala om sin bok och folk köade ända ut på gatan (”It was quite a riot”) och den norske lutspelaren som uppträdde i butiken dagen efter Utøyamassakern.
– Han nämnde det aldrig, men det märktes tydligt på framträdandet. Det var en känslig stund.
passionerade finnar
Till någon med så pass mycket erfarenhet av att leva i olika länder är det frestande att ställa frågan i hur hög grad, om alls, den allmänna stereotypen om finländaren stämmer. Bourgeots svar är intressant.
– Den stora skillnaden jag märkt mellan finländare och t.ex. britter och fransmän, är att finnar är mer passionerade. Mer känslosamma, inte på ett melodramatiskt sätt utan helt enkelt så att flera saker styrs av känslor. När en finne till exempel är förälskad berättar han det inte för någon, eftersom han tror att alla ser det på honom för att han känner så starkt. Då jag var på besök i England för en tid sen chockades jag av hur högt och mycket människor talade och hur mycket ljud och påträngande intryck det var överallt. Jag tror att människor i England och Frankrike uppfostras annorlunda, jag tror vi lär oss att uttala också känslor som vi inte har. Som att om jag upprepar något tillräckligt högt och länge så blir det så. I Finland är det tvärtom. Det här gör finländare till väldigt uppriktiga människor. En finne säger inte att kaffet är gott om det inte är det, inte heller ”jag älskar dig”, om det inte stämmer.”
Den finska mentaliteten har också sina avigsidor. Bourgeot berättar om hur han i början av sitt liv i Finland var på besök på en liten begravningsplats i mellersta Finland. Ett stort monument fångade hans uppmärksamhet men då han gick närmare för att titta såg han ingenting som förklarade dess funktion, bara en rad namn och datum. Det var först senare han, efter att ha läst på om Finlands historia själv och lagt ihop två och två, förstod att monumentet var rest till minnet av fallna i inbördeskriget.
– I Finland, säger Ian Bourgeot, finns det mycket man måste gissa själv.
Otto Ekman
