Häromveckan reste jag till Aten i eurokrisens spår. Det blev en dyster resa. Grekland går in i femte året av recession. Arbetslösheten är över 20 procent, bland de unga är fler än hälften utan arbete. EU:s politik ska rädda euron och bankerna, möjligen lyckas den med det. Men Grekland räddas inte, krisen blir snabbt allt djupare.
Överallt i Aten såg jag affischerna med text på grekiska som jag inte förstod och bilden på en örn som angriper en man som är fjättrad vid en klippa. Affischen utstrålar både grekisk mytologi och facklig kamp. När jag kom till de statsanställdas fackförbund ADEDY fick bilden sin förklaring, det var de som hade tapetserat staden.
– Prometheus tog elden till människorna mot gudarnas vilja. Som straff bands han vid en klippa och dit kom en örn och åt levern ur hans kropp. Nästa dag hade levern vuxit ut igen och örnen kom tillbaka, berättade fackförbundets förtroendevalda för mig.
Örnen är trojkan, och Prometheus är det grekiska folket. Trojkan är de utsända från EU och IMF som påtvingar Grekland den stenhårda nedskärningspolitik som slår så hårt mot ADEDY:s medlemmar med massuppsägningar, sänkta löner och sänkta pensioner. Samma dag strejkade och demonstrerade de av förbundets medlemmar som är anställda inom hälsosektorn. Omkring 20 000 av deras arbetskamrater har blivit uppsagda, vårdkvaliteten sviktar och avgifterna för patienter och för dem som behöver medicin har höjts. Strejkerna avlöser varandra i Aten, dagen innan strejkades det i tunnelbanan. Bara ADEDY har gått i strejk ett 20-tal gånger det senaste året.
Enligt myten räddades Prometheus av Herakles. Men vem ska rädda Grekland och hur ska det ske?
Grekland går mot val. Det kan bli ett historiskt val för den grekiska vänstern som når över 40 procent i väljarstöd i vissa mätningar. Problemet är att vänstern är uppdelad på tre olika partier som ser ut att få en bit över tio procent av rösterna vardera. Om den hade kunnat enas vore den landets i särklass största politiska kraft. Det andra problemet är det grekiska valsystemet som är till för att gynna det största partiet som får 50 extra mandat i parlamentet, traditionellt har det antingen varit PASOK (socialdemokrater) eller Ny Demokrati (höger). Nu ser det ut som att Ny Demokrati blir största parti, men klart mindre än vänstern sammantaget i antal röster.
De tre olika vänsterpartierna är: SYRIZA, en valallians som domineras av vänsterpartiet Synaspismos. Synaspismos har sina historiska rötter i den mer moderna delen av kommunistpartiet. Dimokratiki Aristera, det demokratiska vänsterpartiet, som är en utbrytare ur Synaspismos men som också har fått besvikna socialdemokrater i sina led. KKE, det grekiska kommunistpartiet, som är ett välorganiserat parti med stort fackligt inflytande. Politiskt är partiet mycket traditionellt och dogmatiskt.
Vänsterpartierna har varit avgörande krafter i oppositionen mot den brutala politik med nedskärningar, privatiseringar och attacker på fackliga rättigheter som nu genomförs i landet på order av EU. Därför har stödet för dem vuxit så kraftigt.
KKE är det mest militanta partiet. Kommunisterna menar att landet är i en förrevolutionär fas och talar om ett socialistiskt Grekland som lämnar såväl euron som EU. Av andra partier ses KKE dock som dogmatiskt och dominerat av klassiskt auktoritärt kommunistiskt tänkande.
Synaspismos är närmast ett vänstersocialistiskt parti med en mer modern framtoning. Partiet är mycket kritiskt till den politik som nu påtvingas landet. Partiet är inte för att Grekland idag ska lämna euron, men partiet utesluter inte att det kan bli så framöver beroende på villkoren för detta. DA framstår som mest reformistiskt, nästan lite socialdemokratiskt, till identiteten. Partiet försvarar EU och euron i sig även om de kritiserar enskilda högerinslag i EU:s politik.
Oavsett vilka vi pratar med, vänsterpartier eller fackförbund, så bekräftas bilden av den sociala katastrof som nu drabbar landet. Arbetslösheten är skyhög, kapitalflykten är enorm, investeringarna rekordlåga och tiotusentals greker emigrerar medan fattigdom och desperation breder ut sig. Nu betalar de vanliga grekerna dyrt för bankernas misstag, eurons felkonstruktion och bristerna i det egna skattesystemet.
Sista kvällen i Aten träffade jag den svenska journalisten Kajsa Ekis Ekman som tillbringar mycket tid i staden och arbetar på en bok om krisen och om den folkliga mobiliseringen emot den. Kajsa har tre av sina vänner med sig. Liksom många andra greker har de tre unga vännerna mycket långa arbetsdagar och vi ses framåt niotiden när de kommer från jobbet. Alla tre har varit mycket aktiva i de folkliga protesterna, i strejker och demonstrationer. Alla står till vänster, men de tillhör inget parti. De har varit hoppfulla och trott att protesterna skulle kunna påverka. Nu är de mer pessimistiska, nästan lite nedslagna.
En av dem arbetar som ingenjör, han designar och konstruerar ventilationssystem. Han har nyligen avslutat ett större arbete åt ett företag. När det var klart kunde företaget inte betala i pengar – istället fick han ersättning i form av färsk fisk och ett kylskåp. Själv har han inte kunnat betala hyra på fyra månader. Han är en av många. Omkring 400 000 greker som ännu inte är uppsagda arbetar utan lön eftersom företagen inte kan betala. Byteshandel förekommer och ersätter delar av penningekonomin. Man får hjälp av släkt och vänner. Många greker som blir utan arbete flyttar tillbaks till byn som de kom ifrån och börjar odla jorden i en form av självhushåll. Ett samhälle som delvis lämnar penningekonomin på grund av krisen är illa ute.
De flesta greker som vi talar med är dystra, de ser ingen ljusning. Den ekonomiska depressionen blir också en mänsklig depression. Ingen som vi mötte kan se att regeringens och EU:s politik skulle kunna innebära en vändning för ekonomin. Även vänstern som gör motstånd mot den nuvarande politiken trevar efter svar på hur ett alternativ skulle kunna se ut. En vän och parlamentsledamot för Synaspismos som jag talade med sa att nödvändiga reformer av rättssystem och förvaltning inte blir av, de rika smiter fortfarande från skatt och den svarta andelen av ekonomin snarare växer än krymper. Däremot får lönesänkningar och nedskärningar fullt genomslag. Ekonomin krymper och människor blir fattiga, men grunden läggs inte för något nytt.
Många av de vi har talat med säger att Grekland har blivit en försökskanin som man provar en nyliberal chockterapi på. De känner sig förtalade i andra länder där greker framställs som lata bidragstagare när de som har jobb arbetar hårt för låg lön.
Vänstern och fackföreningarna trevar efter en alternativ politik, man är i alla fall överens om att den nuvarande politiken är katastrofal för landet. Det är inte svårt att hålla med dem.
