Tomas Bannerheds debutroman Korparna har blivit prisbelönt
och hyllad. Men egentligen började det hela med en trettioårskris.
– Det är riktigt trevligt att vara här, säger Tomas Bannerhed på klassiskt artigt vis då han i år besöker litteraturdagarna i Mariehamn för första gången.
– Jag har träffat många finländare i Sverige som tycker att min bok handlar mer om Finland än om Sverige.
Hans debutroman Korparna, som beskriver en pojkes uppväxt på en bondgård i Småland på 70-talet, handlar egentligen varken om fåglar eller om småbruk.
Bannerhed samtalar med Mariehamns litteraturdagars ständiga intervjuare Katarina Gäddnäs på lördagseftermiddagen. De samtalar om hans debutroman, som Gäddnäs inte tycker att känns som en debutroman. Bannerhed förstår vad hon menar.
– Boken har tagit mig tio år att skriva. Det började kanske med någon sorts terapeutiskt skrivande och fortsatte sedan med mängder av texter som jag inte var nöjd med. Jag tänker ibland att jag har något fel i min hjärna när jag sitter hur lång tid som helst och försöker komma på tre exakt på rätt sätt passande ord som börjar på i, till exempel.
Men till sist hade han alltså en roman färdig. En roman som ganska snabbt fick både Augustpriset i Sverige och Borås tidnings debutantpris. Själv trodde han inte ens att boken skulle bli utgiven.
– Jag menar, en bok om bönder i Småland, kom igen… Men sen kom jag på att boken ändå skildrar en sorts strukturomvandling i Sverige då småbruken dog och industrialismen tog över.
I dag finns det inga småbrukare kvar i Sverige, säger Bannerhed. I dag är alla bönder företagare.
Men att beskriva Korparna som en skildring av jordbruk i Småland på 70-talet är ändå att felaktigt vinkla vad boken handlar om. Den beskriver en familj, där Klas, 12 år, står i centrum för handlingen. Klas, som betyder ”han som segrar” poängterar Bannerhed, är en pojke som längtar efter något annat, och som har ett brinnande intresse för fåglar. Han gillar också att läsa och känner sig ofta lat för att han inte hjälper till så mycket som han borde hemma på gården. Klas är en sängvätare som är rädd för att få psykoser i framtiden, något som hans pappa lider av till och från. I sina psykotiska tillstånd ser fadern ofta den olycksbådande korpen flyga omkring i sitt eget huvud, korpen som skrikande flyger över bondens hus och spår ond bråd död.
– Det här med fåglar är en tacksam symbol. Det var en intervjuare i Umeå som hade räknat ut att jag nämnde 88 olika fågelarter i min bok, men det är ju inget jag direkt gör för att briljera, säger Bannerhed.
naturintresse på köpet
Bannerhed berättar att bokens tematik uppstod i samband med att han upplevde en sorts trettioårskris.
– Jag hade hela mitt liv varit duktig. Duktig i skolan, duktig i lumpen, duktig på jobbet, jag hade rest massor och sett världen. Men jag insåg att någonstans hade jag gjort allt det där för att fly från mig själv. Jag insåg att jag trots allt är uppväxt i skogen i Småland, men att jag inte kunde namnet på ett enda träd eller en enda fågel. Det var då jag struntade i karriären och började dyka ner i det istället – och det tog ju som ni vet sin lilla tid…
Bannerhed är alltså samhällsvetaren och journalisten som gör succé genom att skriva en bok full av naturskildringar. Gäddnäs verkar uppriktigt förvånad över att han inte i grunden är naturvetare.
– Mitt naturintresse kom mer eller mindre i och med boken, säger författaren smått road.
För det var ju det här med tematiken. Boken handlar inte om fåglar, även om den är full av dem.
– Boken handlar mycket om traditionens makt. Om vad som händer med en människa som aldrig vågar lyssna inåt till sig själv och sin egen vilja utan bara handlar av någon sorts pliktkänsla. Den handlar om att stå inför stora val i livet, och om vad man gör med de valen.
Hur väljer man då att gå vidare när ens debutroman vunnit Augustpriset?
– Ett tag tänkte jag att jag måste lägga ner nu, att det är enda chansen att bli mytologiserad. ”Vad hände med den där författaren som skrev på sin debutroman i tio år?” liksom. Men nä, jag måste hitta ett nytt ämne att skriva om, ett ämne som jag går igång på på samma sätt som jag gjorde med fåglarna. Jag har faktiskt köpt en bok om fiskar rätt nyligen…
text&foto: Jessica Sundberg
