I sin nya bok visar Anders Jerichow att karikatyrtecknarna är ytterst relevanta för ett sunt samhälle.
Vad gör vi när vi i tidningen ser en karikatyr, som vi inte tycker om? Skriver ett argt brev till tidningen? Skyndar oss att packa in fisk i den? Säger upp prenumerationen? Sammankallar till en protestdemonstration? Det frågar sig den danska seniorkorrespondenten och kolumnisten Anders Jerichow i sin nya bok Bladtegnere i et globalt minefelt (Skämttecknare på ett globalt minfält).
Idén till boken fick han av tilldragelserna efter Jyllandspostens publicering av de berömda Muhammedkarikatyrerna den 30 september 2005. De våldsamma reaktionerna ute i världen tog inte bara tecknarna utan alla de frisinnade och antiauktoritära danskarna på sängen. I Danmark har varken kungafamiljen eller politikerna protesterat mot att uppträda i tidningarnas grovkorniga karikatyrer.
Bland de tolv danska teckningarna av profeten Muhammed var det speciellt en som utlöste den explosiva vreden i den muslimska världen: nämligen den som föreställde Muhammed med en bomb i turbanen. En pakistansk religiös ledare erbjöd en million dollar till den som tog livet av tecknaren bakom denna karikatyr, Kurt Westergård, som sedan dess levt med polisskydd och en gång varit nära att bli mördad.
Efter allt ståhej kring karikatyrerna fick Anders Jerichow, som är ordförande för danska PEN, lust att undersöka karikatyrtecknares förhållanden i andra delar av världen. Han begav sig ut på en ”resa i tabuering”, som han kallar det, och mötte några av världens skarpaste karikatyrtecknare. Hans bok, som är resultatet av resan, är den första danska boken om karikatyrteckningar i ett globalt perspektiv.
majestätsbrott
”Mitt jobb är att kränka. Och alla människor med makt – antingen det är politisk, religiös eller intellektuell makt – hatar det men älskar det också”, hävdar Martin Rowson, en av Storbritanniens mest kända och mest kontroversiella skämttecknare. ”För politiker är det värsta näst efter att uppträda i en politisk teckning, att inte alls bli tecknade. Om de inte blir tecknade, fruktar de att de inte blir tagna på allvar”, tillägger Rowson.
Europeiska karikatyrtecknare åtnjuter en betydligt större frihet än deras kolleger i andra delar av världen. Men i Spanien blev tecknaren Guillermo Torres förklarad skyldig till majestätsbrott efter att han på första sidan av tidningen El Jueves år 2007 publicerat en teckning av det spanska kronprinsparet mitt under en sexualakt. På bilden säger kronprinsen till sin hustru Letizia: ”Om du blir gravid, är det här det närmaste jag kommit ett betalt arbete”, med hänvisning till tidigare premiärminister Zapateros erbjudande om en penninggåva till alla som får barn. Numret drogs tillbaka från handeln och både Torres och redaktören fick böter för teckningen.
Skämttecknarens yrke kräver inte blott anlag för teckning men också stora kunskaper om både politiska, sociala och kulturella förhållanden och modet att våga utmana makthavarna och samhällets stelnade normer och regler. Enligt den berömda franska tecknaren Plantu behöver man bara titta på de lokala skämtteckningarna om man vill veta vad som försiggår i ett land. Man kan ändå fråga sig vad som driver skämttecknare att kämpa för sitt yrke i totalitära eller starkt konservativa stater, där de ofta kan riskera sitt liv för en enda teckning.
med livet som insats
I Jordanien, där kungafamiljen varit oberörbar, förlorade tecknaren Emad Hajjaj sin ställning på morgontidningen Al-Ghad efter att ha tecknat en oskyldig porträttserie av kung Abdallah i olika förklädnader. Men efter 11 september 2001 och den danska Muhammedkrisen har folk enligt Hajjaj blivit extremt överkänsliga och nu är han mera rädd för folkets reaktion än för underrättelsetjänsten. Och i Zimbabwe har Tony Namate motvilligt varit tvungen att gå under jorden på grund av Mugabes motvilja mot Namates karikatyrer av honom.
Innan det folkliga upproret i Syrien utbröt åtnjöt tecknaren Ali Farzat stor respekt för sin kritik av korruption, hyckleri och statlig byråkrati, men när revolten bröt ut väckte karikatyrtecknarna Bashar Assads misstänksamhet. Efter publiceringen av en teckning där Assad försöker lifta med den flyende Gadaffi blev Farzat överfallen och lämnad medvetslös i ett dike med sönderslaga händer.
Den sydafrikanska tecknaren Zapiro, som kämpat aktivt för de svartas likställighet, har trots sin judiska bakgrund blivit beskylld för att vara både antisemit och blasfemisk på grund av sin religionskritik. Hans teckning i den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian där Muhammed ligger på en soffa hos sin psykoanalytiker och klagar över att andra profeter har tillbedjare med sinne för humor väckte stor uppståndelse. Tidningens chefredaktör blev tvungen att be om ursäkt, men det ville inte Zapiro göra. Han gjorde i stället en ny teckning av sig själv på soffan hos analytikern där han klagar över att han som tecknare borde idka religiös censur.
I Hong Kong har tecknarna än så länge friare händer än i övriga Kina. Regimen i Beijing accepterar inte skämtteckningar av kinesiska makthavare. Men numera upplever journalister också i Hong Kong en tilltagande självcensur och de flesta tidningar har avskaffat sina politiska skämtteckningar på grund av påtryckningen från Beijing. Jerichow besökte tecknaren Zunzi, som arbetar för Hong Kong Apple Daily, den största oavhängiga kinesiska tidningen, som varken säljs eller distribueras i Fastlandskina. Zunzi vägrar att böja sig för Beijing och känner en viss stolthet över att bli censurerad av regimen. Problemet är att stora företag och investerare med intressen i Fastlandskina föredrar att annonsera i tidningar som är mindre kritiska mot Beijing. I och med Kinas allt större globala roll kan de här tendenserna komma att orsaka bekymmer också i Europa.
humor och självironi
Jerichows bok är ett välkommet bidrag till kampen för yttrandefrihet och ger en intressant inblick i maktmekanismerna i olika länder. Karikatyrtecknare har hittills inte riktigt tagits på allvar, men Jerichow gör läsaren medveten om att deras yrke är ytterst relevant för ett sunt samhälle. Vi har behov av en hovnarr som sätter fingret på de ömma punkterna. Karikatyrer är nödvändiga både för demokratin och pressfriheten. Men ingen annan form av publicering har utlöst så stor ilska som karikatyrer, bekräftar Jerichow. Ilskan och hämndlystnaden kommer oftast från diktatoriska makthavare eller personer som är fastlåsta i en religiös eller politisk ideologi. Det är personer som saknar två viktiga förutsättningar för en socialt välfungerande individ: humor och självironi.
Viveca Tallgren
Anders Jerichow: Bladtegnere i et globalt minefelt. Gyldendal, 2011.
