Mat och utbildning är nyckeln till ett lyckat liv efter fängelset. Det tror Claus Meyer, vars kockskola för kriminella väckt både beundran och kritik.
Claus Meyer, Danmarks mest kända kock, startade förra hösten en kockskola i det slutna fängelset Vridsløselille i utkanten av Köpenhamn. Projektet är ett samarbete mellan Kriminalvården, Claus Meyer och Danmarks Radio, och tanken är att det ska förebygga kriminalitet och bidra till en bättre resocialisering av kriminella fångar. Meyer är en initiativrik man som har varit involverad i en lång rad matföretag. Han driver restaurangerna Meyers Deli och flera bagerier i Köpenhamn och är dessutom delägare i restaurangen Noma, som år 2010 korades till världens bästa restaurang. Han har också gett ut flera kokböcker och är en flitig föredragshållare.
Inställningen till vidareutbildning är kritisk bland de flesta interner. Många av dem har varken haft jobb eller fått utbildning, och tror inte heller att de kommer att få arbeta då de kommer ut ur fängelset. Därför var det inte lätt för Meyer att samla intresserade interner till projektet. När han första gången blev presenterad för dem, möttes han av misstro och skepsis. ”Han skall inte tro att han kan lära oss något” eller ”bara för att han är berömd skall han inte tro att han kan imponera på oss” var inställningen. Men Meyer var övertygad om att hans åtta veckor långa matprojekt i fängelset skulle bli en succé. Det visade sig att det också skulle bli en av hans största utmaningar någonsin.
Claus Meyer tror på att man skall ge folk som hamnat på fel spår en extra chans.
– Det intressanta med matlagning är att internerna ju redan från förr lagar mat varje dag på sin avdelning. Men de har inte mycket pengar till maten. Många tänker också på sin hälsa. Så om man kan lära dem att laga extra välsmakande mat för ett litet belopp, och om maten till på köpet är hälsosam, är man på god väg att fånga deras intresse. Man ger dem också vissa färdigheter som de kan använda i familjelivet och som ger status i samhället, säger han.
Meyers projekt lyckades. Ambitionen var att internerna på två månader skulle vara i stånd att skapa en restaurangupplevelse på Michelin-nivå.
– Den avslutande middagen då 60 människor reste sig upp och klappade oavbrutet i fem minuter för internerna kan ingen ta ifrån oss. Uttrycket i deras ögon kommer jag att minnas mycket länge. Kanske alltid. Jag hoppas att idén med kockskolan också sprider sig till andra fängelser, har Meyer sagt.
Stark kritik
Mitt under projektet i Vridsløse fängelse blev solskenshistorien ändå objekt för en hetsig debatt. Det var efter att Meyer beslutat att på ett av sina bagerier anställa en man som för närvarande avtjänar ett sexårigt fängelsestraff. Han är anställd som lärling och har fått tillåtelse att utbilda sig utanför fängelset under sin permission. Meyer var övertygad om att mannen hade ångrat vad han hade gjort och han ville inte veta något om hans brott.
Offret för mannens brott visade sig vara hans före detta flickvän, som han för tre år sedan i ett anfall av svartsjuka hade slagit med en järnstång och sedan kastat ut från ett fönster på tredje våningen. Den 29-åriga Marlene Duus överlevde men är nu till 50 procent invalidiserad. När hon av en väninna hörde att hennes tidigare pojkvän var anställd i Meyers bageri grep hon pennan och skrev en lång artikel med titeln ”Får offret också en chans till?” i tidningen Politiken. I sin artikel framhäver hon det orättvisa i att endast våldsmannen blir erbjuden resocialisering medan offret blir negligerat. Marlene väntar fortfarande på ersättning för sina utgifter för medicin, ett flertal behandlingar, med mera. ”Men är man dömd för mordförsök är det en annan sak. Hur är det samhället prioriterar? Är detta inte uppenbart ett fel?” frågar sig Duus i artikeln.
Hennes artikel väckte en våldsam debatt i de danska medierna med övervägande känslomässiga reaktioner om huruvida kriminella fångar överhuvudtaget förtjänar någon permission eller resocialisering. Claus Meyer fick nu en lång rad hatfulla mejl och meddelanden på Facebook som uppmanade folk att bojkotta hans restauranger och bagerier.
Dyr fångvård
På frågan om Marlene Duus våldsman förtjänade den hjälp han fått till resocialisering svarade Meyer i en tv-intervju:
– Det är ett mirakel om Marlene kan förlåta sin tidigare pojkvän. Men den sista man bör fråga om den skyldiga skall resocialiseras är offret. När det anses att en förbrytare har avtjänat sitt straff, förtjänar han att få ännu en chans.
Experter inom kriminalvården anser att utbildning är den bästa formen av resocialisering och att projekt som handlar om mat kan ha ett positivt inflytande på själva fängelsemiljön.
Som svar på de våldsamma reaktionerna skrev Meyer en artikel i Politiken om sina motiv för resocialiseringsprojektet och uppmärksammade att fångvården i Danmark årligen kostar 2,9 miljarder kronor och att en plats i fängelset i genomsnitt kostar samhället 500 000 kronor per år.
I den mediedebatt som följde efter Duus artikel var de flesta eniga om att offret blivit negligerat till fördel för brottslingen. Huruvida våldsmän och andra kriminella skall resocialiseras var det mycket divergerande uppfattningar om bland danskarna, men man märkte en stor hämndlystnad å Duus vägnar. Strängare straff för våld och ingen resocialisering alls, tyckte många.
I ett fall som Marlene Duus är hämndlystnaden förståelig, men det är knappast fruktbart att låta hämnd eller rent känslomässiga argument driva samhället. Som en professor i rättsvetenskap, som deltog i en tv-debatt om fallet Duus, påpekade, är förståelse för offrets kränkta rättskänsla naturlig, men hon tillade att det är lika viktigt att undersöka hur man kan undvika liknande brott i framtiden. På den punkten torde Claus Meyers initiativ med kockskolan i fängelset vara ett steg i rätt riktning.
Viveca Tallgren