Nummisuutarit är tänkt och uppbyggd på svenska, skriver regissören Juha Hurme i programbladet till Sirius Teaterns och Teater Mars uppsättning av På friarstråt, en nyöversättning av sagda pjäs. Faktiskt så skrev Alexis Stenvall, som använde sig av artistnamnet Kivi, sin debutpjäs Bröllopsdansen på svenska, och översatte den senare till finska. Originalmanuskriptet har gått förlorat, och således är det tyvärr endast i översatt form som vi nu får ta del av Nummisuutarit på svenska.
Men ack en sån nyöversättning Niklas Groundstroem har gjort! Groundstroem har lyckats bevara Kivis poetiska språkdräkt, som står i komisk kontrast till innehållet i pjäsen, en historia om fylleri, bedrägeri, girighet och missförstånd. Kivi är väl det närmaste vi kommer Shakespeare i Finland och det är otvivelaktigt en shakespeariansk upplevelse som rullas ut på scenen. Allt finns där; den förbjudna kärleken, förväxlingskomedin, de listiga dubbelspelen, den auktoritära fadersfiguren (som ju i finländska förhållanden blir modersfigur) och rena slapsticken. På samma sätt som till exempel Så tuktas en argbigga, lider På friarstråt också av en kvinnosyn som i dagens läge känns lite förlegad. Slutklämmen där Esko förkunnar att han aldrig kommer att gifta sig, eftersom kvinnor bara är till besvär, känns en aning malplacerad i dag. Delvis har ensemblen kringgått de stereotypiska könsrollerna genom att låta ett av kärleksobjekten, Jaana, spelas av den närmare två meter långa Aleksi Klöve – ingalunda i dragmundering, utan i mycket maskulina byxor och kavaj. Denna effekt borgar naturligtvis också för en del garanterad komik.
Gogo Idman som den enfaldiga, rättrådiga, men temperamentsfulla huvudpersonen Esko, som ger sig ut till grannbyn på misslyckat friarstråt är pjäsens motor. Idman får ge uttryck för hela sitt komiska register, som bevisligen är brett och med sin fysikalitet gör han huvudrollen till en njutning att följa med. Han flankeras väl av framför allt Niklas Groundstroem och Paul Olin i olika roller, den ena mer dråplig än den andra. Resten av ensemblen gör ett grovt jobb, men har ibland lite svårt att hålla jämna steg med de här tre komeditalangerna. Nina Hukkinen är den fasta punkt som håller pjäsen rotad på marken, medan Oskar Silén i vissa partier är fullständigt glimrande.
Tyvärr håller pjäsen inte riktigt till slut. Den första akten är den avgjort roligare, medan fyllegraden stiger ju längre andra akten lider. Till slut blir det så mycket ragglande, sluddrande, skrålande och knytnävssvingande att det tar udden ur den annars intelligenta farsen som plötsligt blir bondkomik med buskis. Slutet räddas i den här versionen ändå av att Aleksi Klöve visar sig vara Paul Olins späda dotter. Men på vägen finns så många goda skratt att man trots allt lämnar salen med ett brett leende på läpparna.
Janne Wass
På Friarstråt. Sirius Teatern och Teater Mars. Manus: Aleksis Kivi. Översättning: Niklas Groundstroem. Regi: Juha Hurme. Scenografi: Markku Hernetkoski. Ljusplanering: Ada Halonen. I ensemblen: Niklas Groundstroem, Paul Holländer, Nina Hukkinen, Gogo Idman, Aleksi Klöve, Åsa Nybo, Paul Olin, Oskar Silén, Elin von Wright.
