SourceURL:file://localhost/Users/willo/Library/Mail%20Downloads/n%C3%A4tpublicering%20OBS.doc

Redan förra regeringen skärpte kraftigt lagstiftningen för flyktingars möjligheter att leva ett familjeliv i Finland. Nu kan det bli fler åtstramningar, aviserar inrikesminister Päivi Räsänen.

 

När det förra sommaren blev klart att den minister som ansvarar för migrationsfrågor i sexpartiregeringen heter Päivi Räsänen visste jag hur min första fråga i en kommande intervju skulle lyda.

Vilken är familjens betydelse för en människa?

– Den är viktig förstås. För det sociala välmåendet och säkerheten är den ju en alldeles central referensram för alla mänskor. Det närmaste sociala stödnätverket för människan.

Ett lite tråkigt svar tyckte jag, men poängen blev klar. I och för sig ställde jag inte frågan för att jag ville höra den kristdemokratiska inrikesministern sjunga kärnfamiljens gospel, utan för att jag senare i intervjun skulle fråga varför Finland gör intrång på en del utlänningsgruppers rätt till ett drägligt liv med nära och kära. Redan den förra regeringen skärpte reglerna bland annat så att man nu kan söka om uppehållstillstånd för familjemedlemmar endast från finska ambassader och konsulat utomlands. Det här kan innebära flera långa och farliga resor till intervjuer och DNA-test, resor som efter den nya lagändringen måste betalas av familjerna själva (finska staten ersätter endast kvotflyktingars resor).

 

En nordisk linje

I regeringsprogrammet står det skrivet att Finland bör förenhetliga sin linje vad gäller familjeåterföreningar så att den är lika den gängse linjen i de nordiska länderna.

Varför vill ni ha en enhetlig linje?

– Behovet av att ha en enhetlig linje med de övriga nordiska länderna hänger ihop med att det inte får uppstå länder med en särskild dragningskraft för flyktingar. Överlag försöker man mer och mer sträva efter att ha liknande praxis i alla EU-länder.

Vad har regeringen för planer gällande möjligheterna att få uppehållstillstånd för sina familjemedlemmar?

– Vi har nu en utredning på gång hur man kunde utveckla reglerna för familjeåterförening och när vi har fått resultaten (i slutet av februari detta år) ser vi om det finns behov att ändra på kriterierna, säger Räsänen.

En av de frågor som utredningen ska ta ställning till är om också de personer som fått så kallat alternativt uppehållstillstånd (toissijainen suojelu) för att de är i behov av internationellt skydd ska vara tvungna att visa upp en tillräckligt stor bostad och en tillräckligt hög månadsinkomst för att alls ha rätt att få sin familj till Finland. Redan i nuläget måste flera utlänningsgrupper visa upp att förtjänar tillräckligt för att försörja sin familj.

– Min uppfattning baserar sig på den utredning som riksdagens förvaltningsutskott gjorde under förra mandatperioden. Enligt den finns det ett krav på bostad och viss inkomst i Sverige och i Danmark, säger Räsänen.

På den här punkten måste nog minister Räsänen ha blivit fel informerad. I just Danmark och Sverige undantas de som fått uppehållstillstånd enligt kategorin alternativt skydd. I Finland är de som fått alternativt skydd en av de största grupperna.

 

Fattiga straffas?

Nu har det då blivit dags att fråga minister Räsänen om skyddsbehövande människors rätt till ett familjeliv.

Vilken betydelse har då familjen för flyktingars möjligheter att stadga sig i Finland? Borde inte utgångspunkten vara att alla och envar har rätt till ett familjeliv?

– Jo, utan vidare borde det vara det. Det är klart att det är viktigt att också de som får flyktingstatus ska ha möjlighet att leva ett familjeliv. Men om Finland börjar kräva också av nya utlänningsgrupper (olika kategorier av personer som beviljats uppehållstillstånd för att de är i behov av internationellt skydd) att de ska ha en tillräcklig inkomst före familjeåterföreningen kan börja, så är tanken den att vi uppmuntrar till samma sak som vi gör med personer som flyttat hit för att jobba: man ska ha en viss inkomstnivå före man kan få förenas med sin familj.

Det här kan ju också tolkas så att de fattiga straffas. Om du inte har tillräckligt med pengar så har du inte rätt till ett familjeliv.

– Det är också fråga om hur det finländska samhället ska bära sig. Man kan också säga att det är fråga om ett slags reglerad invandringspolitik, säger Räsänen.

 

Ensamma barn

De åtstramningar som den förra regeringen gjorde i fråga om familjers möjligheter att återförenas har redan nu lett till att färre familjemedlemmar kommer till Finland. Hur är det finländska samhället förberett på det faktum att allt fler minderåriga flyktingbarn kommer att tvingas leva utan syskon och föräldrar? Jag riktar frågan till Outi Lepola som gör en utredning för Centralförbundet för barnskydd om hur systemet med företrädare för asylsökande barn borde utvecklas i Finland.

– Man kan verkligen fråga sig vad det innebär. De allra flesta av barnen som fått uppehållstillstånd kommer ju att stanna i Finland och väldigt få har ens på ett tekniskt plan möjlighet att någonsin flytta tillbaka till sina familjer. Och då måste man ju komma ihåg att de har fått uppehållstillstånd för att de är i behov av skydd för att omständigheterna i hemlandet är otrygga. De flyktingbarn som växer upp utan sin familj är i en psykologiskt svår situation, säger Lepola.

Hon undrar om de finländska myndigheterna tänkt på vilka sociala konsekvenser det kan få om allt fler ensamkommande barn lämnas utan det stöd familjen skulle ge.

– Med tanke på barnens möjligheter att stadga sig i Finland och leva ett liv här så är det ju oroväckande. Och för samhället kan det här innebära antingen problem eller utgifter eller bådadera, säger Lepola.

 

Marcus Floman

Lämna en kommentar