David Cronenberg är inte den första filmmakare som fascinerats av Sabina Spielreins öde. Denna kvinna av ryskt-judiskt påbrå var Carl Gustav Jungs patient och älskarinna. Så småningom blev Spielrein psykoanalytiker, grundade ett experimentellt daghem i Sovjetryssland och avrättades av nazityskarna i Rostov-na-Donu år 1942.
Roberto Faenza berättade hennes historia i sin film Prendimi l’anima, Elisabeth Màrton gjorde det i Mitt namn var Sabina Spielrein.
Christopher Hamptons manus till A Dangerous Method bygger på hans teaterpjäs The Talking Cure som i sin tur baserar sig på en roman av John Kerr. Cronenbergs film innefattar väldigt mycket dialog. Tyvärr blir bildberättandet lidande. Därför kan vissa uppleva filmen som småtråkig.
År 1904 hämtas den maniska, sparkande Sabina (Keira Knightley) till Jungs klinik i Schweiz. Det kommer fram att hon njuter av att bli förödmjukad – en följd av hennes fars uppfostringsmetoder. Jung (Michael Fassbender) utför en sorts freudiansk exorcism på Sabina och hon blir nästan normal igen.
Attraktionen är ett faktum, men Jung är gift. Han och Sabina umgås på det intellektuella planet. Några år senare inleder de en passionerad affär som för tankarna till det ”lyckligt sadomasochistiska” förhållandet i Steven Sheinberg film Secretary (2002) – det finns bara inte någon humor här. Kärlekshistorien i A Dangerous Method är mycket allvarsam.
Tydligen ville Cronenberg göra denna kärlekshistoria till filmens bärande tema. I själva verket är det Jungs relation med Sigmund Freud (Viggo Mortensen) som är det mest intressanta här. Det är ett nöje att se dem träffas och resonera om lustar samtidigt som de själva är allt annat än frigjorda. Mortensen gör en överraskande bra Freud. Hans personkemi med Jung / Fassbender är perfekt. På många sätt är de varandras motsatser. Freud är fattig, Jung har en rik fru. Freud är jude, Jung är en ”arier”. Ateisten Freud vill vara strikt vetenskaplig. Jung, en ättling till den tyska kristendomen, är fascinerad av det ockulta. Deras diskussioner bjuder på en del ofrivilligt komiska inslag – och ibland på medveten ironi.
Som en kontrast till dessa två kostymklädda familjefäder uppträder den anarkistiske psykologen Otto Gross (Vincent Cassel) som gärna visar sig halvnaken. Hans motto är: ”Förneka aldrig någonting.”
I övrigt lyckas A Dangerous Method med konstycket att fånga upp tidsandan, då la belle époque höll på att ta slut. Små glimtar av den fasansfulla framtiden finns här och där: Wagners musik som ideologi, Jungs nattliga dröm om Europa dränkt i blod. Den båt som Freud och Jung tar till Amerika känns som en hänvisning till Titanic.
Zinaida Lindén
A Dangerous Method. 2011. Manus: Christopher Hampton, efter en bok av John Kerr. Regi: David Cronenberg. Foto: Peter Suschitzky. Musik: Howard Shore. I rollerna: Keira Knightley, Michael Fassbender, Viggo Mortensen, Vincent Cassel.
